Onsdag vid Ollis

Sitter hos Thomas med en mycket snabb internetanslutning. Ska så småningom börja dra mig till biblioteket så jag får lite arbetsro, ser till och med fram emot att få börja med historian..

Igår gick vi till Ollis på Pro Evolution Soccer turnering. Det slutade i att vi alla landade på SKY, men där stannade jag inte länge. Det var kul så länge det varade vid Ollis då vi alla satt i en grupp och kunde skratta och umgås. Men när vi sen kom till SKY fick man ingen kontakt längre och det var då jag började tänka igen.. Jag kände att jag måste hem, jag översköljdes av dig gång på gång, kalldusch på kalldusch. Blev varm i magen när folk pratade om hur vissa av människorna bestämt sig för att gå ut och äta med sin pojk-/flickvän i stället för att gå ut.

Dom tyckte det var tråkigt. Då skulle jag gjort vad som helst för det...

Jag försökte i alla fall.

Det värsta är att du just nu befinner dig i samma stad som mig.

Rasmus förbereder sig för PES-turneringen, 

notera att det var en Playstation-turnering.

Thomas innan han skulle klippa sig..

Nya bekantskaper  (jag tycker hon liknar mig lite här!!)

Ännu mer nya bekantskaper, 

nu kända som Micke och Killen som brände pizzan.

Vasa

Väskan är packad. Nu ska jag bara hitta täcket och kudden och trycka ner dem någonstans också..

Sen ska jag läsa till prov. Bussen går klockan 15 och jag får sällskap av Petter.

Det är ju alltid en tröst.

Tomma ramar

Jag möblerar om och gör i ordning resten av mitt rum. 

Nya skåp har kommit, jag flyttar och skuffar. 

Men det tyngsta arbetet är de tomma, 

gapande ramarna som du och ditt leende ansikte brukade fylla. 

En vanlig morgon

Peppi relaxar på bordet

Haha, kolla ögonen

Ni som tycker att Peppi ser övergödd ut, i den storleken hon är väger hon endast 3,5kg.

Helt normalt för en kastrerad hona. Ser ni på tvättbilderna nedan så har hon minsann en getingmidja, men enormt mycket päls..

Pusskalas

Darn it, we're busted!

Nytvättad sötnos.

Glad

Nyvaken, Roxie agerade väckarklocka eftersom min kära iPhone är spårlöst försvunnen sen gårdagens kattbad.. Borde jag gå och fråga ut Peppi?

Sitter och blir överröst av vackra, peppande, snälla kommentarer av både svenska och finska läsare. Det värmer i hela bröstet och jag blir så glad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. I stället tar jag mod till mig och sätter upp två låtar från när jag sjöng på Jarogalan.

On the Road again sjöng jag först, var väl lite nervös och rösten skälvde lite så att de långa tonerna klipptes av, men det är sånt som händer, och jämför jag dessa med floppen i Helsingfors så är detta en barnlek.

Hallelujah sjöng jag därefter, jag vet inte om ni märker det, men det är några ställen där som jag nästan börjar gråta på, så i detta fall är ställena som låter som nervositet och osäkerhet bara en klump i halsen. (Kristian satt och såg på mig och låten är allmänt stark för mig). Som man hör på pappa och hans vänner i bakgrunden så är det ingen lätt låt för honom heller. Hela filmen börjar med att pappa säger "Denhär e äcklig!"

Men, nu tog jag mod till mig för första gången. Kanske jag vågar lägga upp mer efter det här.

Men jag tycker ni förtjänar att höra vad ni önskar lycka till till.

On the road again

Hallelujah

Snälla var snälla, eller så ger ni förebyggande kritik.

Real love

Ja, jag var elak, men hon älskar mig ändå.

.. och bilder på tvätt

megakisse ska få bada

Hon grabbade tag i köksskåpet och stannade där ett tag...

Sen körde hon lite karate

.. våt kisse..

vi torkade i över en halvtimme, notera, detta skedde för över tre timmar sedan, hon är fortfarande våt. 

