Little squirrel

Dagarna i Vasa ömsom sniglar, ömsom rusar fram. "Ta en dag i taget och njut av varje stund" har blivit mina nya ledord. Det går inte annars. Man kan ju inte gå omkring och vänta på att morgondagen ska bli bättre, utan man måste göra det bästa man kan av dagen man är given, annars blir det ju bara ett ekorrhjul och pannkaka av hela smeten.

Tidigare har jag i princip varje dag kommit på mig själv med att längta bort, längta till äventyr, till något bättre. Men efter en smärre krasch nära årsskiftet insåg jag att det måste ske en ändring på mitt tankesätt, för att jag ska orka stå ut med vardagen. När allt blir tufft har jag för vana att krypa in i ett skal och isolera mig själv, klippa av trådar och helt stänga av, autopilot slås på och jag gör det som ska göras, men där tar det även slut, känslorna ligger nånstans där under allt skrot,och skriker efter att bli hörda. Detta har tidigare varit en trygghet för mig, och till en viss del är det nog det ännu, men det är inget liv. I slutändan kommer jag alltid vara något av en ensamvarg, det har jag alltid varit och det kan man ju inte ändra på.

Men jag har börjat ta mera risker, helt klart. Eller, kanske inte risker, men jag har börjat utmana mig själv. När jag ställs inför något jag aldrig vågat mig på förut, så har jag, istället för att vända ryggen åt och rusa åt andra hållet, börjat ifrågasätta mig själv, "ska du inte försöka först?". "Friskt vågat, hälften vunnet", och så är det ju - när du ser tillbaka på ditt liv kommer du snarare ångra de saker du inte gjort, än de du gjort, hur galna de saker du gjort än må vara. De är ju alla erfarenheter du har i din ryggsäck och som du kan plocka fram när du ställs inför en motgång eller utmaning. Du lär ju dig ständigt nya saker, och oftast inte av framgångarna, utan av alla misstag du gjort.

Klart att det kommer svackor. Dagar där man känner att "nej, idag vill jag inte stiga upp ur sängen", men då har du det där valet igen; drar du täcket över huvudet eller stiger du upp och gör ditt bästa?

Något jag själv kämpar med är att jag ständigt känner att jag måste vara bäst, och oberoende räcker det inte till. Jag räcker inte till. Men jag jobbar på det. Jobbar på att försöka 'den bästa jag kan vara', men inte mer än så, för det är ju omöjligt, egentligen.

Jag har bestämt mig för att börja bli lite öppnare här igen. Mest för mig själv. Men också ifall det finns någon annan därute som kämpar med (eller snarare mot) sig själv, med svåra saker, med livet. Jag har så länge försökt bädda in sånt som varit svårt i moln av sockervadd, klistrat på ett leende, men insett, att när allt kommer till kritan, så blir situationen bokstavligt talat bara klibbigare av det. Det gick väldigt långt innan jag förstod, nästan för långt, men nu ska jag tvätta av mig själv, och bli ärligare mot mig själv, för hur ska folk annars kunna ta mig för den jag är?

Vår Sista Dans

Någon gång i tiden lovade jag er en låt på svenska, såhär länge tog det alltså för mig att publicera någon av det tiotal jag spelat in. Denna gjordes igår, i migrän dessutom, så med närmare eftertanke är det kanske migrän som behövs för att samla mod till sånahär dummigheter. Det fick bli en Melissa Horn, underbart fina texter som får mig att vilja skriva mer på svenska och skippa mina tama försök till de engelska texter jag hittills producerat de dagar jag känt mig extra kreativ...

Varsågoda!

En dag i Vasa

Livet i Vasa börjar så småningom få en ny rytm igen. Rosa är tillbaka, vilket även innebär att rutinerna börjar komma på plats. Min kropp har börjat skrika efter fysisk ansträngning igen och ibland blir det till och med två långa löprundor om dagen, med två vilodagar i veckan, lördag och söndag. Idag gick jag däremot långt ut i Vasklot med henne, till hundparken, för att hon ska få öva sig lite på att träffa andra hundar. Det gick helt suveränt, över all förväntan. Övning ger färdighet. Nedan har ni urdåliga mobilbilder på ett underbart vackert Vasa.

