It's back again

Tar nog tillbaks detdär med att må bra. Yrseln är tillbaka och jag är uppe i 75 slag i minuten.. Hmm. Undrar vad mitt Vasasällskap säger om prognosen - huvudvärk och kraftig puls 75/minut

Taktisk tänkare eller slarvmaja?

Mår mycket bättre idag. Har packat väskan och jobbet står next in line. Mamma har redan förkunnat några gånger att hon kommer inte sakna mig när jag åker. Den största anledningen är nog min förmåga att sprida "skit" runt mig. Med "skit" menas kläder, smink, kameraväska, datasladdar etc. på diverse olägliga platser. Olägliga för någon, taktiska för andra. Laddar jag t.ex. datorn nere i vardagsrummet kan jag ju ta upp den över natten för att sedan ta ner den i vardagsrummet igen och sitta där nere på kvällen utan att behöva dra sladden med till övervåningen också!
1, 20h efter att jobbet slutar går sista bussen mot Vasa. Har räknat ut att det far 120€ för bussresor denna vecka. Och det är ju lite äckligt. Undrar hur man löser det?

Nu ska håret fixas, sen väntar jobb!

Crazy eller bara craaazy?

Säg gärna vad ni tycker om detta, är ljudet allt något bättre? Är låten bra/dålig? Varför?
Blir det too much eller.. jaa.. vad tycker ni! Ingen kritik är dålig!
Sen lovar jag att det är det sista jag sätter upp från den kvällen.

Det börjar ju lite trögt och pappa visste inte ens att han filmade först så han råkade knäppa ett kort.. och ja, jag vet, att bilden är suddig.

Men...

En kväll som denna uppmärksammar jag gärna två living legends och deras underbara musik, så, skål för Etta James (74 år) och Chuck Berry (84 år)!



(Something's Got a Hold on Me)


(Johnny B. Goode) älskar då Berry i slutet av låten manar på publiken "yeah, go, sing my song, yeah!"

Everybody dies, sometime

Medierna över hela världen har nu klargjort att ännu en stjärna slocknat. Elisabeth Taylor, har alltså 79 år gammal, gått bort i sviterna av hjärtproblem som förmodligen grundar sig i en lång tid av spritmissbruk. Alla dör någon gång. Det vet vi alla. Men det är ändå sorgligt att tänka att en sådan legend tagit ett steg vidare. Hemskt att tänka hur det berör en egentligen. Hon är ju till och med före min tid och ingen som jag känner till så mycket mer än från de få filmer jag sett henne i. No one can live forever.

Taylor i Cleopatra

... och i Lassie

Var och en med sitt

Lillebror sitter och spelar Black OPS på Playstation med headsetet på. Ibland släpper han ur sig korta skratt eller stön och pappa och jag betraktar honom från vardagsrummet med förbryllade miner. Pappa lägger pekfingret mot pannan, snurrar runt det och visslar med ett ljud som säger "dum i huvu". Efter det vänder han sig mot lillebror och säger "Robin, det finns mot medicin mot dedär!"
Jag skrattar och nickar medhållande och lutar mig sedan tillbaka i fåtöljen för att avnjuta episod 661 av Pokémon på internet. Hehe.... och vem är det riktigt som behöver medicin?

Motsats

Idag är jag motsatsen till pigg
.. motsatsen till energisk
.. motsatsen till frisk
.. motsatsen till nöjd
.. motsatsen till rik
.. motsatsen till motiverad
.. motsatsen till utvilad

men

.. motsatsen till tom på kärlek

.. och bilden är motsatsen till hur jag egentligen ser ut.
Ni kan alltså dra era egna slutsater.




kram!

Är verkligen inte i skick. Dit for den inspirationen. Hjärtat klappar, huvudet bultar och näsan rinner. I morgon kanske jag mår bättre, förhoppningsvis. Då ska jag försöka återkomma med bättre uppdateringar. I promise.

Godmorgon! Nu lovar jag att sluta med allt kärlekstramsande för en stund häf på bloggen. För vem orkar helt allvarligt lyssna på det i var och vartannat inlägg?
Just nu befinner jag mig i bussen påväg mot Jakobstad. Därifrån ska jag ta mig till pappas jobb till fots och hämta bilen därifrån. Väl i bilen åker jag till Kokkola där jag jobbar ännu idag. Kommer stå som på nålar i jobbet, då det är så mycket som händer idag i Vasa som jag vill ta del av.