MEN: Trots att hon med klorna försökte grabba tag i saker runt sig klöste hon inte oss, inte EN gång ens. Hon var mycket försiktig med oss. Men lite chockad var hon ju förstås...

Film

Hihi.. och hur roligt har inte vi haft det idag då?

Kakki

Idag står tvättning på schemat för detta icke ont anande lilla moln. Hon är smutsig och har börjat bilda små hårknutar under svansen, rumpområdet alltså. Inte alltid så lätt att uträtta sina behov med så lång päls. Pappa kommer hem med schampoo snart. Sen... hihihihi....

Äckliga jag

Oj, märker visst att mitt första steg blir att lära mig älska mig själv.

Annars kommer avundsjukan ta över varje gång jag ser att du blivit vän med någon snyggare, längre, smalare, kvinnligare, vackrare tjej. Tankar om en vacker framtid för er två susar i ljusets hastighet omkring i min hjärna och gör mig helt yr och hjärtat stannar för en stund.

Varför kunde inte vi ha en fin framtid. 

Jo, för att du just nu är, som du uttryckte det så fint, 

intresserad av "girls in general", 

och det kan jag ju inte göra något åt. 

Pröva dig fram, se om du blir lycklig av det.

Och ja, headern ska snart ändras. Men först måste jag orka ta några bilder..

No time for mourning

Har inte tid att sörja nu. Då kommer det ta veckor. 

Jag kan börja efter att studier och plikter är färdiga. 

Då börjar jag. Nu ska jag dränka mig i plugg.

På Onsdag ska pappa och jag och prata med min studiehandledare, 

eventuellt börjar jag med dagsstudier också, bara för att hinna med.

Tack Thomas för att jag får bo hos er. Det kan bli bra, det kan bli bra.

Sorgearbete

Tårarna har precis slutat trilla. Tågresan hem var en ren plåga. 

När jag såg pappa vid stationen släppte allt och sen dess har det inte gått att stänga av tårflödet.

Det är ett tomt hål i mig nu men som en klok Kristoffer sade åt mig idag när jag påstod att jag inte har något hjärta kvar, "Jodå, och det ryms mycket i det, det är det som gör det så svårt".

Det stämmer nog. En massa saker som jag delvis vill ha ut ur det så fort som möjligt, men det skriker i protest och det blir en strid därinne som får det att göra så ont.

Tack alltså till, pappa, mamma, Robin (för ditt fina meddelande i natt), Martin, Kira, Rasmus, fammo, Madde, Thomas, Linus, för allt ni sagt och gjort idag och ni fina människor som läser och stöttar genom att kommentera.

Det här tar tid.

Du gick

Du lämnade mig klockan 01:28, du steg bara upp och gick.

Du gav mig inte ens en natt. 

Du drog bara ut på det genom att vänta på att jag skulle somna.

Men hur skulle jag kunna somna då jag var skräckslagen för att vakna och du inte skulle vara där.

Jag trodde att jag skulle få känna en sista gång, känna smaken av hotellfrukosten på morgonen, du skulle sitta mitt emot mig och förstrött följa omgivningen sådär som du brukar.

Men du bara gick. 

Panikskrik i kudden och krampaktigt fastklamrad vid täcket, febrilt nosande efter de sista små luktfibrerna du lämnade efter dig. Sen, borta.

Du gav mig inte ens en halv natt.

Sitter i min stora hotellsäng och funderar på dagen. Allting börjar småningom kännas så absurt att jag inte har en aning om hur jag ska orka mig tillbaka hem i morgon. Har egentligen ingen lust att åka, men vad mer har jag att hämta här?

Snart kommer Du. Snälla, var snäll, behandla mig som din flickvän en sista gång.

Besviken bortom ord

Där stod vi alltså och frös i fyra och en halv timme innan vi blev insläppta. Tidigare hade vi velat omkring i Helsingfors för att hitta vägen, vi fann det till slut också. Nu är jag hemma och stelfrusen och mina axlar bränner. Och ni kan ju gissa hur det gick också.