I kväll har jag bara tänkt ta det lugnt, jag tror till och med att jag ska baka eftersom det är något av det mest rogivande jag vet. I morgon väntar jobb igen, men det är inget jag ska ge någon tanke åt i kväll.

A bumpy start

Lite motigt har det allt varit de senaste veckorna. Men jag lever vidare. Det kommer väl alltid gupp, det gäller bara att ha tillräckligt bra stötdämpare.. Jag har bytt lägenhet här i Vasa, och bor just nu tillsammans med en gammal kamrat från musikerskolan jag gick på. Och Rosa är ju med förstås. Dock har även hon varit lite deppig över miljöbytet.. de senaste veckorna har hon spenderat i Jakobstad med min familj och alla djur, så inte så konstigt att man får lite tristess när man väl kommer tillbaka hit.

Tänkte bara kika in och visa att jag lever, vi har inget internet ännu, men när det är igång tänkte jag försöka bli lite duktigare på det här med uppdateringarna igen. Mitt nyårslöfte var nämligen att antingen bloggar jag bättre, eller så lägger jag ner den helt. Punkt. Vi ses!

GOD JUL!

HYVÄÄ JOULUA!

MERRY CHRISTMAS!

What I've been up to

I helg var jag hemhemma på blixtvisit. Nyhemnkomna syster och mamma
åtog sig den ärofyllda uppgiften att dekorera granen i år.
Det blev en spretig, men stor och fyllig en i år. Mycket vacker blev den!

Hej på er! Här kommer ett litet bildspel på det jag har sysslat med på senast...
Har mestadels bara jobbat, men lite ledighet har jag ju hunnit med också, och den ledigheten har spenderats på nya, trevliga sätt. Jag har befriat mig själv lite från min bekvämlighetslåda och på det sättet fått många nya fina bekantskaper och framtiden ser faktiskt riktigt ljus ut. Åtminstone är den något att se fram emot...

Rosa och jag har haft ganska lite tid tillsammans de senaste veckorna, hon var hemm en stund
eftersom jag kände att hon bara led av att vara i Vasa, och där är hon även nu,
när jag har så mycket på programmet innan årsskiftet.

I helg hann vi dock åka och hälsa på Kisu och unga tjejakitan Ninja.
Det blev fart i min annars så vaksamma shiba. Man blev lycklig av att se dem leka!

 

Måndagen hade jag och storasyster (går även under namnet Madde, och är egentligen min 4 år äldre moster) sen en bra tillbaka planerat att vi skulle julkoka tillsammans, och kokerier blev det minsann. Resultaten blev blandade men alla ack så ätbara, polkagrisarna var så roliga (och svåra) att göra att vi gjorde två satser. Men vi hann även med brända nötter med crust, karamelliserade popcorn med ingefära och kakao, lemonlimecurd med vanilj och rocky road fudge.

Där har ni min helg i ett nötskal. Denna morgon åkte jag, med enorm sömnbrist tillbaka till Vasa i min egen Alfa Romeo, och jag säger bara hujedamig vilket väglag. Man ska inte köra på vintern, enligt mig, åtminstone om man är en sån räddhare som jag är! Halt och obehagligt när hjulen inte greppar som de ska.

Ha det bra! Och kör försiktigt!

Some days will last longer than others

Hemma på snabbvisit, höll på att gå sönder helt utan Rosa. I morgon följer hon med mig hem igen.

Roligheter

Hej på er! Senaste veckan var verkligen full av händelser. Har varit Rosa-fri hela förra veckan och nu är jag inne på vecka 2, det är tortyr, rent utsagt, men jag tror det har varit bra för mig trots motgångarna. Har haft möjlighet att göra en massa sånt jag vanligtvis blivit tvungen att planera till under tiden hon varit borta. Bland annat har jag bakat en pepparkaksgran, den står nu och pryder Pentiks skyltfönster.

