För två veckor sedan blev vår älskade kisse Sheba överkörd på en väg nära vårt hem. Bilen hade kört i henne och lämnat henne liggandes mitt på vägen. MITT PÅ VÄGEN! En man hade sett detta och lyft upp henne och märkt att hon fortfarande var vid liv. Du, idiot som körde på henne, tittade inte ens om hennes liv gick att rädda, du flyttade inte henne ens till sidan av vägen utan lämnade henne så att vem som helst kunde se då hon gång på gång skulle blivit tillplattad av alla bilar som kör där.
Den snälle mannen hade tagit Sheba till veterinären i Edsevö, han hade inte hunnit i tid.
Hon dog på vägen.
För två veckor sedan fanns en annons på tidningen, en grå långhårig katt hade hittats överkörd, vem saknade den? Vi hade missat den artikeln. Jag minns när jag kollade på lägenheter i den tidningen, men jag såg inte att vår katt fanns med där. Mamma berättade detta för mig för några dagar sedan, vår granne hade undrat om det varit vår katt på tidningen, hon hade gissat rätt, hon hade undrat var Sheba hållit hus då hon vanligtvis brukar vandra över och stryka sig mot deras Bichon Frisé på dagarna...
Jag har släppt sorgen. Nu finns det bara ilska kvar. Tänk på detta, allihop som ser en katt bli överkörd, eller som kör över en katt. Dendär katten tillhör någon, den kan vara ett barns älskade lekkamrat och tänk hur det skulle vara om det barnet fann sin katt maskäten vid dikesrenen för att ingen flyttat undan den, eller tagit kontakt, eller satt upp en annons, eller skött om den.
Mamma fick kontakt med den snälle mannen som tog hand om Sheba. Hon hade varit hel och fin, men en stöt från en stor bil på ett så litet djur räcker långt för att något ska gå sönder. Mannen hade gett henne en plats under en björk på gården. Det var fint, där vår hon vila.
Sheba blev inte ens tre år gammal. Men hon har varit med om mycket, rest mycket, flyttat mycket och sett mycket. Hon lyssnade till visslingar och kom alltid uppspringande i famnen när man visslade på henne, kuttrade på ett alldeles speciellt sätt när hon strök sig mot ens ansikte. Hon var en otroligt bestämt och amper liten dam som själv bestämde när hon ville kela. Men hon var helt underbar och större personlighet får man leta efter i en katt.
Du är saknad vännen. Sov gott.


















r






























