I gårdagens inlägg nämnde jag hur hösten trots allt inte är så pjåkig eftersom all inspiration som legat i sommardvala vaknar till liv igen. Blogginspirationen är inget undantag. I sommar surrade tankarna runt att helt och håller lägga ner min blogg men säger jag det nästa sommar får ni slå mig i huvudet. För mig har denna blogg varit så viktig i så många olika skeden av mitt liv, allt som hänt mig har runnit ner hit genom mina fingrar. Skulle aldrig ge upp något så värdefullt som en stor samling av alla mina tankar. Hur härligt skrämmande är det inte om några år att gå tillbaka och se hur man förändrats. Jag menar, det är ju redan otroligt hur man ändrats bara på två år när man går tillbaka här. Inte bara utseendemässigt, personligheten har också den ändrat avsevärt. Har gått från förvirrad människa, till än mer förvirrad, förkrossad, söndrig och trasig, gladare, söndrigare, sentimental, träningsnarkoman, ensamvarg, ledsen, överlycklig... osv. Alla dessa små fragment är ju fortfarande jag, för de finns inetsade djupt i mig, och gör mig till den människa jag är idag - mig själv.
I övrigt och sådär på utseendefronten bär jag idag en Mollyklänning - Scarlet Sleeveless Dress heter den, under den en enkel långärm och en tyllkjol med silkeskant från NoaNoa, Mollysockor och ett bälte från Bruuns Bazaar som jag fick av lillasyster i 21-års gåva.
Klänningen är väldigt sommarhimmelsblå, men det struntar jag i. Precis så vackert blå är himlen nu när jag tittar upp genom glasfönstret i Rewell Center denna vackra, vackra höstdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar