Några av anledningarna till varför jag älskar denna ras.
Om små vardagliga lyckorus och att falla platt som en pannkaka. Det jag är duktig på, det jag är urusel på och det jag helt enkelt vill förbättra. Bilda din egen uppfattning along the way. Jag är här.
onsdag 31 oktober 2012
onsdag 10 oktober 2012
Hej!
Hej på er!
Har haft 6 dagars ledighet jag inte vetat vad jag ska göra av med, trots det har jag tydligen glömt att skriva några ord här. Nu är jag iallafall tillbaks i Vasa för en stund, ledig dag imorgon igen och sen kommer dagarna vara fyllda av jobb fram till nästa torsdag. Dagen efter det åker jag hem och sen åker jag och T till Budapest. Mitt största problem just nu är att hur jag än söker kan jag inte hitta mitt pass. Inte bra alls.
Det måste ha åkt ner nånstans under flytten till nya lägenheten... Men jag har absolut ingen aning om vart...
Såhär ser jag för övrigt ut idag. Klänningen är Ewa i Walla och såldes här förra säsongen, men jag köpte den häromdagen secondhand av en fin Mollyvän. Under skymtar en Rock-a-Fellow och försöker matcha ihop med vinröda strumpisar och tröja.
Jag är inget vidare på detta, I know. Men kläder är kul oberoende om man är matchmaker number one eller bara tycker om att slänga på sig det man hittar först i garderoben.
Ikväll har jag inga större planer förutom att springa en runda med Jenna och städa lite.
En vanlig onsdag med andra ord..
fredag 28 september 2012
Jag tackar modet
Skummade igenom lite "gamla" bilder från sommaren och fick bara konstatera att även om den gick fruktansvärt fort, så var det en av de finaste jag haft på länge. Det är ett tag sen jag känt att jag kunnat ha ett annat liv på sidan om jobbet, jag har haft tid för hund, villa, familj, golf och främst av allt - fått utforska den djungel av känslor som legat under ytan så länge.
Där i djungeln har jag sedan kunnat fiska upp rankor från det förflutna, och fått inse att vissa känslor aldrig kommer försvinna, de bara gömmer sig en stund för att sticka upp när timingen är bättre.
Och tur är nu det, för jag är så fruktansvärt kär, nästan så det är barnsligt, i den här typen som väntat på att jag ska hitta kompassen igen. Ja, eller, kompass har jag ju alltid haft, men just denna specifika har lett rakt in i hjärtat på mig själv, och det var precis det som behövdes för mig att se klart och tydligt igen. Plötsligt har livet blivit mer av en snårskog, inte den där regnskogen den var förut, som stundvis var ogenomtränglig. Snårskogar kan vara intressanta dom med, äventyr faktiskt, men inte fullt lika farliga. Vilket är bra. Faktiskt jättebra.
tisdag 25 september 2012
Höstreflekterar
I gårdagens inlägg nämnde jag hur hösten trots allt inte är så pjåkig eftersom all inspiration som legat i sommardvala vaknar till liv igen. Blogginspirationen är inget undantag. I sommar surrade tankarna runt att helt och håller lägga ner min blogg men säger jag det nästa sommar får ni slå mig i huvudet. För mig har denna blogg varit så viktig i så många olika skeden av mitt liv, allt som hänt mig har runnit ner hit genom mina fingrar. Skulle aldrig ge upp något så värdefullt som en stor samling av alla mina tankar. Hur härligt skrämmande är det inte om några år att gå tillbaka och se hur man förändrats. Jag menar, det är ju redan otroligt hur man ändrats bara på två år när man går tillbaka här. Inte bara utseendemässigt, personligheten har också den ändrat avsevärt. Har gått från förvirrad människa, till än mer förvirrad, förkrossad, söndrig och trasig, gladare, söndrigare, sentimental, träningsnarkoman, ensamvarg, ledsen, överlycklig... osv. Alla dessa små fragment är ju fortfarande jag, för de finns inetsade djupt i mig, och gör mig till den människa jag är idag - mig själv.
