Film

Hihi.. och hur roligt har inte vi haft det idag då?

Kakki

Idag står tvättning på schemat för detta icke ont anande lilla moln. Hon är smutsig och har börjat bilda små hårknutar under svansen, rumpområdet alltså. Inte alltid så lätt att uträtta sina behov med så lång päls. Pappa kommer hem med schampoo snart. Sen... hihihihi....

Äckliga jag

Oj, märker visst att mitt första steg blir att lära mig älska mig själv.

Annars kommer avundsjukan ta över varje gång jag ser att du blivit vän med någon snyggare, längre, smalare, kvinnligare, vackrare tjej. Tankar om en vacker framtid för er två susar i ljusets hastighet omkring i min hjärna och gör mig helt yr och hjärtat stannar för en stund.

Varför kunde inte vi ha en fin framtid. 

Jo, för att du just nu är, som du uttryckte det så fint, 

intresserad av "girls in general", 

och det kan jag ju inte göra något åt. 

Pröva dig fram, se om du blir lycklig av det.

Och ja, headern ska snart ändras. Men först måste jag orka ta några bilder..

No time for mourning

Har inte tid att sörja nu. Då kommer det ta veckor. 

Jag kan börja efter att studier och plikter är färdiga. 

Då börjar jag. Nu ska jag dränka mig i plugg.

På Onsdag ska pappa och jag och prata med min studiehandledare, 

eventuellt börjar jag med dagsstudier också, bara för att hinna med.

Tack Thomas för att jag får bo hos er. Det kan bli bra, det kan bli bra.

Sorgearbete

Tårarna har precis slutat trilla. Tågresan hem var en ren plåga. 

När jag såg pappa vid stationen släppte allt och sen dess har det inte gått att stänga av tårflödet.

Det är ett tomt hål i mig nu men som en klok Kristoffer sade åt mig idag när jag påstod att jag inte har något hjärta kvar, "Jodå, och det ryms mycket i det, det är det som gör det så svårt".

Det stämmer nog. En massa saker som jag delvis vill ha ut ur det så fort som möjligt, men det skriker i protest och det blir en strid därinne som får det att göra så ont.

Tack alltså till, pappa, mamma, Robin (för ditt fina meddelande i natt), Martin, Kira, Rasmus, fammo, Madde, Thomas, Linus, för allt ni sagt och gjort idag och ni fina människor som läser och stöttar genom att kommentera.

Det här tar tid.

Du gick

Du lämnade mig klockan 01:28, du steg bara upp och gick.

Du gav mig inte ens en natt. 

Du drog bara ut på det genom att vänta på att jag skulle somna.

Men hur skulle jag kunna somna då jag var skräckslagen för att vakna och du inte skulle vara där.

Jag trodde att jag skulle få känna en sista gång, känna smaken av hotellfrukosten på morgonen, du skulle sitta mitt emot mig och förstrött följa omgivningen sådär som du brukar.

Men du bara gick. 

Panikskrik i kudden och krampaktigt fastklamrad vid täcket, febrilt nosande efter de sista små luktfibrerna du lämnade efter dig. Sen, borta.

Du gav mig inte ens en halv natt.

Sitter i min stora hotellsäng och funderar på dagen. Allting börjar småningom kännas så absurt att jag inte har en aning om hur jag ska orka mig tillbaka hem i morgon. Har egentligen ingen lust att åka, men vad mer har jag att hämta här?

Snart kommer Du. Snälla, var snäll, behandla mig som din flickvän en sista gång.

Besviken bortom ord

Där stod vi alltså och frös i fyra och en halv timme innan vi blev insläppta. Tidigare hade vi velat omkring i Helsingfors för att hitta vägen, vi fann det till slut också. Nu är jag hemma och stelfrusen och mina axlar bränner. Och ni kan ju gissa hur det gick också.

Det blir Tammerfors för min del om två veckor, nu när folk är förberedda kanske vi skulle gå i grupp dit.

