GOD JUL!

HYVÄÄ JOULUA!

MERRY CHRISTMAS!

What I've been up to

I helg var jag hemhemma på blixtvisit. Nyhemnkomna syster och mamma
åtog sig den ärofyllda uppgiften att dekorera granen i år.
Det blev en spretig, men stor och fyllig en i år. Mycket vacker blev den!

Hej på er! Här kommer ett litet bildspel på det jag har sysslat med på senast...
Har mestadels bara jobbat, men lite ledighet har jag ju hunnit med också, och den ledigheten har spenderats på nya, trevliga sätt. Jag har befriat mig själv lite från min bekvämlighetslåda och på det sättet fått många nya fina bekantskaper och framtiden ser faktiskt riktigt ljus ut. Åtminstone är den något att se fram emot...

Rosa och jag har haft ganska lite tid tillsammans de senaste veckorna, hon var hemm en stund
eftersom jag kände att hon bara led av att vara i Vasa, och där är hon även nu,
när jag har så mycket på programmet innan årsskiftet.

I helg hann vi dock åka och hälsa på Kisu och unga tjejakitan Ninja.
Det blev fart i min annars så vaksamma shiba. Man blev lycklig av att se dem leka!

 

Måndagen hade jag och storasyster (går även under namnet Madde, och är egentligen min 4 år äldre moster) sen en bra tillbaka planerat att vi skulle julkoka tillsammans, och kokerier blev det minsann. Resultaten blev blandade men alla ack så ätbara, polkagrisarna var så roliga (och svåra) att göra att vi gjorde två satser. Men vi hann även med brända nötter med crust, karamelliserade popcorn med ingefära och kakao, lemonlimecurd med vanilj och rocky road fudge.

Där har ni min helg i ett nötskal. Denna morgon åkte jag, med enorm sömnbrist tillbaka till Vasa i min egen Alfa Romeo, och jag säger bara hujedamig vilket väglag. Man ska inte köra på vintern, enligt mig, åtminstone om man är en sån räddhare som jag är! Halt och obehagligt när hjulen inte greppar som de ska.

Ha det bra! Och kör försiktigt!

Some days will last longer than others

Hemma på snabbvisit, höll på att gå sönder helt utan Rosa. I morgon följer hon med mig hem igen.

Roligheter

Hej på er! Senaste veckan var verkligen full av händelser. Har varit Rosa-fri hela förra veckan och nu är jag inne på vecka 2, det är tortyr, rent utsagt, men jag tror det har varit bra för mig trots motgångarna. Har haft möjlighet att göra en massa sånt jag vanligtvis blivit tvungen att planera till under tiden hon varit borta. Bland annat har jag bakat en pepparkaksgran, den står nu och pryder Pentiks skyltfönster.

 Och så har jag suttit på otaliga vin-med-mig-själv-efter-jobbet kvällar och njutit av en bra bok. Keplers Sandmannen har kommit ut och jag är fast och vänder blad som om det var avlönat. Har dessutom hittat en ny favorit bland rödvinerna på 1r+k, som i övrigt blivit min nya favoritplats.

Och så har jag varit ute och festat! Jag blev tillfrågad i lördags om jag ville hänga på, och det bjöd på fribiljett till Jukka-Poika, så jag tog mig ut ur my comfort zone för en natt och hade en av mina roligaste kvällar i Vasa, hittills! Jag är så glad att jag vågat börja göra såna beslut som vanligtvis skrämmer mig.

Det finns många som tror/trott att jag är en social människa som lätt funkar med andra människor. Grejen är den att jag är bra med kunder och kundbetjäning är liksom min grej, men sen det att ta kontakt eller våga umgås med nya människor är fortfarande främmande vatten för min del, efter en stund drar jag mig tillbaka till mitt eget lilla skal. Så det här var något nytt, och superkul!

Som sagt, en hel del på gång nu. Men det tar sig..

Bloppis...

Nu har jag äntligen tagit tag i saken och börjat bloppa bort lite kläder.
Här kommer första settet som ska ut ur garderoben och helst omvandlas till resepengar:

Jag kommer bara sätta prisidéer på dessa så om ni har bättre idéer är det bara att hojta!
Mejla mig gärna på sara_hult@hotmail.com, om du är intresserad av något eller har några frågor:


1.Först ut har vi en gammal goding från Odd Mollys "The Art of Non-Sense"-kollektionen. Den är mörkblå i basen med fina detaljer och en snygg logga broderad i ryggen. I mycket fint skick. Storlek 1 (S)
Prisidé: 35€.

