Bordom closing in on me

Suck.. ledigheten är verkligen som ett sommarlov jag inte ville ha. Ring nån gång! 

Jag vill ha mitt jobb! Ikväll står flexibar på schemat, risotton var så uppskattad senast så det ska jag röra ihop innan jag traskar iväg och "jomppar". 

Har även köpt Kristians favoritchips och mamma överraskade med en liten present åt Kristian i form av hans överlägsna favoriter till kex, Bastogne. Så han lär ju hållas hemma ikväll.

Nåja. Nu ska jag fortsätta min ledighet med att städa lite här.

Terapi kallas det väl?

Och Mia!

Bara för att jag slutar blogga för några timmar behöver det inte betyda att du ska sluta också!

Prioriteringslistan

Det enda som glädjer mig i dessa sorgens tider är denna guldsida jag hittade idag. Jag vet att jag borde prioritera allt från att studera, klia mig i baken, stretcha baklåret, gräva fram en av de nya inköpta satsumin från under soffan, skaffa en hund osv, före jag ens överväger att hålla på med sånt här tarvlig. But this is me.

KALKONER!

Ingen förkylning här än så länge. Men något som gör mig så ledsen och gråtfärdig är detta:

Jag var vid Rimi (K-Market) i centrum och handlade klockan 20:30. Jag köper gott bröd och vi har inget pålägg heller så kalkonen åker förstås ner i korgen den också. Och vad ser jag då jag packar ur varorna när jag kommer hem. Jo - utgångsdatumet på kalkonen är IDAG. Frukost är ju i morgon! Om jag inte skulle vara så ledsen, och lat, så skulle jag gå och byta. Men nu får jag helt enkelt glufsa i mig kalkon ikväll för president och fosterland.

SUCK

If you want me?

Mina ögon är torra och kliar och min hals är tjock och tungan svullen.

Är det en förkylning eller återigen resultatet av nattens attacker.

Jag orkar inte skriva nu. Sången får tala.

??

What is wrong with me?

Pissväder

Sitter nyvaken och osminkad och tittar en av mina favoritfilmer 

nu såhär på morgonkvisten; Eragon. 

Jag älskar allt overkligt och sagolikt, Twilight, Big Fish, Eragon.. you name it!

Det var egentligen tänkt att jag skulle gå till gymmet, men det får vänta tills senare idag, vem vet, det kanske hinner bli sommarvarmt på några timmar, och då ångrar jag ju så hemskt mycket att jag gick ut i äckligt, iskallt, pissigt regn- och blåsväder.

Nå, åter till filmtittande.

Vilken lycka!... eller sorg?

Matchen mot FC Haka vanns av Jaro med 1-0. Go Koivisto!

För mig och kusin var matchen en ständig kamp mellan att vara spända inför matchresultatet och att kontrollera att alla lemmar och leder fortfarande var på sina platser. Trodde jag förlorat fötterna där ett tag. 2 GRADER "VARMT" UTE och fotbollsfjantarna springer omkring i kortkort! Jag som invigde vinterjackan, för andra gången dock, i år klarade av att hålla överkroppen något varm men när jag sedan skulle gå ner för att hälsa på pojkvännen efter matchen hade mina ben plötsligt börjat kännas lite gummiaktiga, ni vet, gummi klarar inte kyla så värst bra, det går av. Jag var livrädd.

Nu är jag hursomhelst hemma och mina fötter börjar visst uppenbara sig där nere igen. Är definitivt en smula vemodig och sorgsen, det här var förmodligen sista matchen jag såg Kristian spela i Jaros dräkt och ännu ett smärtsamt bevis på att ingen av oss riktigt vet hur framtiden kommer se ut...

En liten humörshöjare var iallafall flygbladen som delades ut på matchen, Niklas Storbacka ringde mig strax före matchen och frågade om det var OK att mitt namn syntes på flygbladen. Självklart var det ju det men man blev ändå positivt överraskad över att se sitt namn där tillsammans med så betydelsefulla namn. Där ser man hur det lönar sig att visa framfötterna!

Passa på att komma ni också, maten lär vara underbar!

.. och inte vill ni ju missa detta heller?

En frusen jag...

Shrink?