I övrigt och sådär på utseendefronten bär jag idag en Mollyklänning - Scarlet Sleeveless Dress heter den, under den en enkel långärm och en tyllkjol med silkeskant från NoaNoa, Mollysockor och ett bälte från Bruuns Bazaar som jag fick av lillasyster i 21-års gåva.
Klänningen är väldigt sommarhimmelsblå, men det struntar jag i. Precis så vackert blå är himlen nu när jag tittar upp genom glasfönstret i Rewell Center denna vackra, vackra höstdag!
I övrigt och sådär på utseendefronten bär jag idag en Mollyklänning - Scarlet Sleeveless Dress heter den, under den en enkel långärm och en tyllkjol med silkeskant från NoaNoa, Mollysockor och ett bälte från Bruuns Bazaar som jag fick av lillasyster i 21-års gåva.
Klänningen är väldigt sommarhimmelsblå, men det struntar jag i. Precis så vackert blå är himlen nu när jag tittar upp genom glasfönstret i Rewell Center denna vackra, vackra höstdag!
måndag 24 september 2012
Annars då..
Förövrigt är dessa små glimtar vad som fyller mitt liv just nu...
och bild nummer 3 är höstens motto som jag skribblade ner en kväll förra veckan med nyinskaffat stencilmaterial. Nu slutar jag för idag och innan min kropp får vila så väntar en uppfriskande promenad med det underbaraste jag vet som vandrar på fyra ben. Älskade, älskade hund.
och bild nummer 3 är höstens motto som jag skribblade ner en kväll förra veckan med nyinskaffat stencilmaterial. Nu slutar jag för idag och innan min kropp får vila så väntar en uppfriskande promenad med det underbaraste jag vet som vandrar på fyra ben. Älskade, älskade hund.
Prövar mig fram
Hej på er! Har än en gång landat i Vasa och hann bara vända in med Rosa innan jag drog iväg på jobb igen. Jag kan inte annat än säga att jag börja bli lite trött, men detta extremt intensiva tempo kommer som tur bara fortsätta en stund till, i Oktober blir det betydligt lugnare och en hel vecka i Budapest i slutet av kommande månad kommer göra susen! Att dessutom få spendera den veckan med den finaste jag vet gör ju inte saker och ting sämre direkt..
Här nedan har ni då mig idag. Härliga Hilde, som ni hittar i min blogglista sålde både scarfen och velourklänningen jag har på mig, och sockorna är årets Mollysar i färgen cognac. Det börjar bli kyligt här, märkte redan på min korta sträcka till jobbet hur vinden bet i det lilla mellanrummet mellan klänning och sockkant, trots att jag har tjocka strumpbyxor på mig. Jag gillar hösten dock. Personligen blir jag lite sentimental under hösten, men jag tänker ofta till lite mer under hösten, gör viktiga beslut och får motivation till att göra saker som jag annars inte gör, som att träna, städa oftare och studera flitigare.. Dessutom har jag blivit en hejare på att spara pengar, men å andra sidan har det nog något med den stundanden Ungernresan att göra...
Detta har kommit in till butiken, btw, det måste jag ju tipsa om, syrran skulle få spel! Och mer blir det i november... Tur att man inte är någon vidare nagellacksfreak..
Däremot har jag gått och kärat ner mig i årets version av Canna Cardigan, den finns ju i massor av fina färger, men vi tog bara in den i multi, och den är ju som en färgglad karamell, man kan omöjligt låta bli att le med den på!
Ponchon på sista bilden är också den löövely, men det håller ju förstås inte T med om så skulle det till att bli julklappar i också så håller jag nog på Cannan ändå.
Å andra sidan har jag haft en fundering angående julen i år som resten av den Hultska klanen inte är särskilt förtjust i - att inte köpa julklappar, förutom om man gjort dem själv. Jag träffade världens bästa storasyster (även kallad min yngsta moster Madde) häromdagen och vi började direkt brainstorma om alla möjliga delikatesser man kan svänga ihop och göra till julgåvor i år. Mer om det lär det ju bli om våra funderingar blir verklighet.
Men ja, vad tycker ni om själv grejen, att inte köpa julklappar till varandra, utan i stället fundera på det viktiga med julen; budskapet, familjen, att varva ner och bara ta det lugnt i några dagar...?