2.Ka-Ching Pocket Dress, även den från Odd Molly. Storlek 1(S), färgen heter powder och klänningen är i mjuk velour. Fint skick sånär som på ett pyttelitet hål på magen som kommit från en kattklo. Går att fixas eller lämnas som det är, inget man sätter större notis till, men prisidéen blir därför något lägre än vad den skulle kosta utan hål:
35€.

 såhär ser hålet ut...

3.Kortare klänning från French Connection. Använd några få gånger, otroligt fin och otroligt fint skick. Långt, tjockt sidenband i midjan och djup rygg som synes på andra bilden. Fin till alla fester! Snygg passform på denna! Storlek S/36.
Prisidé:
18€

4.Beck Söndergaard Grandmas minipurse,

liten börs i ålskinn som rymmer det viktigaste för en night out:
ID&Bankkort finns det två fack för, småpengar, narikkalappen och läppglanset ryms finfint dom med! :)
Prisidé:
10€ inklusive frakt.

5.
Brantingklänning i midnattsgråblå färg, storleken passar en XS-M.
Denna är från förra året och använd några få gånger, toppskick. Härliga volanger och knytband samt lååångt knytband som kan viras fast två gånger runt midjan!
Finfin med sockor och kängor och tjocka strumpisar!
Prisidé: 40€.

6.Snygg Odd Molly cardigan i guldskimrigt tyg från deras provkollektion. Härlig passform och piffar upp det mesta. Storlek 1 (S). Toppskick.
Prisidé: 30€

7.HunkyDorybyxor från förra året i mörkgrått. Färgen på första bilden stämmer överens med verkligheten. Sitter fint och tyget skriker verkligen kvalité. Mjukt och skönt. Storlek S.
Prisidé: 20€.

Being home...

... något av det skönaste som finns. Att få landa, prata med mor om allt och ingenting. Och att göra absolut ingenting annat än att luta sig tillbaka i soffan och dra in barndomshemmets alla dofter.
Åh, vad jag saknat detta.

Babydoll-look

 

väska/odd molly, skor/h&m, sockor/odd molly, underklänning/odd molly, velourklänning/lindex, halsduk/springfield, jacka/springfield, strumpisar/h&m



I bruise easily

Fick förresten en suverän souvenir med mig hem från Budapest. Den största anledningen till detta praktmärke som ännu efter en vecka ser ut som nedan är väl egentligen det att jag har lite för bråttom, med allt...

Det var nämligen så, att vi efter att ha gått ca 10km/dag under några dagars tid kände för lite variation, så vi skaffade ett kombinerat buss/metro/tåg-kort som vi obegränsat kunde använda, vi fastnade genast för metron eftersom den var far more easier att använda än bussarna. Jag har en tendens att gå rätt fort, jag vet inte vad det beror på, för själv känns det inte som att jag stressar, och jag vet att jag kan gå enormt mycket snabbare än det folk kallar "snabbt", men ja, jag är väl lite ivrig.

Så en dag när vi kom ner till metron så insåg vi att tåget vi skulle ta precis skulle börja stänga dörrarna och åka iväg, och med 10 minuter till nästa tåg så orkade iallafall inte jag vänta, så jag sprang och uppmanade T att springa efter. Men T är tydligen inte lika snabb som mig, och jag ilade in genom dörrarna precis som de stängdes, jag hamnade förstås i kläm mellan dem, och ni ska veta, att automatiska dörrar (som de i hissar, tåg etc.) i Budapest öppnas inte fast något kommer emellan utan de fortsätter att pressas ihop trots att de har något som frenetiskt vrider sig emellan dem, ja, ni kan ju se det framför er.

Efter en stunds wrestlande med the doors of evil slapp jag slutligen in, och hinner precis vända mig för att se T smälla händerna mot dörrarna mot tåget, innan han lämnas ensam kvar på perrongen. Tur som det är visst vi ju båda vart vi var påväg, så det var bara för mig att vänta snällt i de 10 minuter jag hade lust att spara från första början genom att hinna med första tåget.
Så mycket för att försöka spara lite tid, jag fick skylla mig själv,
och praktblåmärket fick bli straffet.