Det blir Tammerfors för min del om två veckor, nu när folk är förberedda kanske vi skulle gå i grupp dit.

Grejen med Helsingfors, jag var den andra gruppen att gå och sjunga, lokalen var iskall, jag hade tre låtar och en reserv som jag kunde tänka mig sjunga. Och gissa vad jag sjöng när jag väl kommit in till "fejkjuryn", reserven såklart! Till råga på det darrade jag som aldrig förr och när jag väl började sjunga kom det ut något som lät som kväkande. Jag trodde aldrig det skulle vara sådär och när killen sedan vasst sade "Ei jatkoon" gick jag bara ut, helt medveten om att jag varit urusel. Skulle aldrig gå till Tammerfors för att visa mig själv att jag kan helt bättre. Jag menar, det här är vad jag gör, och vad jag alltid kommer göra. Jag skulle aldrig gå till nästa ställe om jag inte var så fruktansvärt besviken och arg på mig själv! Jag fattar inte och jag är så FÖRBANNAD för att jag inte lyckades hålla kroppen och nerverna i styr.

Jag vet att ni kommer tolka detta som bortförklaringar. 

Men jag ska visa mig själv att det här går och att jag är värd det.

Usch.. jag är så himla besviken, det är ju inte precis så att jag har något att se fram emot ikväll heller förutom någon som kommer och bekräftar att jag är pojkvänslös.

Ska njuta de sista timmarna jag har nu innan det värsta börjar.. suck.

Godmorgon (wohooo)

Nu blir det en lång morgonpromenad för min del. Eller, tja, vi räknade ut att det skulle ta cirka tjugo minuter men jag gissar nog mer på en halvtimme. :)

Här är min klädsel för dagen. Brukar ju inte ta såna här bilder (men spegeln är ENORM!!)

Off we go!

Taggad till tusen

Martin gick just, vi har shoppat och efter en lång stunds velande hittade vi slutligen tillbaka till mitt hotell där vi drack te och kaffe och såg på Idol. Nu har han gått hem med löftet om att möta mig vi Svenska Teatern i morgon klockan 6:15, han kommer alltså med mig som kannustus! Där har jag minsann en sann vän. Martin och jag har känt varandra sen fyran och det är så skönt att ha en så god vän och stöd i honom.

Men nu borde jag lägga mig. Jag ska lägga mig utan att ha en enda säker låt.. Suck.

Men ja, jag ska lägga mig, nu.

Och ja, mitt hotellrum är alltför fint för bara en människa.

I morgon kommer Kristian hit. 

Tror ni att jag tycker det börjar kännas "lite för mycket" på en dag så småningom? 

Vet faktiskt inte vad jag är mer nervös för. Kanske X Factor just för att jag inte vet hur det kommer att gå. Med honom är det ju i princip helt säkert på att allt är färdigt och slut efter i morgon. Men det gör ju inte saken lättare precis.

Sitter på tåget och leker tyst fågelskrämma. Är omgiven av  högljudda rasister och hippies och nãgon har ju förstås tagit min plats så kag blir tvungen att byta hela tiden... I don't like being alone.

Wish me luck!

Nu drar jag mot Helsingfors. Bussresan blir ensam men som tur plockar Teemu upp mig vid stationen. Sen på kvällen ska jag shoppa lite med Martin som är i Helsingfors under helgen, sen blir det att peppa sig själv. Jag är himla nervös ska ni veta!

Bloggar då jag hittar någon internetsignal! :)

Super

Äntligen har jag fått en ny idé till min header. 

Men det får ta en stund ännu.

Har så mycket annat att fundera på just nu...

Jag hittade dock min låt igår, tror jag. Nu behöver jag åtminstone tre till.

Nu, Prisma och VR.

Svea

Det här är Svea. Hon är "minstingen" i huset, dock på grund av sin storlek och inget annat, jag valde ut henne när jag fyllde femton så hon är äldre än både Peppi och Sheba. Men hon var undernärd från där vi hämtade henne så hon har inte vuxit så mycket.

När vi kom till katt"farmen" för att hämta henne hade vi Roxie (hunden) med oss, kattungarna satt i en större inhägnad och såg söta ut men så valde jag att ta fram Roxie ur bilen, och alla katter utom Svea sprang in och gömde sig i sitt lilla hus. Så Svea blev det.

Sheba må vara kavat men det är nog ändå Svea som tar hem priset, ensam med henne är hon världens mysigaste, men hon har minsann en vilja när det kommer till att vara nära de andra katterna som kom hit efter henne.

But she's my baby.

Vi sitter och är morgonpigga och nyvakna. M.a.o. inte så morgonpigga.

Skydd

Du stormar ner på mig igen.

De enda gångerna du ringt har det bara varit tråkiga nyheter eller saker som sårar mig.

Du behöver inte skriva och säga att du är aspackad för nionde dagen i rad.

Det är bara onödigt såvida din avsikt inte är att skada mig.

Oberoende underliggande orsak, vad hände med dig?

Var är den jag delat respekt med, sovit med, som varit min vän i snart 1 och ett halvt år?

Är du kvar där inne, för jag saknar dig.

No one will wait forever.

All gone

Återigen känns mitt hår nytt och fräscht, vi klippte bort lite dåliga toppar och utväxten är borta.

I'm pleased.

Nu är jag hemma och Roxie och jag är kalla om tårna efter en givande promenad med vännen Emma och hennes lilla son, och Zamba då förstås. Det var kul att se deras lilla återförening. Förra sommaren var vi praktiskt taget med varandra varje dag, och klart att hundarna var med då också.

Nu blir det jobb.

Tack 'josefine' för sångförslaget. Det är den typ av musik jag tänkt mig så ni andra får gärna komma med idéer. :)

Ha de gött!

UTVÄXTEN

Nu ska jag snart till frisören för att fixa min utväxt inför helgen.

Känner man sig fin utanpå är det alltid någon typ av egoboost som gör att man kanske slipper tänka på yttre fel utan kan koncentrera sig på att fylla magen med hungerdämpande mat och stilla sin nervositet med att sjunga lite. Man vet att skalet är fint redan så det behöver inte sättas så står vikt på det sen när det verkligen gäller att prestera.

Okej, konstig och lång förklaring till varför jag ska färga utväxten.

Men jag har väl rätt?

Not back on my feet, but..

Idag, kära läsare, har jag sjungit sönder mina stämband, det var dumt.

Jag vet teknikerna för hur man ska sjunga rätt men tyvärr gav jag mig ut på lite väl djupa vatten för att få fram en speciellt distortion i rösten. Och då började det bränna något förfärligt.

Dum som jag var slutade jag inte utan tänkte att jag kunde träna bort det, och visst fick jag en fin effekt, men priset kan vara lite väl högt med tanke på att Lördagen och X-Factor närmar sig med stormsteg. Puh.

Och inte är jag klokare på vilken sång jag ska sjunga heller. Mycket dumt.

Har ni idéer, snälla, hjälp.

  Och för er som tycker att jag är ett hjärtlöst litet elände så tänker jag bara försvara mig med orden att jag igår kom fram till att mitt liv tvunget måste fortsätta fungera. Speciellt nu när skola, framtid och annat står på spel. Jag har helt enkelt inte råd att gräva ner mig. En lite mindre väsentlig orsak är dessutom den att det är få av er läsare som vet hur starkt och hur viktigt mitt och Kristians förhållande var. I stället för att trötta ut er med en massa snyftsnyft ska jag försöka göra mitt bästa för att hålla min blogg uppdaterad. Visst kan det komma lite snyftsnyft ibland, då man bara inte orkar.

Men lita på att jag kommer göra mitt bästa.

Gone

Jag tar en paus från skrivandet nu.

Det är redan svårt att röra fingrarna över tangentbordet.

Kristian ringde inatt. Han kommer inte tillbaka.

