Det har varit väldigt tomt här på senast. Har hållit mig borta medvetet faktiskt, men nu känner jag att jag vill skriva lite igen. Denna "blogg" har mer och mer blivit något jag gör bara för mig, det är som en enda stor journal över händelser jag anser vara viktiga att spara. Mycket har hänt under min paus också. Jag har till exempel gjort slut med några förhållanden som inte vara bra för mig, Vasa är ett av dom förhållandena. I slutet av mars flyttade jag hem. Något kändes inte rätt och då fick förnuftet komma emellan. Nu är jag tillbaka här på golfbanan för ytterligare en fartfylld sommar med förhoppningsvis något färre arbetsskift.
Det finns många anledningar till att jag tog steget att flytta hem. En av de största är kanske en av de jag pratar minst om, men under snart 7 års tid har jag kämpat in och ut med ätstörningar. Vissa perioder har den varit mer framträdande än andra, och jag har länge, länge levt i förnekelse, tänkt att; syns det inte, finns det inte. Men fått lära mig att så är inte alls fallet, det finns så många som bara lider i tystnad, och som säkerligen ingen har en aning om vad de kämpar med. Detta har gjort mig svag och ångestfylld, men framförallt så känns det som en stor bit av mig saknas, en bit jag aldrig fått chansen att utforska eftersom min kroppsångest har stått och lurat runt hörnet, jag har varit osäker på mig själv och aldrig riktigt känt att jag kunnat ge hela mig åt de jag har i min närhet, som om jag ser på folk genom en tunn slöja. Jag kan se och jag kan ta på, men jag får aldrig riktigt känna mig helt närvarande.
Nu är jag inne i en så kallad "svacka" igen, där allt är mycket tyngre, men blir mycket lättare - om än på fel sätt - genom att arbeta mycket och hålla tankarna på avstånd. Det jag har bestämt mig för att jobba med under sommaren är de delar jag ännu inte utforskat. Jag saknar vänner, gemenskap och samhörighet - känslan av att man hör till något. Till exempel har kristendomen gjort mig mer och mer nyfiken, just nu är jag rädd, men jag vill lära mig mer. Jag har öppnat alla dörrar och tar emot allt som kommer till mig. Jag har även sökt in till skola här i Jakobstad. Om jag sluppit in vet jag förmodligen inom de närmsta dagarna.
Det är en spännande tid just nu. Inte särskilt mycket på gång men inom mig är det desto mer som händer. En process, helande? Jag vet inte. Men det känns bra. Det känns som att min lilla roddbåt sakta men säkert är på väg ut ur de värsta vågorna, och kanske, kanske inom en snar framtid, så har jag land i sikte.
6 kommentarer:
Saknar dig Sara! Sku gärna träffa dig i sommar. Om du har tid o lust? Kram// Pemm
Styrka! Å vet att du är den vackraste människa jag mött :)
Du kan inte tro hur mycket jag känner igen mitt yngre och rastlösare jag i inlägget du skrivit. Jag är betydligt äldre än du, och fastän det säkert låter som en löjligt klen tröst i situationen du befinner dig i, så kan jag lova dig att allt faktiskt blir bättre med tiden. Bara man vågar låta saker och ting ta sin tid och accepterar att allting inte behöver vara perfekt just nu på direkten. Och ingen BLIR ens någonsin perfekt, även om det kan se så ut på utsidan...Perfektion och ett hel-lyckat liv är inte ens någonting att sträva efter. Att ha det som mål är dömt att göra en besviken.
Ta väl hand om dig och försök att njuta av "här och nu" och allt positivt som ändå finns runtomkring dig, fast det kan vara svårt att fokusera på just nu.
Styrkekramar via cyberrymden!
OM-klänningköparen från Vasa
Var inte rädd!Det finns ett hemligt tecken, ett namn som skyddar dig nu när du går. Din ensamhet har stränder inmot ljuset. Var inte rädd! I sanden finns det spår. Var inte rädd! Det finns en mörklagd hamn. Du ser den inte nu men färdas dit. En dag skall du bekänna högt hans namn, hans kärleksfrid som ingenting begär. Du är på väg. En dag blir natten vit. En dag och stjärnor växer ur hans famn. Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn. Du ser den inte nu men färdas dit
Vad tråkit.. De som e awesome e att Jesus hjälper, bara man låter honom! Ja ska be för dej. Kram, Michelle
Hej Sara! Jag kom förbi din blogg för några dagar sedan.. I dag kom jag på en bok som är alldeles fantastiskt underbar och tänkte att jag måste skriva den hit åt dig. Hoppas du mår bättre för var dag. Kram
Boken:
Kärleken jag längtar efter. Om att vara älskad av Gud. Skriven av John Ortberg
Skicka en kommentar