Här nedan har ni då mig idag. Härliga Hilde, som ni hittar i min blogglista sålde både scarfen och velourklänningen jag har på mig, och sockorna är årets Mollysar i färgen cognac. Det börjar bli kyligt här, märkte redan på min korta sträcka till jobbet hur vinden bet i det lilla mellanrummet mellan klänning och sockkant, trots att jag har tjocka strumpbyxor på mig. Jag gillar hösten dock. Personligen blir jag lite sentimental under hösten, men jag tänker ofta till lite mer under hösten, gör viktiga beslut och får motivation till att göra saker som jag annars inte gör, som att träna, städa oftare och studera flitigare.. Dessutom har jag blivit en hejare på att spara pengar, men å andra sidan har det nog något med den stundanden Ungernresan att göra...
Detta har kommit in till butiken, btw, det måste jag ju tipsa om, syrran skulle få spel! Och mer blir det i november... Tur att man inte är någon vidare nagellacksfreak..
Däremot har jag gått och kärat ner mig i årets version av Canna Cardigan, den finns ju i massor av fina färger, men vi tog bara in den i multi, och den är ju som en färgglad karamell, man kan omöjligt låta bli att le med den på!
Ponchon på sista bilden är också den löövely, men det håller ju förstås inte T med om så skulle det till att bli julklappar i också så håller jag nog på Cannan ändå.
Å andra sidan har jag haft en fundering angående julen i år som resten av den Hultska klanen inte är särskilt förtjust i - att inte köpa julklappar, förutom om man gjort dem själv. Jag träffade världens bästa storasyster (även kallad min yngsta moster Madde) häromdagen och vi började direkt brainstorma om alla möjliga delikatesser man kan svänga ihop och göra till julgåvor i år. Mer om det lär det ju bli om våra funderingar blir verklighet.
Men ja, vad tycker ni om själv grejen, att inte köpa julklappar till varandra, utan i stället fundera på det viktiga med julen; budskapet, familjen, att varva ner och bara ta det lugnt i några dagar...?
fredag 21 september 2012
Snartsnart
Tänkte kika in för att meddela att jag nu har ca 45 minuter kvar av arbetsdagen, sen åker jag hem! Då får jag pussa&krama på typen(typerna) på bilden nedan och bara ta det lugnt.. Eller kanske inte helt och håller, jag jobbar i och för sig både i morgon och på söndag. Men det gör inte så mycket.. Det ska bli skönt.. Och nu är det bara 41 minuter kvar!
torsdag 20 september 2012
Torsdag
Hade tänkt skriva något riktigt roligt, smart. Men lekte för länge med kameran och nu är jag utan tid och lilljycken står och petar mig på armen för att säga att det är dags att bege sig på morgonpromenad.
Det får bli något smart nån annan gång, men hey - det är torsdag!
fredag 14 september 2012
Mitt hjärta,
Den uppmärksamme har märkt att jag bloggat mindre, varit gladare, och upptagnare än på länge. Och jag har länge funderat på hur jag ska plita ner varför utan att trampa någon på tårna eller såra någon, men ändå få folk att förstå hur övernaturligt kär och lycklig jag är:
Det blir en hel del ensamma kvällar här i Vasa där jag egentligen bara sitter och gör ingenting. Helt ensam är jag ju förstås inte, jag har ju Rosa. Men jag har ändå alltid känt mig totalt uppslukad av mörker och tomhet varje gång jag varit ensam, jag har blivit självdestruktiv och orolig, och jag har varit så sprucken att varje gång något ljus försökt tränga in har jag insupit det utan att riktigt tänka på om det ljuset är bra eller dåligt för mig. Många gånger har det resulterat i ännu fler sprickor och det fanns en tid då det saknades så många bitar att jag aldrig trodde att jag kunde bli ihoplimmad igen. Även när jag trott att allt varit bra, har det visat sig stjälpa mig ännu mer i slutändan, och jag har gjort så många misstag, och sårat så många jag älskar och mig själv på vägen.