Grejen med Helsingfors, jag var den andra gruppen att gå och sjunga, lokalen var iskall, jag hade tre låtar och en reserv som jag kunde tänka mig sjunga. Och gissa vad jag sjöng när jag väl kommit in till "fejkjuryn", reserven såklart! Till råga på det darrade jag som aldrig förr och när jag väl började sjunga kom det ut något som lät som kväkande. Jag trodde aldrig det skulle vara sådär och när killen sedan vasst sade "Ei jatkoon" gick jag bara ut, helt medveten om att jag varit urusel. Skulle aldrig gå till Tammerfors för att visa mig själv att jag kan helt bättre. Jag menar, det här är vad jag gör, och vad jag alltid kommer göra. Jag skulle aldrig gå till nästa ställe om jag inte var så fruktansvärt besviken och arg på mig själv! Jag fattar inte och jag är så FÖRBANNAD för att jag inte lyckades hålla kroppen och nerverna i styr.

Jag vet att ni kommer tolka detta som bortförklaringar. 

Men jag ska visa mig själv att det här går och att jag är värd det.

Usch.. jag är så himla besviken, det är ju inte precis så att jag har något att se fram emot ikväll heller förutom någon som kommer och bekräftar att jag är pojkvänslös.

Ska njuta de sista timmarna jag har nu innan det värsta börjar.. suck.

Godmorgon (wohooo)

Nu blir det en lång morgonpromenad för min del. Eller, tja, vi räknade ut att det skulle ta cirka tjugo minuter men jag gissar nog mer på en halvtimme. :)

Här är min klädsel för dagen. Brukar ju inte ta såna här bilder (men spegeln är ENORM!!)

Off we go!

Taggad till tusen

Martin gick just, vi har shoppat och efter en lång stunds velande hittade vi slutligen tillbaka till mitt hotell där vi drack te och kaffe och såg på Idol. Nu har han gått hem med löftet om att möta mig vi Svenska Teatern i morgon klockan 6:15, han kommer alltså med mig som kannustus! Där har jag minsann en sann vän. Martin och jag har känt varandra sen fyran och det är så skönt att ha en så god vän och stöd i honom.

Men nu borde jag lägga mig. Jag ska lägga mig utan att ha en enda säker låt.. Suck.

Men ja, jag ska lägga mig, nu.

Och ja, mitt hotellrum är alltför fint för bara en människa.

I morgon kommer Kristian hit. 

Tror ni att jag tycker det börjar kännas "lite för mycket" på en dag så småningom? 

Vet faktiskt inte vad jag är mer nervös för. Kanske X Factor just för att jag inte vet hur det kommer att gå. Med honom är det ju i princip helt säkert på att allt är färdigt och slut efter i morgon. Men det gör ju inte saken lättare precis.

Sitter på tåget och leker tyst fågelskrämma. Är omgiven av  högljudda rasister och hippies och nãgon har ju förstås tagit min plats så kag blir tvungen att byta hela tiden... I don't like being alone.

Wish me luck!

Nu drar jag mot Helsingfors. Bussresan blir ensam men som tur plockar Teemu upp mig vid stationen. Sen på kvällen ska jag shoppa lite med Martin som är i Helsingfors under helgen, sen blir det att peppa sig själv. Jag är himla nervös ska ni veta!

Bloggar då jag hittar någon internetsignal! :)

Super

Äntligen har jag fått en ny idé till min header. 

Men det får ta en stund ännu.

Har så mycket annat att fundera på just nu...

Jag hittade dock min låt igår, tror jag. Nu behöver jag åtminstone tre till.

Nu, Prisma och VR.

Svea

Det här är Svea. Hon är "minstingen" i huset, dock på grund av sin storlek och inget annat, jag valde ut henne när jag fyllde femton så hon är äldre än både Peppi och Sheba. Men hon var undernärd från där vi hämtade henne så hon har inte vuxit så mycket.

När vi kom till katt"farmen" för att hämta henne hade vi Roxie (hunden) med oss, kattungarna satt i en större inhägnad och såg söta ut men så valde jag att ta fram Roxie ur bilen, och alla katter utom Svea sprang in och gömde sig i sitt lilla hus. Så Svea blev det.