 Och så har jag suttit på otaliga vin-med-mig-själv-efter-jobbet kvällar och njutit av en bra bok. Keplers Sandmannen har kommit ut och jag är fast och vänder blad som om det var avlönat. Har dessutom hittat en ny favorit bland rödvinerna på 1r+k, som i övrigt blivit min nya favoritplats.

Och så har jag varit ute och festat! Jag blev tillfrågad i lördags om jag ville hänga på, och det bjöd på fribiljett till Jukka-Poika, så jag tog mig ut ur my comfort zone för en natt och hade en av mina roligaste kvällar i Vasa, hittills! Jag är så glad att jag vågat börja göra såna beslut som vanligtvis skrämmer mig.

Det finns många som tror/trott att jag är en social människa som lätt funkar med andra människor. Grejen är den att jag är bra med kunder och kundbetjäning är liksom min grej, men sen det att ta kontakt eller våga umgås med nya människor är fortfarande främmande vatten för min del, efter en stund drar jag mig tillbaka till mitt eget lilla skal. Så det här var något nytt, och superkul!

Som sagt, en hel del på gång nu. Men det tar sig..

Bloppis...

Nu har jag äntligen tagit tag i saken och börjat bloppa bort lite kläder.
Här kommer första settet som ska ut ur garderoben och helst omvandlas till resepengar:

Jag kommer bara sätta prisidéer på dessa så om ni har bättre idéer är det bara att hojta!
Mejla mig gärna på sara_hult@hotmail.com, om du är intresserad av något eller har några frågor:


1.Först ut har vi en gammal goding från Odd Mollys "The Art of Non-Sense"-kollektionen. Den är mörkblå i basen med fina detaljer och en snygg logga broderad i ryggen. I mycket fint skick. Storlek 1 (S)
Prisidé: 35€.

2.Ka-Ching Pocket Dress, även den från Odd Molly. Storlek 1(S), färgen heter powder och klänningen är i mjuk velour. Fint skick sånär som på ett pyttelitet hål på magen som kommit från en kattklo. Går att fixas eller lämnas som det är, inget man sätter större notis till, men prisidéen blir därför något lägre än vad den skulle kosta utan hål:
35€.

 såhär ser hålet ut...

3.Kortare klänning från French Connection. Använd några få gånger, otroligt fin och otroligt fint skick. Långt, tjockt sidenband i midjan och djup rygg som synes på andra bilden. Fin till alla fester! Snygg passform på denna! Storlek S/36.
Prisidé:
18€

4.Beck Söndergaard Grandmas minipurse,

liten börs i ålskinn som rymmer det viktigaste för en night out:
ID&Bankkort finns det två fack för, småpengar, narikkalappen och läppglanset ryms finfint dom med! :)
Prisidé:
10€ inklusive frakt.

5.
Brantingklänning i midnattsgråblå färg, storleken passar en XS-M.
Denna är från förra året och använd några få gånger, toppskick. Härliga volanger och knytband samt lååångt knytband som kan viras fast två gånger runt midjan!
Finfin med sockor och kängor och tjocka strumpisar!
Prisidé: 40€.

6.Snygg Odd Molly cardigan i guldskimrigt tyg från deras provkollektion. Härlig passform och piffar upp det mesta. Storlek 1 (S). Toppskick.
Prisidé: 30€

7.HunkyDorybyxor från förra året i mörkgrått. Färgen på första bilden stämmer överens med verkligheten. Sitter fint och tyget skriker verkligen kvalité. Mjukt och skönt. Storlek S.
Prisidé: 20€.

Being home...

... något av det skönaste som finns. Att få landa, prata med mor om allt och ingenting. Och att göra absolut ingenting annat än att luta sig tillbaka i soffan och dra in barndomshemmets alla dofter.
Åh, vad jag saknat detta.