När jag och Tony träffades för första gången, det var några år sedan, var vi båda rätt spruckna och söndertrasade, och fast vi ville hjälpa varandra läka, så fanns det helt enkelt inte tillräckligt med kraft och energi att ge för att vi skulle få det att hålla ihop, även om det skulle ha funnits kärlek.
Jag har många gånger bollat med tanken om vi skulle ha försökt hålla ihop redan från första gången, och undrat varför vi varit tvungna att utsättas för så många prövningar innan det blev som det är idag. Men så konstaterade jag, att det är ju just det! Vi var tvungna att se allt dåligt och åka på alla hinder, för nu ser vi ju plötsligt klarare än nånsin, och vi är säkrare än aldrig förr, och starkare. Ingen av oss behöver känna att vi måste bära den andra, men båda har ändå kraften att stötta varandra om det är jobbigt.
Och det kommer det bli, så funkar livet.
Livet har otroliga överraskningar i jackärmen, och jag är så sjungande överlycklig över att jag fick bli just Hans trumfkort. För ett tag sedan fick jag en ingivelse, något som sa att jag måste få ut det jag går omkring och bär på. Så en natt tog jag nattbussen till hans hemstad, och berättade precis hur det var, att jag ville vara med honom, hela tiden, alltid. Att det var menat så från första början, men att jag blundat, att jag tänkt att jag inte varit bra nog. Och jag kommer aldrig sluta tacka livet, Gud, eller vad det nu var som fick mig att ta det beslutet. Ett beslut jag aldrig kommer ångra. Det är så starka ord, men jag ser så bra nu, såhär ska det vara, precis så här, alltid.
För denna underbara människa har inte bara tagit alla mina skärvor och limmat ihop mig och gjort mig hel, han har fyllt mig med liv igen, livsglädje, en tro på att det finns bra, fina saker, att allt inte behöver vara mörkt och bittert. Att jag inte behöver vara mörk och bitter för att någon ska se mig. Tanken på att jag aldrig mer behöver vara tom och rädd igen är obegripligt överväldigande. Jag har mina sår, men han läker dem bit för bit för varje liten gång jag ens tänker på honom och hans värme.
Så nu vet ni, allihop. Jag är hel. Och kommer aldrig mer vara något annat än. Inte så länge jag får vara med honom, och om det får gå enligt mina planer, så är det mycket, mycket länge.
Det blir en hel del ensamma kvällar här i Vasa där jag egentligen bara sitter och gör ingenting. Helt ensam är jag ju förstås inte, jag har ju Rosa. Men jag har ändå alltid känt mig totalt uppslukad av mörker och tomhet varje gång jag varit ensam, jag har blivit självdestruktiv och orolig, och jag har varit så sprucken att varje gång något ljus försökt tränga in har jag insupit det utan att riktigt tänka på om det ljuset är bra eller dåligt för mig. Många gånger har det resulterat i ännu fler sprickor och det fanns en tid då det saknades så många bitar att jag aldrig trodde att jag kunde bli ihoplimmad igen. Även när jag trott att allt varit bra, har det visat sig stjälpa mig ännu mer i slutändan, och jag har gjort så många misstag, och sårat så många jag älskar och mig själv på vägen.
När jag och Tony träffades för första gången, det var några år sedan, var vi båda rätt spruckna och söndertrasade, och fast vi ville hjälpa varandra läka, så fanns det helt enkelt inte tillräckligt med kraft och energi att ge för att vi skulle få det att hålla ihop, även om det skulle ha funnits kärlek.
Jag har många gånger bollat med tanken om vi skulle ha försökt hålla ihop redan från första gången, och undrat varför vi varit tvungna att utsättas för så många prövningar innan det blev som det är idag. Men så konstaterade jag, att det är ju just det! Vi var tvungna att se allt dåligt och åka på alla hinder, för nu ser vi ju plötsligt klarare än nånsin, och vi är säkrare än aldrig förr, och starkare. Ingen av oss behöver känna att vi måste bära den andra, men båda har ändå kraften att stötta varandra om det är jobbigt.
Och det kommer det bli, så funkar livet.