Han trivdes bättre ensam trots att hans känslor för mig vara lika starka som förut.

Jag förstår inte. Jag förstår inte och jag orkar inte.

Jag levde på hoppet, och inatt krossades allt mitt hopp.

Det är svårt att känna hjärtat slå, jag gav det åt dig för så länge sedan.

Du var ändå beredd att kasta bort allting. Och det finns inget jag kan göra.

Jag har ingen pojkvän längre.

Och jag trodde aldrig att Fredagnatten för en vecka sedan var den sista natt jag skulle få känna dig andas nära intill mig.

Rollercoaster

Idag har varit en bättre dag. Vi har firat pappa och moffa (faffa och fammo e i England). Sett en film på vår nyainköpta Blueray dvd-spelare. Det var häftigt men filmen gjorde mig på dåligt humör så jag drog mig ut till mitt rum igen. Jag är ganska upp och ner just nu, man vet inte riktigt var man har mig. Säkert spelar nervositeten inför nästa helgs Helsingfors-resa stor roll också. Ska med i X-Factor och ska åka ner helt ensam och stå och köa helt ensam. Så om någon vill vara trevligt sällskap.. och jag säger det igen - kanske samla ett schack med spontana, trevliga, roliga människor som vill komma med, så skulle det vara toppen, och säkert något man inte glömmer i första taget.

Think about it. Nu ska jag slänga mig i sängen, är SKITTRÖTT!

Ni får en fin nostalgilåt nu också. Det blir väl kul? :)

Sömnlöst värre

Återigen. Stirrar upp i taket. Går till datorn.

Går till sängen. Stirrar upp i taket. Går till datorn.

Går till sängen. Stirrar....

and so on.

My new "home"

Tänkte att jag lika bra kunde visa några små fragment ur mitt nylagade rum.

Igår jobbade jag tills fingrarna blödde och svetten rann. Belönade mig själv med ett par skor också. Synd bara att jag inte tog någon före-bild, det var kaos. Detta är efterbilderna iallafall... heh. Kan ju även nämna att min kära far byggt hela detta gästrum och lagt golv, tapet, tak osv utan proffshjälp. Han är fantastisk min far.

Pappas fina hylla

Min säng och tavlor som jag spikade upp idag.. 

Den blåvita filten har jag gjort själv.

Jag kan glädjas åt min fina garderob.

Men kläderna är lite för många..

Är rätt svårt att bestämma sig ibland.. 

Fick bli pyjamas hela kvällen..

Skorna jag belönade mig med. 

De är rätt snygga.

Bring you back

You know that I would now... 

If only I could.

Kom

Ska försöka sova. Ska på begravning i morgon och är rädd att jag kommer överreagera.

Så mycket laddade känslor.

Jag saknar dig.

Jag rotar igenom varenda plastsäck här hemma i hopp om att hitta nånting som doftar dig.

Jag hittar inget.

Jag saknar dig så himla mycket!

Snälla, snälla, snälla gör ett bra beslut och kom tillbaks till mig.

Jag kommer att älska dig som aldrig förut.

Please don't leave me

Jag orkar inte!

Det finns ingen poäng i det jag gör!

INGENTING!

VARFÖR VAR DU TVUNGEN ATT GÅ IFRÅN MIG NU!?

Men det tar tid

Igår kom det snälla människor på besök till kusins lägenhet.

Vi satte oss ner, jag Thomas och Sandra på kaffe och honungsvatten innan vi ringde efter Matti och Rasmus. Det var en mysig Torsdagkväll men alltför mycket ångest förpestade luften för min del.  Jag satt i soffan och deltog med halva örat i deras diskussioner. Samtidigt försökte jag koncentrera mig på dagens prov med en smällhuvudvärk utan dess like.

Kusin konstaterade att det nog måste vara stressen jag varit under, men det har inte blivit bättre idag och pulsen skenar och jag har frossa. Hmm..

Det var skönt iallafall att få vara nära människor ett tag.