Dethär med att varva ner

Jahapp, här har ni mig igen då. Jobbar en vecka nu innan jag återigen har ledigt en vecka. Likt mig? Skulle inte säga det, nej. Jag är ju som känt inte den som tar det lugnt, men jag kom till en punkt då jag insåg att pengar inte är allt och så stämmer faktiskt talesättet "the more you earn, the more you spend".

Efter att jag slutat slita sönder mig själv med för mycket jobb så har jag känt hur energin till att göra andra saker sakta men säkert börjat återvända. Jag njuter av långa promenader med Rosa och går gärna flera extra kvarter än först tänkt, bara för att. Jag hinner se en film eller läsa en bra bok, eller spela lite gameboy utan att få dåligt samvete, och min dygnsrytm har blivit bättre.

Däremot är magen inte sig själv ännu, fortfarande konstanta smärtor i den, mer eller mindre, men då igen ligger ju andra anledningar än stress bakom varför den mår som den mår...

Men det är iallafall något jag kan rekommendera åt er andra som jobbar som om det inte fanns någon morgondag, och kom ihåg:
- Det är okej och fullt tillåtet att säga nej, det finns andra än du som kan jobba.
- Känn inte skuldkänslor för att du inte gör sånt som inte hör till ditt ansvar,
sköt det du ska bra i stället.
- Försök lämna jobbet på jobbet och kom inte hem med en massa tankar om jobb snurrande i huvudet.
- Livet är SÅ mycket mer än bara arbete, ta vara på den tid du har till vänner, egen hälsa eller annat som får dig att må bra, du kommer aldrig ångra promenaden du tog istället för att ligga i soffan och slötitta tv, tv stressar.

- Tyck om dig själv, vårda både kropp som själ, du kommer tacka dig själv.

.... ooooch avslutningsvis, såhär såg jag ut igår, toppen är en gammal goding från favoriten Odd Molly, helt i silke, enormt mycket tyg och välgjord som få.
Byxor/Zara, Cardi/Lindex, Skor/H&M

Och idag ser jag ut såhär, att fläta håret är enligt mig bästa sättet att få både naturliga lockar, och ett friskare hår än om man använder plattänger o.dyl.
På mig sitter en silkestunika/klänning från Odd Molly som heter Ceremony s/s short dress och en Timeout Wrap.
skor/Ilse Jacobssen, over knee sockor/H&M

Shiban i ett nötskal

Några av anledningarna till varför jag älskar denna ras.

Hej!

Hej på er!
Har haft 6 dagars ledighet jag inte vetat vad jag ska göra av med, trots det har jag tydligen glömt att skriva några ord här. Nu är jag iallafall tillbaks i Vasa för en stund, ledig dag imorgon igen och sen kommer dagarna vara fyllda av jobb fram till nästa torsdag. Dagen efter det åker jag hem och sen åker jag och T till Budapest. Mitt största problem just nu är att hur jag än söker kan jag inte hitta mitt pass. Inte bra alls.
Det måste ha åkt ner nånstans under flytten till nya lägenheten... Men jag har absolut ingen aning om vart...

Såhär ser jag för övrigt ut idag. Klänningen är Ewa i Walla och såldes här förra säsongen, men jag köpte den häromdagen secondhand av en fin Mollyvän. Under skymtar en Rock-a-Fellow och försöker matcha ihop med vinröda strumpisar och tröja.
Jag är inget vidare på detta, I know. Men kläder är kul oberoende om man är matchmaker number one eller bara tycker om att slänga på sig det man hittar först i garderoben.

Ikväll har jag inga större planer förutom att springa en runda med Jenna och städa lite.
En vanlig onsdag med andra ord..

Jag tackar modet

Skummade igenom lite "gamla" bilder från sommaren och fick bara konstatera att även om den gick fruktansvärt fort, så var det en av de finaste jag haft på länge. Det är ett tag sen jag känt att jag kunnat ha ett annat liv på sidan om jobbet, jag har haft tid för hund, villa, familj, golf och främst av allt - fått utforska den djungel av känslor som legat under ytan så länge. 

