tisdag 22 januari 2013

Little squirrel

Dagarna i Vasa ömsom sniglar, ömsom rusar fram. "Ta en dag i taget och njut av varje stund" har blivit mina nya ledord. Det går inte annars. Man kan ju inte gå omkring och vänta på att morgondagen ska bli bättre, utan man måste göra det bästa man kan av dagen man är given, annars blir det ju bara ett ekorrhjul och pannkaka av hela smeten.

Tidigare har jag i princip varje dag kommit på mig själv med att längta bort, längta till äventyr, till något bättre. Men efter en smärre krasch nära årsskiftet insåg jag att det måste ske en ändring på mitt tankesätt, för att jag ska orka stå ut med vardagen. När allt blir tufft har jag för vana att krypa in i ett skal och isolera mig själv, klippa av trådar och helt stänga av, autopilot slås på och jag gör det som ska göras, men där tar det även slut, känslorna ligger nånstans där under allt skrot,och skriker efter att bli hörda. Detta har tidigare varit en trygghet för mig, och till en viss del är det nog det ännu, men det är inget liv. I slutändan kommer jag alltid vara något av en ensamvarg, det har jag alltid varit och det kan man ju inte ändra på.




Men jag har börjat ta mera risker, helt klart. Eller, kanske inte risker, men jag har börjat utmana mig själv. När jag ställs inför något jag aldrig vågat mig på förut, så har jag, istället för att vända ryggen åt och rusa åt andra hållet, börjat ifrågasätta mig själv, "ska du inte försöka först?". "Friskt vågat, hälften vunnet", och så är det ju - när du ser tillbaka på ditt liv kommer du snarare ångra de saker du inte gjort, än de du gjort, hur galna de saker du gjort än må vara. De är ju alla erfarenheter du har i din ryggsäck och som du kan plocka fram när du ställs inför en motgång eller utmaning. Du lär ju dig ständigt nya saker, och oftast inte av framgångarna, utan av alla misstag du gjort.


Klart att det kommer svackor. Dagar där man känner att "nej, idag vill jag inte stiga upp ur sängen", men då har du det där valet igen; drar du täcket över huvudet eller stiger du upp och gör ditt bästa?

Något jag själv kämpar med är att jag ständigt känner att jag måste vara bäst, och oberoende räcker det inte till. Jag räcker inte till. Men jag jobbar på det. Jobbar på att försöka 'den bästa jag kan vara', men inte mer än så, för det är ju omöjligt, egentligen.

Jag har bestämt mig för att börja bli lite öppnare här igen. Mest för mig själv. Men också ifall det finns någon annan därute som kämpar med (eller snarare mot) sig själv, med svåra saker, med livet. Jag har så länge försökt bädda in sånt som varit svårt i moln av sockervadd, klistrat på ett leende, men insett, att när allt kommer till kritan, så blir situationen bokstavligt talat bara klibbigare av det. Det gick väldigt långt innan jag förstod, nästan för långt, men nu ska jag tvätta av mig själv, och bli ärligare mot mig själv, för hur ska folk annars kunna ta mig för den jag är?

onsdag 16 januari 2013

Vår Sista Dans

Någon gång i tiden lovade jag er en låt på svenska, såhär länge tog det alltså för mig att publicera någon av det tiotal jag spelat in. Denna gjordes igår, i migrän dessutom, så med närmare eftertanke är det kanske migrän som behövs för att samla mod till sånahär dummigheter. Det fick bli en Melissa Horn, underbart fina texter som får mig att vilja skriva mer på svenska och skippa mina tama försök till de engelska texter jag hittills producerat de dagar jag känt mig extra kreativ...

Varsågoda!

söndag 13 januari 2013

En dag i Vasa



Livet i Vasa börjar så småningom få en ny rytm igen. Rosa är tillbaka, vilket även innebär att rutinerna börjar komma på plats. Min kropp har börjat skrika efter fysisk ansträngning igen och ibland blir det till och med två långa löprundor om dagen, med två vilodagar i veckan, lördag och söndag. Idag gick jag däremot långt ut i Vasklot med henne, till hundparken, för att hon ska få öva sig lite på att träffa andra hundar. Det gick helt suveränt, över all förväntan. Övning ger färdighet. Nedan har ni urdåliga mobilbilder på ett underbart vackert Vasa.





I kväll har jag bara tänkt ta det lugnt, jag tror till och med att jag ska baka eftersom det är något av det mest rogivande jag vet. I morgon väntar jobb igen, men det är inget jag ska ge någon tanke åt i kväll.

torsdag 10 januari 2013

A bumpy start

Lite motigt har det allt varit de senaste veckorna. Men jag lever vidare. Det kommer väl alltid gupp, det gäller bara att ha tillräckligt bra stötdämpare.. Jag har bytt lägenhet här i Vasa, och bor just nu tillsammans med en gammal kamrat från musikerskolan jag gick på. Och Rosa är ju med förstås. Dock har även hon varit lite deppig över miljöbytet.. de senaste veckorna har hon spenderat i Jakobstad med min familj och alla djur, så inte så konstigt att man får lite tristess när man väl kommer tillbaka hit.

Tänkte bara kika in och visa att jag lever, vi har inget internet ännu, men när det är igång tänkte jag försöka bli lite duktigare på det här med uppdateringarna igen. Mitt nyårslöfte var nämligen att antingen bloggar jag bättre, eller så lägger jag ner den helt. Punkt. Vi ses!