För tillfället är huset fyllt av 13 glada människor, fler blir dom säkert.
Ni får bilder i morgon! Har inte mycket mer att komma med just nu... :)
lördag 20 november 2010
Goldsilver
Godmorgon people! Nu blir det åka av mot Kokkola och veckans nästsista dag i jobb. Vad jag mest ser fram emot är dock kvällen då det kommer glammigt festglatt folk till mig för att fira Mimmi. Vi bestämde att festen skulle vara hos mig, och det har jag faktiskt inget emot. Jag flyttar ut om sex dagar, så jag ser det som ett fint tillfälle att få avsluta allt med dunder och brak, eller tja, inte brak då, men kul blir det. Vi har valt att ha guld&silver som tema för alla inbjudna så det kommer förhoppningsvis bli en hel del glitter idag.
Nu, jobbet, och guess what! Jag har älskade Alfan tillbaka igen! Känns helt sjukt underbart!
Nu, jobbet, och guess what! Jag har älskade Alfan tillbaka igen! Känns helt sjukt underbart!
fredag 19 november 2010
Moving on
Det börjar kännas att jag, om prick en vecka flyttar ut ur lägenheten. Den plats jag utsåg till mitt hem för ett års tid, om inte mer, tänk så tokigt det kan gå. Men det blir bra såhär, allt som fattas är lite bärhjälp. Annars är jag otroligt nöjd över det som pågår. Jag kunde inte haft mer tur.
Om det känns vemodigt? Klart det gör, men det är smällar man får ta!
Nu flyttar jag hem en månad, eller tills jag hittar mitt nya hem, får julklappspengar, och börjar söka lägenhet i Kokkola i stället, så har ni tips, släng dem på mig vettja! :)
Det jag önskar mig till jul ligger på ca 40-50m2 med en hyra på högst 450€. Men allt beaktas, gärna nära eller i centrum av Kokkola.
Jag har haft 5 lägenheter på 2 år, nästa jag tar ska vara rätt, det har jag bestämt.
Om det känns vemodigt? Klart det gör, men det är smällar man får ta!
Nu flyttar jag hem en månad, eller tills jag hittar mitt nya hem, får julklappspengar, och börjar söka lägenhet i Kokkola i stället, så har ni tips, släng dem på mig vettja! :)
Det jag önskar mig till jul ligger på ca 40-50m2 med en hyra på högst 450€. Men allt beaktas, gärna nära eller i centrum av Kokkola.
Jag har haft 5 lägenheter på 2 år, nästa jag tar ska vara rätt, det har jag bestämt.
torsdag 18 november 2010
Hard times
Jag trodde inte jag hade fått några men från tisdagens olycka. Jag mådde fint igår, sånär som på krämpor i rygg och höfter. Men det sitter nog djupare än så.. jag har kört pappas Jeep nu de senaste dagarna. Men i morgon och på lördag har jag inte tillgång till den, så jag fick ta lillebrors Toyota. Redan då jag satte mig i den blev jag rädd. Den gjorde mig så otrygg, vet inte vad det berodde på men jag hann bara köra hem till mig med smärre svårigheter innan jag konstaterade att jag omöjligt kan använda den... Hur göra?
Jag saknar min AlfaRomeoälsklingskompis.
Jag saknar min AlfaRomeoälsklingskompis.
onsdag 17 november 2010
Behov att baka
Har även under de senaste dagarna haft ett växande sug efter deg och doften av nybakat. Jag har blivit "baksmittad" helt enkelt. Nu när mina julklappar så småningom är inhandlade och December står framför dörren kan jag börja fokusera på att fylla frys och skafferi med kex, bröd och inför jul. Underbart!
Bilderna nedan är från årets första pepparkaksbakning, Jenna är fotografen. Efter två
plåtar halvbrända kakor (som resultat av att jag litat på den rekommenderade gräddningstiden på paketet) blev jag sur och bestämde mig för att hålla vakt. Då blev de bättre...


A new day
Natten var krånglig.. Hade gubbar och kunder i rummet igen som ville handla, jag konverserade på finska. Det flöt riktigt dåligt i natt... Varje gång jag vaknade och pratade kollade jag på klockan och konstaterade hur timmarna flög förbi.. Usch.
Kom tjugo minuter tidigare till jobbet, syster väntade och som belöning för att jag klarat av körningen, Anna var i tid, och jag över huvudtaget satt mig i jeepen denna morgon tog vi varsin varm vitchoklad med grädde på Robert's. Det var en maffig frukost, men gott var det!

Ni kan ju svara på den eviga frågan:
Om vi nu liknar varandra, vad sjutton är det då som liknar?!?!




Annas nya skylt...
tisdag 16 november 2010
Det är huvudsaken
Vill inte få detta att låta som självömkan för det tycker inte pappa om.. men jag vill varna allihop, dessutom har skrivandet alltid varit ett sätt att bearbeta saker och ting.
Idag har jag fått uppleva hjälplöshet. Det var en viktig upplevelse men i efterhand önskar jag att jag inte upplevt den riktigt ännu.
På vägen hem från Kokkola, strax utan för stan tog plötsligt någon undre makt (vägen) tag i min bil, sen är det suddigt.
Jag körde i kanske 70, eftersom jag kände att däcken inte riktigt ville greppa under mig. Men när jag sedan kommit till den där digitaltavlan som mäter hastighet strax utanför Kokkola åkte plötsligt bilen åt sidan, sen åt andra sida, sen tillbaka. Då fick jag panik, eller, jag vet inte om jag hann få det då heller. Det kom två bilar emot mig, och det var kanske då jag fattade att något måste göras, jag hade vid det läget redan kommit över på motsatt sida av vägen med noll kontroll över bilen. Jag gasade, sen bromsade jag, och så svängde jag. Glömde kopplingen, bilen tystnade, men stannade gjorde den inte, den snurrade två varv på vägen över till andra sidan innan den, med mycket is sprättandes mot vindrutan stannade mitt emellan två djupa diken, med nosen mot det håll jag kommit från. Tacka vet jag de små skogsvägarna som förekommer lite då och då vid vägarna. Precis på en sån hade bilen stannat.
Huvudsaken är, jag är okej, bäckenet var lite snett men det vred pappa tillbaka, och bilen får kanske servas lite eftersom den skakade på vägen hem. (Jag körde i 50 hela vägen). Paniken kom egentligen först då jag insåg att min telefon var urladdad och jag var tvungen att köra vidare. Väl hemma, när jag fått kontakt med T och lillebror började jag frysa och känna av en lätt smärta i rygg och nacke.
Men jag är okej.
Det som är mest fascinerande med det hela är att det fanns otaliga lyktstolpar, skog, träd och djupa diken. Och jag träffade precis mitt emellan allt detta. Dessutom konstaterade jag, när jag väl satt där vid dikesrenen, att när jag tappade kontrollen var det endast två bilar som mötte mig, som hade en helt okej marginal från mig tack vare min tur att åka tillbaka till rätt sida igen. Två minuter efter att bilen stannat blev det rusning. Bilar kom från båda hållen på kö.
Det handlade om två minuter. Två minuter och vem vet var jag skulle vara nu.