Livet har otroliga överraskningar i jackärmen, och jag är så sjungande överlycklig över att jag fick bli just Hans trumfkort. För ett tag sedan fick jag en ingivelse, något som sa att jag måste få ut det jag går omkring och bär på. Så en natt tog jag nattbussen till hans hemstad, och berättade precis hur det var, att jag ville vara med honom, hela tiden, alltid. Att det var menat så från första början, men att jag blundat, att jag tänkt att jag inte varit bra nog. Och jag kommer aldrig sluta tacka livet, Gud, eller vad det nu var som fick mig att ta det beslutet. Ett beslut jag aldrig kommer ångra. Det är så starka ord, men jag ser så bra nu, såhär ska det vara, precis så här, alltid.
För denna underbara människa har inte bara tagit alla mina skärvor och limmat ihop mig och gjort mig hel, han har fyllt mig med liv igen, livsglädje, en tro på att det finns bra, fina saker, att allt inte behöver vara mörkt och bittert. Att jag inte behöver vara mörk och bitter för att någon ska se mig. Tanken på att jag aldrig mer behöver vara tom och rädd igen är obegripligt överväldigande. Jag har mina sår, men han läker dem bit för bit för varje liten gång jag ens tänker på honom och hans värme.
Så nu vet ni, allihop. Jag är hel. Och kommer aldrig mer vara något annat än. Inte så länge jag får vara med honom, och om det får gå enligt mina planer, så är det mycket, mycket länge.
tisdag 11 september 2012
torsdag 30 augusti 2012
Hej från kaoset!
Hej på er! Ville sätta in en hälsning från soffan i Vasa innan jag tar itu med mitt rum igen. Vi har det bra, det är stökigt som bara den här (tänk er: Sveriges fulaste hem blandat med Extrema Samlare), men det skyller jag endast och enbart på renoveringen som pågått här i över en månad, men som tack och lov blir klar i morgon. Jag har varit här en dag och igår när jag anlände hade jag fortfarande kvar lusten att städa, nu känner jag hur den lusten sakta men säkert sugs ur kroppen. Men på måndag, på måndag tar vi i med hårdhandskarna, det är bara det att jag får gäst i morgon, så någotsånär decent får det ju se ut, åtminstone i mitt rum...
Vad händer annars då, jo, jag har försatt mig i en övergångsfas inför nästa veckas Fasteperiod. Jag ska nämligen göra Vogels fasteprogram i åtminstone en vecka, med start från nästa onsdag. Blir supertungt, men jag tänkte att jag skulle kunna skriva hur det går här, så får ni följa med processen. För er som nu får varningsblinkers över huvudet, jag gör inte detta för att gå ner i vikt, utan för det att jag vill ha mer energi och inte vara så trött hela tiden fast jag sover länge om nätterna, bli kvitt mitt sockerberoende och förhoppningsvis (önsketänkande) bli kvitt min ständigt sjuka mage. Det finns så mycket slaggprodukter, dåligt fett, metaller och parasiter i kroppen som vi bara har där, nu ska jag starta om från noll. Det kommer bli enormt tungt, men jag ser fram emot känslan när jag är färdig.
Nu har jag dessutom varit och skaffat gymkort till LadyLine runt hörnet, och även om jag inte tränar under fasteperioden kommer jag använda mig av infrabastun för att utifrån svettas bort så mycket som möjligt av det dåliga. Jag kan tänka mig att det funkar bättre under fasteperioden det också.
Hoppas ni alla har det bra! Jag är tillbaka, med ny bloggenergi!
måndag 20 augusti 2012
Fördömda fördämningar
Det finns dagar då man känner sig som ynkligheten personifierad. Då inget går rätt fast man försöker, och plötsligt brister fördämningen som hållit dendär tårfloden i schack.
Just en sådan dag är det idag.
Det känns som att man försökt vara alla till lags under hela sommaren, och glömt det viktigaste på vägen - att ta hand om sig själv. På det viset har jag även varit en börda för de som är närmast mig. Jag har tydligen bara kört på, och nu orkade jag plötsligt inte hålla ihop det längre. Men jag intalar mig själv att denna svaghet bara får räcka en dag, denna dag, max. För i mitt huvud vet jag att jag orkar så mycket mer, och jag har en så stor vilja att ge ännu att jag inte riktigt kan stanna upp precis just nu. I oktober får jag stanna en stund. Nu kopplar jag på autopiloten.