Babydoll-look

 

väska/odd molly, skor/h&m, sockor/odd molly, underklänning/odd molly, velourklänning/lindex, halsduk/springfield, jacka/springfield, strumpisar/h&m



I bruise easily

Fick förresten en suverän souvenir med mig hem från Budapest. Den största anledningen till detta praktmärke som ännu efter en vecka ser ut som nedan är väl egentligen det att jag har lite för bråttom, med allt...

Det var nämligen så, att vi efter att ha gått ca 10km/dag under några dagars tid kände för lite variation, så vi skaffade ett kombinerat buss/metro/tåg-kort som vi obegränsat kunde använda, vi fastnade genast för metron eftersom den var far more easier att använda än bussarna. Jag har en tendens att gå rätt fort, jag vet inte vad det beror på, för själv känns det inte som att jag stressar, och jag vet att jag kan gå enormt mycket snabbare än det folk kallar "snabbt", men ja, jag är väl lite ivrig.

Så en dag när vi kom ner till metron så insåg vi att tåget vi skulle ta precis skulle börja stänga dörrarna och åka iväg, och med 10 minuter till nästa tåg så orkade iallafall inte jag vänta, så jag sprang och uppmanade T att springa efter. Men T är tydligen inte lika snabb som mig, och jag ilade in genom dörrarna precis som de stängdes, jag hamnade förstås i kläm mellan dem, och ni ska veta, att automatiska dörrar (som de i hissar, tåg etc.) i Budapest öppnas inte fast något kommer emellan utan de fortsätter att pressas ihop trots att de har något som frenetiskt vrider sig emellan dem, ja, ni kan ju se det framför er.

Efter en stunds wrestlande med the doors of evil slapp jag slutligen in, och hinner precis vända mig för att se T smälla händerna mot dörrarna mot tåget, innan han lämnas ensam kvar på perrongen. Tur som det är visst vi ju båda vart vi var påväg, så det var bara för mig att vänta snällt i de 10 minuter jag hade lust att spara från första början genom att hinna med första tåget.
Så mycket för att försöka spara lite tid, jag fick skylla mig själv,
och praktblåmärket fick bli straffet.

Dethär med att varva ner

Jahapp, här har ni mig igen då. Jobbar en vecka nu innan jag återigen har ledigt en vecka. Likt mig? Skulle inte säga det, nej. Jag är ju som känt inte den som tar det lugnt, men jag kom till en punkt då jag insåg att pengar inte är allt och så stämmer faktiskt talesättet "the more you earn, the more you spend".

Efter att jag slutat slita sönder mig själv med för mycket jobb så har jag känt hur energin till att göra andra saker sakta men säkert börjat återvända. Jag njuter av långa promenader med Rosa och går gärna flera extra kvarter än först tänkt, bara för att. Jag hinner se en film eller läsa en bra bok, eller spela lite gameboy utan att få dåligt samvete, och min dygnsrytm har blivit bättre.

Däremot är magen inte sig själv ännu, fortfarande konstanta smärtor i den, mer eller mindre, men då igen ligger ju andra anledningar än stress bakom varför den mår som den mår...

Men det är iallafall något jag kan rekommendera åt er andra som jobbar som om det inte fanns någon morgondag, och kom ihåg:
- Det är okej och fullt tillåtet att säga nej, det finns andra än du som kan jobba.
- Känn inte skuldkänslor för att du inte gör sånt som inte hör till ditt ansvar,
sköt det du ska bra i stället.
- Försök lämna jobbet på jobbet och kom inte hem med en massa tankar om jobb snurrande i huvudet.
- Livet är SÅ mycket mer än bara arbete, ta vara på den tid du har till vänner, egen hälsa eller annat som får dig att må bra, du kommer aldrig ångra promenaden du tog istället för att ligga i soffan och slötitta tv, tv stressar.

- Tyck om dig själv, vårda både kropp som själ, du kommer tacka dig själv.