Nu är bussen strax framme så jag ska hoppa av! Men förhoppningsvis hörs vi senare idag.

Hard to understand

Gång på gång får jag konstatera något häftigt: jag har verkligen ett fjärilsbo i magen. Jag skämtar inte. De flyger omkring så det kittlar ändå ut till fingertopparna.
Ibland har jag svårt att fatta det, och när jag sen äntligen fattar det, fattar jag inte att jag fattar det. Det är så häftigt!
Tack du, som gör allt så underbart ofattbart!

Spänningen stiger.........

Hej på er! Spänningen stiger de kommande dagarna, kan inte säga mer än det, jag håller alla tummar och tår kan jag iallafall säga, för det är helt sant, ni anar inte.

I övrigt är jag rätt utan ord. Jag är rätt tom. Det är så mycket jag skulle vilja berätta för er trogna människor som fortfarande bestämt sig för att följa min bloggtorka. Just nu kan jag inte, men allt löser sig så småningom ska vi hoppas.

Har för övrigt massor av inspiration nu såhär då våren blommar ut, ska försöka sätta ner lite av den inspirationen på att sätta lite vårstämning här på bloggen.

Nu ska jag göra currykycklingsoppa.
Vad har ni för söndagsplaner?

Tjena

Blir påmanad att börja dra på mig skorna så vi får ge oss av mot _____________________.
Det är spännande tider vi lever i!

Hoppas ni alla sovit gott!

Mr. Love

Sådärja, väskorna packade och jag ska snart bege mig mot busstationen och bussen som tar mig till Herr Kärlek för en natt. Det ska bli himla skönt! I morgon blir det dessutom en mycket spännande dag....!

Idag har jag varit verkligt aktiv, om jag får säga det själv. Mitt klädskåp har rensats ur i något som resulterat till en ensam, övergiven, semistor hög på golvet. Det var klädskåpsrensning nummer 1 av 2 innan det blir dags att flytta ut härifrån. Ni vet, rensningen som man nog är rätt kräsen på, men ändå låter några kära gamla plagg slippa igenom kontrollen trots att plaggen passerat bäst före datum.

Sen har jag haft lite quality-time med systeryster, (japp, hon stannade i Jeppis). Vi tog en långpromenad utan hund för en gångs skull, vilket gav oss chansen att prata ostört utan att behöva fundera på var Roxie springer (ja, vi har henne löst). Det var välbehövligt. Jag och Anna får alltför lite tid med varandra, och hon är verkligen min bästa vän, trots ålderskillnaden.

Nu ska jag kolla att jag har allt, sen åker jag!
Vi hörs i morgon!

kram

I'm no fun anymore

Syster ringer mig:
A: "Heeeej.. att dehär, när kommer dy hem?"
S: "Runt 17, huså?"
A: "Nå ja tänkt, ska ja fa ti Kokkola elä ska vi hitta på nåå..?"
S: "Nå jag ska iallafall rensa ur klädskåpet och ta en långpromenad, men du får ju jättegärna vara med, de sku va roligt."
A: "Aaa...."
S: "Sen åker jag till Vasa inatt men de först senare.."
A: "Ska du till Vasa IGEN?"
S: "Jo, men de e ju först klockan 00:55, åså e ja ju hemma resten av veckan, eller åtminstone tisdag och torsdag."
A: "Aaa...."

Någon sekund av tystnad följer.

A: "Ööö.... jag ringer strax tillbaka."


Det har gått en och en halvtimme.
Hur många gissar på att hon åker till Kokkola ikväll? ;)

Hemligt uppdrag

Varför snöar det? Det är ju totalt onödigt! Vi skulle ju ha vår nu!

Blev igår natt inkallad på secret mission till Vasa och åker ditt inatt för att utföra the secret mission klockan 13 i morgon. Jag hoppas verkligen det går bra, I have a good feeling about it!
Anledning till att jag åker redan inatt klockan 00:55 är för att jag ska få sova på madrassen igen. Jag har saknat madrassen. Min säng är dock ljuvlig den också, har sovit som en stock de två nätter jag varit hemma!