Jag har så många planer för hösten, jag tänker inte låta dem segla framför mig som dom gjort så många, många gånger förut. Nej, i höst, IDAG tänker jag fånga in dem, en och en, och göra något bra av dem, det bästa jag kan iallafall.
Just en sådan dag är det idag.
Det känns som att man försökt vara alla till lags under hela sommaren, och glömt det viktigaste på vägen - att ta hand om sig själv. På det viset har jag även varit en börda för de som är närmast mig. Jag har tydligen bara kört på, och nu orkade jag plötsligt inte hålla ihop det längre. Men jag intalar mig själv att denna svaghet bara får räcka en dag, denna dag, max. För i mitt huvud vet jag att jag orkar så mycket mer, och jag har en så stor vilja att ge ännu att jag inte riktigt kan stanna upp precis just nu. I oktober får jag stanna en stund. Nu kopplar jag på autopiloten.
Jag har så många planer för hösten, jag tänker inte låta dem segla framför mig som dom gjort så många, många gånger förut. Nej, i höst, IDAG tänker jag fånga in dem, en och en, och göra något bra av dem, det bästa jag kan iallafall.
torsdag 16 augusti 2012
Sommarbild
Denna bild från Kaptenstävlingen i sommar har finaste faster tagit. Kul att någon förevigade oss tre på samma bild.. Fina mamma och syrran och så jag, eller Pinochio eller vad man nu vill kalla mig. Fin blandning av loppiskläder, ridstrumpor och Mollyshorts. Det var en rolig dag!
Bloppis - uppdaterade priser!
Passar på att tipsa om att jag sänkt priserna på plaggen några inlägg neråt. Skynda fynda! ;)
lördag 11 augusti 2012
My sweet one
Rosa då? Jo, hon mår riktigt prima, för tillfället sitter hon bredvid mig på soffan och är sitt bästa jag - nämligen morgontrött, och tycker att livet är rätt najs. Det gör nog jag med också, för det mesta.
fredag 10 augusti 2012
Vändningar
Hej på er!
Har hänt en hel del denna sommar, har bestämt mig för att tillsvidare hålla det mesta för mig själv, men jag förundras ständigt över hur valen vi gör påverkar allt som händer runtomkring en.. Som det ser ut nu är jag rätt osäker på vad jag ska göra efter att nästa hyreskontraktet går ut i maj. Stannar jag kvar i Vasa? Flyttar jag hem eller utomlands? Börjar jag studera eller hittar jag på något annat? Mitt huvud fullkomligt sjuder av idéer och jag vet att folk börjar bli trötta på att lyssna på vad jag har för funderingar...
En klok människa jag fått äran att lära känna i sommar tipsade mig om att göra en idévägg, och det blir definivt min första inredningsdetalj i rummet hemma i Vasa. Jag längtar till Vasa, men jag kommer sakna mycket här hemma, det kommer bli rentav jobbigt att åka tillbaka utan de pusselbitar jag satt på plats i sommar. Skulle ha lust att bygga upp hela pusslet på ett enda ställe och låta det växa därifrån. Men man kan inte få allt på en gång, jag har saker att utträtta innan jag kan gräva ner mina rötter någonstans.
Kom precis på mig med att fnissa för mig själv, det är ju så fruktansvärt logiskt allting, egentligen.
Har hänt en hel del denna sommar, har bestämt mig för att tillsvidare hålla det mesta för mig själv, men jag förundras ständigt över hur valen vi gör påverkar allt som händer runtomkring en.. Som det ser ut nu är jag rätt osäker på vad jag ska göra efter att nästa hyreskontraktet går ut i maj. Stannar jag kvar i Vasa? Flyttar jag hem eller utomlands? Börjar jag studera eller hittar jag på något annat? Mitt huvud fullkomligt sjuder av idéer och jag vet att folk börjar bli trötta på att lyssna på vad jag har för funderingar...