Även om ingen kommer bli tillåten att ersätta dig på ett eller annat sätt på länge,

så är det alltid skönt att få sitta och lyssna på då människor pratar.

Det gjorde jag alltid i vårt hem då det kom människor på besök, 

satt försjunken i en bok och lyssnade med ena örat...

Men av någon anledning var det de obekanta rösterna som fick mig att falla samman igår igen.

Blev värmd och ompysslad av Rasmus med långa kramar och ord som lovade att det skulle bli bra. Men det tar tid. Det gör det. Och det tar så sjukt.

Snö

Jag är sjuk. Frossa, huvudvärk, feber. Ingenting har gått in i huvudet under gårkvällen.

Måste snabbläsa lite nu i någon halvtimme.. Sen går jag iväg och skriver prov.

Det är snö i Vasa. Usch.

Is it true?

Jag prövade på ett litet leende idag i bussen. 

Misslyckades grovt men jag bjuder på mig själv nu för jag bryr mig inte..

Nu sitter jag i Sandras mysiga lägenhet och ska snart få lite mat i mig.

Känner mig handikappad då jag inte gör något, är så van att vara den som styr och ställer i lägenheten, men plötsligt är det jag som kommer på besök från mitt gästrum och min sopsäckar. 

Jag känner mig misslyckad och kan i detta nu snart inte pressa ner klumpen i halsen.

Detta är en ny vana sen i natt.. vilket spännande liv jag har.

Sandra dödar mig btw för tillfället med en massa kärleks-snyft-ballader..

Andas

9 dagar

Idag var en dag som sänkte hoppet.

Jag som levde på hoppet.

Snälla, snälla Fredagen den trettonde, KOM FORT!

“Säg inte att du älskar någon och sedan ändra dig… 

Kärlek är inte som att välja ut vilken film du vill se.”

Natalie, 7 år

Säg vad ni vill

Men en av orsakerna till att jag är fascinerad av Pokémon-spelen är de ständigt nya upptäckterna jag gör när jag ser olika Pokémon. Jag ser att själva Pokémon konceptet inte är något som växte upp på en natt utan de 490 olika figurerna är mestadels genomtänkta på ett eller annat sätt.Min fascination för havet och dess varelser gjorde att jag av en slump hittade fisken Coelacanth, som sades vara utdöd för 70 miljoner år sedan och var ett mellanled mellan fisk och amfibiedjur. Den återupptäcktes 1937, pigg som aldrig förr och identisk med fossilerna man hittat av deras förfäder. Coelacanthen är alltså 400 miljoner år gammal!

Nåja, nog om det. Det finns en fisk i ehm.. Pokémon, som kallas Relicanth. Ringer någon klocka?

Kolla bilderna:

Relicanth

Coelacanth

RL

I morse hittade jag en begagnad Ralph Lauren t-shirt som är mig mycket kär.

Ni känner igen den, nu, skjortan till ära får den pryda min morgonblogg, 

mitt fejs är ännu blekare och sorgligare än igår.

Idag blir det jobb kl 15. Ska ta en kopp te nu och sen läsa till prov.

SOV MÄNNISKA!!! SOOOOV!!!!

Roxie ligger och tittar på mig.

"Varför i hela fridens namn sover hon inte?"

Så blir hon plötsligt fylld av en inre beslutsamhet ser det ut som.

"Jag kan också vara vaken!"

Febrilt börjar hon nosa efter sitt illaluktande ben som jag flyttat från sängen.

No success. Jag lägger det framför hennes nos och när hon öppnar gapet för att ta tag i det så gäspar hon stort. Benet var inte intressant längre.

Hon sover nu.

Jag vill också kunna sova.

But then again

Det är nu jag borde sätta mig ner och skriva på mina låtar.

Men de blir ändå bara sentimentalt blaj är jag rädd.

Dessutom skriver jag så mycket bättre när jag sitter i en buss...

Men å andra sidan har jag numera busstrauma.

Den viktigaste frågan nu är om jag ska spika upp mina fotoramar nu.