.... ooooch avslutningsvis, såhär såg jag ut igår, toppen är en gammal goding från favoriten Odd Molly, helt i silke, enormt mycket tyg och välgjord som få.
Byxor/Zara, Cardi/Lindex, Skor/H&M

Och idag ser jag ut såhär, att fläta håret är enligt mig bästa sättet att få både naturliga lockar, och ett friskare hår än om man använder plattänger o.dyl.
På mig sitter en silkestunika/klänning från Odd Molly som heter Ceremony s/s short dress och en Timeout Wrap.
skor/Ilse Jacobssen, over knee sockor/H&M

Shiban i ett nötskal

Några av anledningarna till varför jag älskar denna ras.

Hej!

Hej på er!
Har haft 6 dagars ledighet jag inte vetat vad jag ska göra av med, trots det har jag tydligen glömt att skriva några ord här. Nu är jag iallafall tillbaks i Vasa för en stund, ledig dag imorgon igen och sen kommer dagarna vara fyllda av jobb fram till nästa torsdag. Dagen efter det åker jag hem och sen åker jag och T till Budapest. Mitt största problem just nu är att hur jag än söker kan jag inte hitta mitt pass. Inte bra alls.
Det måste ha åkt ner nånstans under flytten till nya lägenheten... Men jag har absolut ingen aning om vart...

Såhär ser jag för övrigt ut idag. Klänningen är Ewa i Walla och såldes här förra säsongen, men jag köpte den häromdagen secondhand av en fin Mollyvän. Under skymtar en Rock-a-Fellow och försöker matcha ihop med vinröda strumpisar och tröja.
Jag är inget vidare på detta, I know. Men kläder är kul oberoende om man är matchmaker number one eller bara tycker om att slänga på sig det man hittar först i garderoben.

Ikväll har jag inga större planer förutom att springa en runda med Jenna och städa lite.
En vanlig onsdag med andra ord..

Jag tackar modet

Skummade igenom lite "gamla" bilder från sommaren och fick bara konstatera att även om den gick fruktansvärt fort, så var det en av de finaste jag haft på länge. Det är ett tag sen jag känt att jag kunnat ha ett annat liv på sidan om jobbet, jag har haft tid för hund, villa, familj, golf och främst av allt - fått utforska den djungel av känslor som legat under ytan så länge. 

Där i djungeln har jag sedan kunnat fiska upp rankor från det förflutna, och fått inse att vissa känslor aldrig kommer försvinna, de bara gömmer sig en stund för att sticka upp när timingen är bättre. 

Och tur är nu det, för jag är så fruktansvärt kär, nästan så det är barnsligt, i den här typen som väntat på att jag ska hitta kompassen igen. Ja, eller, kompass har jag ju alltid haft, men just denna specifika har lett rakt in i hjärtat på mig själv, och det var precis det som behövdes för mig att se klart och tydligt igen. Plötsligt har livet blivit mer av en snårskog, inte den där regnskogen den var förut, som stundvis var ogenomtränglig. Snårskogar kan vara intressanta dom med, äventyr faktiskt, men inte fullt lika farliga. Vilket är bra. Faktiskt jättebra.

Höstreflekterar

I gårdagens inlägg nämnde jag hur hösten trots allt inte är så pjåkig eftersom all inspiration som legat i sommardvala vaknar till liv igen. Blogginspirationen är inget undantag. I sommar surrade tankarna runt att helt och håller lägga ner min blogg men säger jag det nästa sommar får ni slå mig i huvudet. För mig har denna blogg varit så viktig i så många olika skeden av mitt liv, allt som hänt mig har runnit ner hit genom mina fingrar. Skulle aldrig ge upp något så värdefullt som en stor samling av alla mina tankar. Hur härligt skrämmande är det inte om några år att gå tillbaka och se hur man förändrats. Jag menar, det är ju redan otroligt hur man ändrats bara på två år när man går tillbaka här. Inte bara utseendemässigt, personligheten har också den ändrat avsevärt. Har gått från förvirrad människa, till än mer förvirrad, förkrossad, söndrig och trasig, gladare, söndrigare, sentimental, träningsnarkoman, ensamvarg, ledsen, överlycklig... osv. Alla dessa små fragment är ju fortfarande jag, för de finns inetsade djupt i mig, och gör mig till den människa jag är idag - mig själv.