Tack.
Och kör försiktigt!
Idag har jag fått uppleva hjälplöshet. Det var en viktig upplevelse men i efterhand önskar jag att jag inte upplevt den riktigt ännu.
På vägen hem från Kokkola, strax utan för stan tog plötsligt någon undre makt (vägen) tag i min bil, sen är det suddigt.
Jag körde i kanske 70, eftersom jag kände att däcken inte riktigt ville greppa under mig. Men när jag sedan kommit till den där digitaltavlan som mäter hastighet strax utanför Kokkola åkte plötsligt bilen åt sidan, sen åt andra sida, sen tillbaka. Då fick jag panik, eller, jag vet inte om jag hann få det då heller. Det kom två bilar emot mig, och det var kanske då jag fattade att något måste göras, jag hade vid det läget redan kommit över på motsatt sida av vägen med noll kontroll över bilen. Jag gasade, sen bromsade jag, och så svängde jag. Glömde kopplingen, bilen tystnade, men stannade gjorde den inte, den snurrade två varv på vägen över till andra sidan innan den, med mycket is sprättandes mot vindrutan stannade mitt emellan två djupa diken, med nosen mot det håll jag kommit från. Tacka vet jag de små skogsvägarna som förekommer lite då och då vid vägarna. Precis på en sån hade bilen stannat.
Huvudsaken är, jag är okej, bäckenet var lite snett men det vred pappa tillbaka, och bilen får kanske servas lite eftersom den skakade på vägen hem. (Jag körde i 50 hela vägen). Paniken kom egentligen först då jag insåg att min telefon var urladdad och jag var tvungen att köra vidare. Väl hemma, när jag fått kontakt med T och lillebror började jag frysa och känna av en lätt smärta i rygg och nacke.
Men jag är okej.
Det som är mest fascinerande med det hela är att det fanns otaliga lyktstolpar, skog, träd och djupa diken. Och jag träffade precis mitt emellan allt detta. Dessutom konstaterade jag, när jag väl satt där vid dikesrenen, att när jag tappade kontrollen var det endast två bilar som mötte mig, som hade en helt okej marginal från mig tack vare min tur att åka tillbaka till rätt sida igen. Två minuter efter att bilen stannat blev det rusning. Bilar kom från båda hållen på kö.
Det handlade om två minuter. Två minuter och vem vet var jag skulle vara nu.

Tack.
Och kör försiktigt!
Eyes open..
Ledsen för skiiiiiit uppdatering! Har inte haft tid för att skriva och när jag haft det har internet strulat i stället.. Om en halvtimme ger jag mig av på klänningsjakt och sen mot Jakobstad för att planera lördagen med söta Lina och Mimmi. Idag fick vi enormt mycket julsaker till butiken! Har förälskat mig i en hel del och en hel del har kommit att bli presenter, både till mig själv och till andra. Dessa tu unika sötnosar från tidigare år blev till exempel mina idag. Nu har jag bara en till anka som väntar på mig i Jeppis, sen ska jag lugna ner mig med Mailegprylarna..

Julklapparna börjar också de vara färdiga, de ska jag gömma fint under en egen gran i gästhuset har jag tänkt, när jag väl flyttar hem om mindre två veckor... Livet känns rätt okej just nu. Jag är ledsen att behöva säga detta, men pengar gör en lyckligare, ibland.
På tal om prylar... håll utkik. Jag känner lukten av en ny tävling...

Julklapparna börjar också de vara färdiga, de ska jag gömma fint under en egen gran i gästhuset har jag tänkt, när jag väl flyttar hem om mindre två veckor... Livet känns rätt okej just nu. Jag är ledsen att behöva säga detta, men pengar gör en lyckligare, ibland.
På tal om prylar... håll utkik. Jag känner lukten av en ny tävling...
måndag 15 november 2010
Hold on!
lördag 13 november 2010
Get it?
Godkväll alla! Sitter och inväntar ett samtal från Lina så vi kan vandra iväg mot O'Leary's, vi tänkte gå ut ikväll. Igen. Har inget emot det, dessutom har jag något att fira. Dels var idag en suverän dag på jobbet.. och... pampadaaa! Jag slipper ut härifrån i slutet av denna månad! Fattar ni! Just som jag slutade hoppas och hade gett upp och accepterat att jag stannar här tills kontraktet går ut så ringer hyresvärden och säger att lägenheten får nya ägare den 1 December och kontraktet skrivs under på måndag! Är så HIMLA glad!