En klok människa jag fått äran att lära känna i sommar tipsade mig om att göra en idévägg, och det blir definivt min första inredningsdetalj i rummet hemma i Vasa. Jag längtar till Vasa, men jag kommer sakna mycket här hemma, det kommer bli rentav jobbigt att åka tillbaka utan de pusselbitar jag satt på plats i sommar. Skulle ha lust att bygga upp hela pusslet på ett enda ställe och låta det växa därifrån. Men man kan inte få allt på en gång, jag har saker att utträtta innan jag kan gräva ner mina rötter någonstans.
Kom precis på mig med att fnissa för mig själv, det är ju så fruktansvärt logiskt allting, egentligen.
torsdag 9 augusti 2012
Lookalikes
Förresten, jag håller på att städa i min dator inför hösten och kom över lite bilder på mig och syster från förra året. Får återigen konstatera att vi nog liknar varandra mest när vi gör någon typ av grimas. Eller hur?
Åter till jobbet vi gå
Känner att jag varit alltför frånvarande här på den senaste tiden. Jag lovar er, I'm not dead, nor have I been planning to shut this whole blog down, men jag har bara haft MASSVIS att göra. Men jag har också MASSVIS att berätta, när jag väl är tillbaka. Men inte än, inte än. Nu ska jag iväg på jobb, idag joinar lillasyster mig bakom smörgåsdisken. ;) Inget ont om pikétröjor nu, men jag lovar att jag packar ner dem djuuuuuuupt ner i någon låda när säsongen väl är över - så trött är jag på dem. Kära Odd Molly, jag saknar dig!
lördag 4 augusti 2012
Ny Molly-Bloppis!
Känner det är dags för en nyrensning i garderoben, så jag tänkte att jag lika bra kan kolla intresset för plaggen här, vill man ha flere bilder är det bara att mejla så skickar jag dom per MMS, jag har nämligen ett sånt problem just nu att jag inte får in bilderna från telefonen till datorn...
REA! NYA PRISER!
SÅLD!!
Odd Molly Gosee Short Dress, stl 1. Färgen är ljust rosa och klänningen i mjukaste bomull.
Underbart skön att ha som mysplagg, eller till vardags. Fint skick utan några slitningar.
40€/400kr
Underbara Annie Oakley tank i dark powder stl.1, denna är verkligen en masterpiece som kostade över 200€ i nypris. Fransarna är dock rätt känsliga och jag har övervägt att klippa bort dem då de börjat hänga en del,
men jag lämnar över det beslutet till eventuell framtida ägare, annars är denna i absolut nysick.
65€/650kr 50€/500kr
men jag lämnar över det beslutet till eventuell framtida ägare, annars är denna i absolut nysick.
SÅLD!
Ni har hört det förr, men jag fortsätter påpeka hur vacker denna klänning är! Alltså, Alchemistry Dress i storlek 1, använd en gång och absolut nyskick. Mer välgjord klänning hittar du inte!
100€/1000kr
SÅLD!
Taradiddle Dree Dress, färg royal stl 0, i fint skick så när som på ett hål uppe vid ena axeln, detta går enkelt att fixas av någon SOM KAN (jag kan inte, 5 i syslöjd). Denna klänning är en av de vackraste jag vet och säljer den enbart för att den är lite för liten för mig. Ett riktigt samlarplagg. Byter gärna till en 1a i vilken färg som helst, men annars säljer jag den för
SÅLDA!
SÅLDA!
Smirk Shorts, powder stl.1.
Supermjuka och härliga shorts med det lilla extra. Nyskick och endast använda två gånger.
45€/450kr 32€/320kr
Mängdrabatt utlovas som vanligt och är det någon som är intresserad av att erbjuda ett byte så är det bara att mejla eller kommentera härunder! För er som inte är bekanta med storlekarna kan jag upplysa om att storlek 0 motsvarar XS och 1 är allstå S.
Mängdrabatt utlovas som vanligt och är det någon som är intresserad av att erbjuda ett byte så är det bara att mejla eller kommentera härunder! För er som inte är bekanta med storlekarna kan jag upplysa om att storlek 0 motsvarar XS och 1 är allstå S.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)