Saknad

Några dagar här på banan och jag har minsann börjat få lite hemlängtan. Älskar golfbanan och det har varit så otroligt härligt att träffa alla igen! Men jag saknar mitt Vasa en smula, och människorna i Vasa. Och mitt ofärdiga rum med sina orivna tapeter och bortrivna golvlister. Min madrass. Min ej-ännu-ihopskruvade säng. Och mest av allt (mina roomies finns inte med på listan för dom är självskrivna vinnare av listan), så saknar jag min Mollyställning! Idioten i mig bestämde sig nämligen för att lämna varenda liten Molly jag äger och har i Vasa, resonerade att "jag kommer ju ändå och hälsar på då jag är ledig, och då jag inte är ledig går jag bara omkring i piké". Men nu när sommarsolen sakta men säkert börjar kika fram efter regnperioden börjar tankarna på bruna sommarben och klänningar smyga sig fram. Vill inviga min Mercerised dress med en glass på torget. Måste bara komma underfund med vad jag ska bära under...

 ... och min andra längtan går till Patchwork dress som jag har tänkt bära SENAST på min kusins bröllop i Juni...

... och sist men inte minst, up-to-me-ism dress, eller optimistklänningen, som jag kallar den. Som skulle  användas flitigt hela våren/sommaren/hösten...

ALLA hänger ungefär 120km ifrån mig, i ett övergivet rum. I feel terrible. Hur tänkte jag där?