Alltid när något gräver i mig och jag måste få ut lite av mina aggressioner eller dylikt så skriver jag alltid ner en fras av en vacker sång jag har i huvudet och så brukar det genast kännas som att jag fått dela med mig lite av mitt personliga liv utan att utge för mycket till omvärlden.

Men idag hjälper inte sådana fraser eller meningar. Idag är jag ledsen, vilket jag är allt oftare nu förtiden. Det är som ett stort hål som drar mig ner i mörker fast jag ibland lyckas komma upp och få lite solstrålar i ansiktet. Men det blir ju bara mörkare och mörkare för sjutton!

Ååh! Jag kan int förstå hur jag orkar vräka ur mig här på bloggen, men jag har ingen att vända allt åt som redan har tillräckligt med problem att tänka på!

En skön kväll

Det blev ingen guidad rundtur i Kojola-Hult köket, snarare Hult-köket eftersom Kojola bara är där när han ska ha Pepsi Max och jag inte är i närheten. I've claimed it.

Hursomhelst, pizzorna blev enligt mig bäst hittills och jag njöt återigen av att få kasta och slänga med degen. Det blev två megapizzor och två som enligt Kristian var små men in fact var i samma storlek som restaurangpizzorna. Han fick minsann ångra sig när vi packade in efterlämningar inklusive de två normalstora pizzorna i kylen och han ojade sig för att han var så mätt.

På önskelistan, ett stoooooort, slätt kösbord med bak- och matlagningspotential.

Petskus pizza skjutsas in i ugnen. 

Förlåt bildkvalitén, får ta med iPhonen då jag inte hittar min kamerasladd.

De två "små" pizzorna ingen orkade äta...

Det lämnade minsann pizza över. Detta är efterlämningarna av megaspecialpizzorna för Jarospelare med konstigt mycket plats i magen.

Pizza!

Jag är totalsåld på Foki's blogg.

Kristian lämnade mig och disken hemma för en lunchbuffé på Saigon. Var tänkt att jag skulle hänga på men jag bestämde mig för sushi senare ikväll i stället.

Ikväll blir det pizzakväll igen och jag ska göra min pizza ännu tunnare och krispigare har jag tänkt. Det blir intressant.. Hmm. Men tro mig, det finns inget underbarare än att få känna mjuk smidig deg glida mellan händerna. Har till och med fått till kast-tekniken nu också. Ni vet när man kastar upp den runda degen i luften och den håller ihop även när den landar igen.

Try it!

Kanskekanske jag skulle kunna lägga upp en liten guidning på hur jag gör pizza. :)

Best day ever

Idag i punkter:

• Klarade körkortet
• Bara legat och kollat FRIENDS
• Varit i studion - gått superbt i studion - fått komplimanger utan dess like, jag är överväldigad.
• Skrivit min första autograf
• Konstaterat än en gång att min pojkvän är mig så kär
• Fått reda på att jag ska sjunga på Jaroavslutningen
• Fått spela in två sånger som ska skickas till annan producent + en stor tävling
• Fått tillfrågelse och bekräftelse om att jag får spela in ytterligare tre låtar i studion.
• DET GÅR BRA NU!

Efter ett kvickbesök av kusin Sandra och en dag fylld av Friendstittande så är jag officiellt redo för kvällens studioinspelning. Har många järn i elden nu och efter ett samtal med pappa, tydligen även sådana jag inte vet om. Han ringde nämligen precis och sa det står på programbladet för Jaros avslutning på stadshotellet att Sara Hult ska uppträda. 

Okej, tänkte jag. Vad kul, men vilken/vilka låtar ska jag sjunga?

Nå, en sak i taget. Nu blir det studio.

Och BTW...

Kollavad jag klarade idag! :D

Vänner vi älskar

Kristian och jag har varit och veckoslutshandlat. Det blev dyrt men vi köpte de två återstående säsongerna till min Friends-samling också och kollektionen är nu fullständig! Jag är så lycklig! Som tack för att han betalade dessa två boxar har jag gett honom fotspa och jag säger bara en sak: FOTBOLLSPELARES FÖTTER!