Men... varför ska det snöa?

Hatkärlek

Tänkte passa på att uttrycka mitt hat över kreaturet nedan. Peppi är som känt en innekatt, därför får jag spader varje gång hon är ute. Nu var det så att vi fick några Jaropojkar över som pappa skulle tejpa inför morgondagens match. Jag fick för mig att visa upp kattkräket och konstaterade att hon var nowhere to be found. Detta ledde till två timmars letande och halvt panikerande av såväl mig som kära mor. Efter en timme i tystnad och hopplöshet och med rädsla över vad hon kan ha råkat ut för kommer hon nonchalant spatserande uppför trapporna och möter mig i trappnedgången. "Jaha", tänker jag och går ner till mamma och pappa för att fråga var de hittade henne, när jag väl visar upp skitstöveln brister mamma ut i skrattgråt. Hon hade inte sett Peppi före mig och ingen av oss fattar ännu var hon hade varit. Vi sökte verkligen överallt och hon hade varit inomhus hela tiden. Vilket äckligt djur som ignorerar lockelserna så till den milda grad att hon gör matte ledsen!

Jumpin' jumpin'

Jahapp, då var man tillbaka i Kokkola igen. För er som tycker att jag hoppar och skuttar mellan städerna allt som oftast så kan jag klargöra att detta inte fortsätter länge till. Den 26 April slår Strampen upp dörrarna och då har jag tänkt stå där, startklar för sommaren. Innan och efter detta sker dock en hel del saker:

- Pampasveckan närmar sig med rasande steg, på onsdag ska jag delta i Så Ska Det Låta som hålls på Oliver's Inn. Jobbar dock tisdag till fredag i Jeppis så det blir en ytterst kort Vasavistelse.

- På fredag åker jag igen ner till Vasa och jobbar där på lördag i Seven Roses.

- Veckan därpå spenderas även den i Vasa. Här händer inte så mycket ännu...

- På helgen är det ActivExpomässa som jag och Erik eventuellt finns med i programmet på.

- Sen är det oklart en stund. Hårdträningen har satts in för ett tag sedan och planerna är att några kilo kroppsfett ska ha smält bort med våren vid detta skede.

- Sen öppnar Strampen och på Vappen kämpar jag på med allt nytt jag tagit in under den gångna veckan.

- Efter det åker jag till Italien i några dagar.

Inför detta ska jag då ha övat in golfsvingen och tränat som en idio. Inför sommaren i Vasa ska jag ha hittat några människor som gärna har kvar sin studielägenhet över sommaren och som gärna delar upp hyran med mig och låter mig bo där Maj till Augusti. Anyone?

Dream on

Hemma igen. Den smärtsamma sanningen slår en i ansiktet när man konstaterar att man trivs bättre på en madrass än i en säng. Det har blivit min vardag numera, att sova på madrass. Men den madrassen ger mig mer kärlek än min dubbelsäng någonsin kommer kunna drömma om. Så jag sätter huvudet mot kudden och drömmer mig tillbaka till den där tunna madrassen i stället.

O du underbara, underbara saknad.

Skjuts

Bestört fick jag konstatera att jag missade mitt 2000:e inlägg. Detta är mitt 2004:e. Oh well, det rullar väl på som vanligt ändå. ;)

Gårkvällen var riktigt skojig! Mycket nya människor att bekanta sig med och mycket som hände. Har dock än en gång fått acceptera faktumet att det nog aldrig blir vare sig stosupare eller sitzare av mig. Vilket egentligen är mer än bra. Pigg som en lärka vaknade jag upp i morse med ett rejält kråkbo på huvudet, ni kan ju gissa hur det såg ut utifrån föregående inlägg. Håret är nu återigen slätt och fint kan jag upplysa er om och jag har precis packat färdigt för att åka hemåt....
Men det sket sig... för plötsligt rymdes jag inte med i bilen längre.

Så ska någon till Jeppis från Vasa nu, snart eller senare. Snälla säg till, för jag kommer så gärna med!

Hårresande

Sådär, jag är klar. Men hmm... har någon minsta lilla hopp om att jag ska kunna reda ut detta i morgon? För det har inte jag. Misslyckat försök till afro minsann! Hmpf.