Sheba må vara kavat men det är nog ändå Svea som tar hem priset, ensam med henne är hon världens mysigaste, men hon har minsann en vilja när det kommer till att vara nära de andra katterna som kom hit efter henne.

But she's my baby.

Vi sitter och är morgonpigga och nyvakna. M.a.o. inte så morgonpigga.

Skydd

Du stormar ner på mig igen.

De enda gångerna du ringt har det bara varit tråkiga nyheter eller saker som sårar mig.

Du behöver inte skriva och säga att du är aspackad för nionde dagen i rad.

Det är bara onödigt såvida din avsikt inte är att skada mig.

Oberoende underliggande orsak, vad hände med dig?

Var är den jag delat respekt med, sovit med, som varit min vän i snart 1 och ett halvt år?

Är du kvar där inne, för jag saknar dig.

No one will wait forever.

All gone

Återigen känns mitt hår nytt och fräscht, vi klippte bort lite dåliga toppar och utväxten är borta.

I'm pleased.

Nu är jag hemma och Roxie och jag är kalla om tårna efter en givande promenad med vännen Emma och hennes lilla son, och Zamba då förstås. Det var kul att se deras lilla återförening. Förra sommaren var vi praktiskt taget med varandra varje dag, och klart att hundarna var med då också.

Nu blir det jobb.

Tack 'josefine' för sångförslaget. Det är den typ av musik jag tänkt mig så ni andra får gärna komma med idéer. :)

Ha de gött!

UTVÄXTEN

Nu ska jag snart till frisören för att fixa min utväxt inför helgen.

Känner man sig fin utanpå är det alltid någon typ av egoboost som gör att man kanske slipper tänka på yttre fel utan kan koncentrera sig på att fylla magen med hungerdämpande mat och stilla sin nervositet med att sjunga lite. Man vet att skalet är fint redan så det behöver inte sättas så står vikt på det sen när det verkligen gäller att prestera.

Okej, konstig och lång förklaring till varför jag ska färga utväxten.

Men jag har väl rätt?

Not back on my feet, but..

Idag, kära läsare, har jag sjungit sönder mina stämband, det var dumt.

Jag vet teknikerna för hur man ska sjunga rätt men tyvärr gav jag mig ut på lite väl djupa vatten för att få fram en speciellt distortion i rösten. Och då började det bränna något förfärligt.

Dum som jag var slutade jag inte utan tänkte att jag kunde träna bort det, och visst fick jag en fin effekt, men priset kan vara lite väl högt med tanke på att Lördagen och X-Factor närmar sig med stormsteg. Puh.

Och inte är jag klokare på vilken sång jag ska sjunga heller. Mycket dumt.

Har ni idéer, snälla, hjälp.

  Och för er som tycker att jag är ett hjärtlöst litet elände så tänker jag bara försvara mig med orden att jag igår kom fram till att mitt liv tvunget måste fortsätta fungera. Speciellt nu när skola, framtid och annat står på spel. Jag har helt enkelt inte råd att gräva ner mig. En lite mindre väsentlig orsak är dessutom den att det är få av er läsare som vet hur starkt och hur viktigt mitt och Kristians förhållande var. I stället för att trötta ut er med en massa snyftsnyft ska jag försöka göra mitt bästa för att hålla min blogg uppdaterad. Visst kan det komma lite snyftsnyft ibland, då man bara inte orkar.

Men lita på att jag kommer göra mitt bästa.

Gone

Jag tar en paus från skrivandet nu.

Det är redan svårt att röra fingrarna över tangentbordet.

Kristian ringde inatt. Han kommer inte tillbaka.

Han trivdes bättre ensam trots att hans känslor för mig vara lika starka som förut.

Jag förstår inte. Jag förstår inte och jag orkar inte.

Jag levde på hoppet, och inatt krossades allt mitt hopp.

Det är svårt att känna hjärtat slå, jag gav det åt dig för så länge sedan.

Du var ändå beredd att kasta bort allting. Och det finns inget jag kan göra.

Jag har ingen pojkvän längre.

Och jag trodde aldrig att Fredagnatten för en vecka sedan var den sista natt jag skulle få känna dig andas nära intill mig.