Ibland har söthet inga gränser
Superdag
fredag 12 november 2010
Sara: Dags för lätt utgång, har jobb i morgon men det hindrar mig inte från lite roligheter. Bkev kallad till jobbet tidigare idag och det var en perfekt dag, utan tvekan. Det firar vi! See you out there!
Mimmi: Kom på tt man inte får ta brt något man skrivit. Därför finns det mycket stavfel. S-flickan glömde hela grejen och fickbara ett fel på din texk. Heter det egentligen i sin text?

d
Mimmi: Kom på tt man inte får ta brt något man skrivit. Därför finns det mycket stavfel. S-flickan glömde hela grejen och fickbara ett fel på din texk. Heter det egentligen i sin text?

d
Pink porridge
Idag prövade jag något nytt, köpte en burk honung från Blossom häromdagen som för ovanlighetens skull hade vanilj- och smultronsmak. Satte en klick på min sedvanliga morgongröt, bredde ut den.. och det var faktiskt riktigt gott! :)
Nu sitter jag och kollar Grey's Anatomy i väntan på att jag ska orka ta tag i dagen..
Vad har ni för planer?

Nu sitter jag och kollar Grey's Anatomy i väntan på att jag ska orka ta tag i dagen..
Vad har ni för planer?

Makramé
Idag tog vi tjejer oss tiden att sätta oss ner i lugn och ro och utforska något nytt - konsten att göra makraméarmband. Mimmi och jag hade förberett oss med tråd och pärlor och efter en hel del stönande och ojjande så fick jag, Lina och Mimmi äntligen pli på det. Det var kul när man fått rutin på det och kunde börja experimentera med pärlor och knutar.
Här nedan har ni resultatet, är dock hemskt ledsen för att ni än en gång måste se skitbilder i form av webcambilder. Börjar snart tro att jag ser ut som en grynig, blek filur utan anletsdrag. Min anledning? Kameran är stulen/tappad nånstans och bildprogrammet på datorn är inte ännu fixat. Utan cash är det lite svårare..
Snart börjar mitt nya år med ny lägenhet, mer pengar, ny hårfärg, nya minnen... och förhoppningsvis en ny kamera.

Här nedan har ni resultatet, är dock hemskt ledsen för att ni än en gång måste se skitbilder i form av webcambilder. Börjar snart tro att jag ser ut som en grynig, blek filur utan anletsdrag. Min anledning? Kameran är stulen/tappad nånstans och bildprogrammet på datorn är inte ännu fixat. Utan cash är det lite svårare..
Snart börjar mitt nya år med ny lägenhet, mer pengar, ny hårfärg, nya minnen... och förhoppningsvis en ny kamera.

torsdag 11 november 2010
Poncho
Mimmi och Sara's, och Tony's day of fun är avslutad. Tony gav upp och åkte hem för en välförtjänt tupplur efter flera timmars tjatter och skvaller. Mimmi och jag fortsatte efter en vända på loppis på café LBB där vi planerade ett inkommande event.. Sen gick vi över till Kangasmestarit och ikväll blir det pyssel med Lina och Mimmi hemma hos mig. Myyyyys!
Btw, kolla in vad jag fyndade på loppis, en poncho som är otroligt varm och skön (och gigantisk). Känner någon igen??
Och vad gick kalaset på då? 1€ och 50 cent. :)
Btw, kolla in vad jag fyndade på loppis, en poncho som är otroligt varm och skön (och gigantisk). Känner någon igen??
Och vad gick kalaset på då? 1€ och 50 cent. :)
Mården
Jag varvar mellan rysningar och välbehag varenda gång jag håller i pälsmössan av mård jag hittade på loppis för 10(!!!!) eurosar. Jag kunde dock inte låta bli och med morfar som pälsfarmare får jag troget ta och vänja mig så småningom... Även om det framkallar obehag när jag tänker på alla dedär rävarna.. Hursomhelst, här har ni två bilder på underverket... nu lägger jag mig!


Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