Nu är fötterna lena och fräscha som babyfötter i alla fall och jag sitter och väntar på att få en mandarin skalad och de vita, torra sakerna som löper längs med klyftorna (ja ni vet vad jag menar).

Nu ska jag fortsätta titta på när Rachel försöker få Emma att äta lite och när Jack Geller ger tips på bästa sexställningarna lämpade för största chans att bli gravid. 

Love is in the air today

Jag är klar för cafémys och shopping med min finaste.

 Idag är en dag jag verkligen inte känner för att skriva utan bara njuta av att leva och njuta av stunderna jag får leva med honom.

Han är min. Jag älskar honom.

I need you

Där låg vi. Skakande, andades in varandras snyftningar.

Du höll mig, vaggade mig långsamt, 

hyschade ner mitt struntprat och mina självdestruktiva ord.

Det blir bra, det blir bra.

Vi tog det så långt att vi plötsligt blev medvetna om åt vilket håll.

Det chockade oss båda, 

gav oss varsin hård elektriskt stöt tillbaks till medvetandet,

tillbaks till varandra.

Det blev den jobbigaste natten i mitt liv,

och även den mest rofyllda.

När båda låg tätt omslingrade, hud mot hud, öga mot öga,

och samma ord vilade på våra läppar.

I need you.

It's time

Krisu och Jonttu ligger och latar sig i sofforna framför fotboll på teve. Själv börjar min rumpa bli sjuk av golfsittandet. "Jag måst få ligga raklång för jag ha haft tvååååå träningar idag!" Själv har jag avslutat min sista jobbdag med tre kramar och tack- och lovord. Sen har jag gått på gym och efter det köpte jag rakblad och tobak. Jaaa-a ni, nu blev det tissel tassel därborta. Det roligaste är ju att man kan skriva vad man vill här och folk tror på det. Så vi kör vidare på den trenden. Jag har en manlig kroppsdel, jag äger även en gris och så har jag peruk över hela huvudet.

Okej, nu slog tröttheten mig.

Det är nog dags att överlämna datorn till pojkvän och gå och lägga sig.

Nattinatt

Except magen och kändisskapet

Okej, det finns inget klyschigare än just den här låten. Om en ung tjej känner sig nedstämd och deppig letar man automatiskt fram någon Britney- eller Aguileralåt från årskurs 6 och vips är man tillbaka i samma sinnesstämning som för jaa, vad blir det nu... sju år sedan. (Hjälp.)
Men för några dagar sedan kallade en människa mig för "stark kvinna" och jag blev lite rädd.
Inte för att jag är stark, för det är jag inte heller,
(mer som en defensmekanism jag slår på då jag inte orkar med all skit.)
Men "kvinna"?
Varför kan det inte finnas något ord
för det man känner sig som och i stadiet mellan flicka och kvinna?
I stället dras vi till Brittans låt I'm Not a Girl, Not Yet a Woman. Och det är PRECIS så jag känner mig nu! Jag ÄR Brittan. Förutom killer-kroppen och the fact that she's famous då..

Så många frågor

Sitter här på min absolut sista arbetsdag och känner väggarna rasa ner runt mig. Jag töms sakta på all den energi jag haft de senaste månaderna. Nu kommer jag tillbaka till ruta noll. HJÄLP! HJÄLP! PANIK! Vad kommer hända nu? Inom en månad, två? Stannar du här hos mig, flyttar vi någonstans? Flyttar vi åt olika håll? Lämnar jag ensam kvar? Hur går det med skolan? Hur går det med sången? Vill jag för mycket? Vill jag för litet? Får jag något deltidsjobb? Får jag något jobb? Blir jag nerdeppad som förra året? Tappar jag all motivation? Blir jag pank? Flyttar jag hem? HJÄLP!



Aldrig trodde jag att en sista dag på jobbet kunde vara så ångestladdad.

Last day

Om en och en halv timme börjar min sista dag på jobbet. Vad händer sedan då. Jag vet inte.

Jag har alternativ. Men just nu är framtiden ett enda sudd. Shit, jag vet varken ut eller in. 

Vill inte visa min fula nuna åt er nu så väskan får agera ledsen gubbe. Dessutom en bra symbol för att happy-times med nätshopping och impulsköp härmed officiellt är över.