Eller vänta, så jag slipper ta ner dom för att byta motiv om några dagar/veckor/månader.

Det skulle jag inte orka med nu.

Jag är tom och kall. Men var är tårarna?

Drygt +4°C

Peppi vacklar omkring här på köksbordet.

Jag sitter och funderar på en kommentar en person skickat åt mig.

Hmm...

Tänker inte visa upp mina slöa hårtestar och min bleka nuna idag heller, 

jag vet ju att ni längtar så.. pöh.

I stället förbereder jag mig mentalt för fem timmars jobb idag.

Ska ta med mig läxböckerna också för säkerhets skull, 

och så tränar jag kanske lite efteråt sen. 

Mental Block

Jag vet att jag borde sova,

en god natts sömn skulle göra gott.

Men jag kan inte.

Borde ta itu med mitt rum och med alla lådor och säckar.

Men jag kan inte.

I'm falling apart.

I'm barely breathing.

Annars finns jag inte

Fick en smärre chock då jag insåg hur långsamt dagarna går.

Vissa saker har gått så himla snabbt... 

Men nu när man vill öka farten på dagarna står det bara stilla.

Men jag har ju inget särskilt att vänta på heller, så jag borde försöka slappna av.

Det är omöjligt.

Jag vill vänta på något!

Jag vill veta att jag väntar på något!

Annars saknar dagarna betydelse.

Everything

"Find me here,

and speak to me.

I want to feel You.

I need to hear You.

You are the light.

That's leading me

to the place

where I find peace

again."

Just another day

Eftersom jag inte riktigt är närvarande och mottaglig för resten av omvärlden har jag i stället fått ett förträffligt öga för detaljer. Dagens första hamnade på Nordqvist's tepaket. Hängiven teälskare som jag är föll jag för att det smaken "Vallataon Vihreä" inte har något svenskt namn, och att det dessutom inte står "2 olika smaker" utan bara kort och gått "2 olika smak". Jag tycker att Norqvist låter lite väl svenskt. Men nu gör de precis som Herr Snellman.

Detta är en bagatell. Och inget som jag skulle sätta större vikt på normalt.

Jag förstår att eftersom vi bara är 6% kvar här som pratar svenska så kan det uppstå små bortplockningar av den svenska texten på flingpaketen osv.

Idag är bara en detaljrik dag.

Åt med pappa.

Gick till posten.

Gick till banken.

Gick till skatteverket.

Gjorde en flyttningsanmälan.

Ska se en till film nu.

Ska ignorera plastpåsarna och lådorna utspridda i "mitt rum".

Ännu en dag.

Bella

.... och visst fattar jag hur Twilight-Bella känner sig nu också.

Förutom det faktum att jag sannerligen inte kommer att skaffa mig en Jacob-reserv utan jag kommer att vänta på dig. Eller så kommer jag och hämtar dig.

Dagens ljus:

• Pappa som förstår mig och som har hjälpt mig att komma igång här i mitt lilla rum. Även om jag inte orkar lyfta en lem nu så fick jag inspiration till att göra det i framtiden.
• Martin, som kom hit på besök för att fixa sitt knä, och såg färdigt en kinesisk film med mig och därav förgyllde min tomma, gråa vardag i en halvtimme.
  

Det stora svarta

Hopplöshet. Visst är det en mycket märklig känsla. 

Har knappt fått tid att bekanta mig med den men jag är redan totalt uppslukad av den. 

Är det mänskligt att känna sig så tom, så.. tårlös?

Aldrig har känslan av tomhet gett mig känslan av inte ha några känslor alls.

Som om huvudet är tomt och fast alla tankar når min hjärna vill de inte riktigt få grepp om mitt hjärta. 

Jag förstår tankarna, men det uppstår inga känslomönster därefter.

Jag känner mig kall, känslolös. 

Jag bryr mig men ändå inte.

Jag vill så mycket men orkar ändå inte.

Jag är ett spöke, men ändå inte.

Men känner, det gör jag inte.