I övrigt och sådär på utseendefronten bär jag idag en Mollyklänning - Scarlet Sleeveless Dress heter den, under den en enkel långärm och en tyllkjol med silkeskant från NoaNoa, Mollysockor och ett bälte från Bruuns Bazaar som jag fick av lillasyster i 21-års gåva.
Klänningen är väldigt sommarhimmelsblå, men det struntar jag i. Precis så vackert blå är himlen nu när jag tittar upp genom glasfönstret i Rewell Center denna vackra, vackra höstdag!

Annars då..

Förövrigt är dessa små glimtar vad som fyller mitt liv just nu...
och bild nummer 3 är höstens motto som jag skribblade ner en kväll förra veckan med nyinskaffat stencilmaterial. Nu slutar jag för idag och innan min kropp får vila så väntar en uppfriskande promenad med det underbaraste jag vet som vandrar på fyra ben. Älskade, älskade hund.

Prövar mig fram

 Hej på er! Har än en gång landat i Vasa och hann bara vända in med Rosa innan jag drog iväg på jobb igen. Jag kan inte annat än säga att jag börja bli lite trött, men detta extremt intensiva tempo kommer som tur bara fortsätta en stund till, i Oktober blir det betydligt lugnare och en hel vecka i Budapest i slutet av kommande månad kommer göra susen! Att dessutom få spendera den veckan med den finaste jag vet gör ju inte saker och ting sämre direkt..

Här nedan har ni då mig idag. Härliga Hilde, som ni hittar i min blogglista sålde både scarfen och velourklänningen jag har på mig, och sockorna är årets Mollysar i färgen cognac. Det börjar bli kyligt här, märkte redan på min korta sträcka till jobbet hur vinden bet i det lilla mellanrummet mellan klänning och sockkant, trots att jag har tjocka strumpbyxor på mig. Jag gillar hösten dock. Personligen blir jag lite sentimental under hösten, men jag tänker ofta till lite mer under hösten, gör viktiga beslut och får motivation till att göra saker som jag annars inte gör, som att träna, städa oftare och studera flitigare.. Dessutom har jag blivit en hejare på att spara pengar, men å andra sidan har det nog något med den stundanden Ungernresan att göra...

Detta har kommit in till butiken, btw, det måste jag ju tipsa om, syrran skulle få spel! Och mer blir det i november... Tur att man inte är någon vidare nagellacksfreak..


Däremot har jag gått och kärat ner mig i årets version av Canna Cardigan, den finns ju i massor av fina färger, men vi tog bara in den i multi, och den är ju som en färgglad karamell, man kan omöjligt låta bli att le med den på!
Ponchon på sista bilden är också den löövely, men det håller ju förstås inte T med om så skulle det till att bli julklappar i också så håller jag nog på Cannan ändå.

Å andra sidan har jag haft en fundering angående julen i år som resten av den Hultska klanen inte är särskilt förtjust i - att inte köpa julklappar, förutom om man gjort dem själv. Jag träffade världens bästa storasyster (även kallad min yngsta moster Madde) häromdagen och vi började direkt brainstorma om alla möjliga delikatesser man kan svänga ihop och göra till julgåvor i år. Mer om det lär det ju bli om våra funderingar blir verklighet.

Men ja, vad tycker ni om själv grejen, att inte köpa julklappar till varandra, utan i stället fundera på det viktiga med julen; budskapet, familjen, att varva ner och bara ta det lugnt i några dagar...?

Snartsnart

Tänkte kika in för att meddela att jag nu har ca 45 minuter kvar av arbetsdagen, sen åker jag hem! Då får jag pussa&krama på typen(typerna) på bilden nedan och bara ta det lugnt.. Eller kanske inte helt och håller, jag jobbar i och för sig både i morgon och på söndag. Men det gör inte så mycket.. Det ska bli skönt.. Och nu är det bara 41 minuter kvar!