Där i djungeln har jag sedan kunnat fiska upp rankor från det förflutna, och fått inse att vissa känslor aldrig kommer försvinna, de bara gömmer sig en stund för att sticka upp när timingen är bättre. 

Och tur är nu det, för jag är så fruktansvärt kär, nästan så det är barnsligt, i den här typen som väntat på att jag ska hitta kompassen igen. Ja, eller, kompass har jag ju alltid haft, men just denna specifika har lett rakt in i hjärtat på mig själv, och det var precis det som behövdes för mig att se klart och tydligt igen. Plötsligt har livet blivit mer av en snårskog, inte den där regnskogen den var förut, som stundvis var ogenomtränglig. Snårskogar kan vara intressanta dom med, äventyr faktiskt, men inte fullt lika farliga. Vilket är bra. Faktiskt jättebra.

Höstreflekterar

I gårdagens inlägg nämnde jag hur hösten trots allt inte är så pjåkig eftersom all inspiration som legat i sommardvala vaknar till liv igen. Blogginspirationen är inget undantag. I sommar surrade tankarna runt att helt och håller lägga ner min blogg men säger jag det nästa sommar får ni slå mig i huvudet. För mig har denna blogg varit så viktig i så många olika skeden av mitt liv, allt som hänt mig har runnit ner hit genom mina fingrar. Skulle aldrig ge upp något så värdefullt som en stor samling av alla mina tankar. Hur härligt skrämmande är det inte om några år att gå tillbaka och se hur man förändrats. Jag menar, det är ju redan otroligt hur man ändrats bara på två år när man går tillbaka här. Inte bara utseendemässigt, personligheten har också den ändrat avsevärt. Har gått från förvirrad människa, till än mer förvirrad, förkrossad, söndrig och trasig, gladare, söndrigare, sentimental, träningsnarkoman, ensamvarg, ledsen, överlycklig... osv. Alla dessa små fragment är ju fortfarande jag, för de finns inetsade djupt i mig, och gör mig till den människa jag är idag - mig själv.

I övrigt och sådär på utseendefronten bär jag idag en Mollyklänning - Scarlet Sleeveless Dress heter den, under den en enkel långärm och en tyllkjol med silkeskant från NoaNoa, Mollysockor och ett bälte från Bruuns Bazaar som jag fick av lillasyster i 21-års gåva.
Klänningen är väldigt sommarhimmelsblå, men det struntar jag i. Precis så vackert blå är himlen nu när jag tittar upp genom glasfönstret i Rewell Center denna vackra, vackra höstdag!

Annars då..

Förövrigt är dessa små glimtar vad som fyller mitt liv just nu...
och bild nummer 3 är höstens motto som jag skribblade ner en kväll förra veckan med nyinskaffat stencilmaterial. Nu slutar jag för idag och innan min kropp får vila så väntar en uppfriskande promenad med det underbaraste jag vet som vandrar på fyra ben. Älskade, älskade hund.

Prövar mig fram

 Hej på er! Har än en gång landat i Vasa och hann bara vända in med Rosa innan jag drog iväg på jobb igen. Jag kan inte annat än säga att jag börja bli lite trött, men detta extremt intensiva tempo kommer som tur bara fortsätta en stund till, i Oktober blir det betydligt lugnare och en hel vecka i Budapest i slutet av kommande månad kommer göra susen! Att dessutom få spendera den veckan med den finaste jag vet gör ju inte saker och ting sämre direkt..

Här nedan har ni då mig idag. Härliga Hilde, som ni hittar i min blogglista sålde både scarfen och velourklänningen jag har på mig, och sockorna är årets Mollysar i färgen cognac. Det börjar bli kyligt här, märkte redan på min korta sträcka till jobbet hur vinden bet i det lilla mellanrummet mellan klänning och sockkant, trots att jag har tjocka strumpbyxor på mig. Jag gillar hösten dock. Personligen blir jag lite sentimental under hösten, men jag tänker ofta till lite mer under hösten, gör viktiga beslut och får motivation till att göra saker som jag annars inte gör, som att träna, städa oftare och studera flitigare.. Dessutom har jag blivit en hejare på att spara pengar, men å andra sidan har det nog något med den stundanden Ungernresan att göra...

Detta har kommit in till butiken, btw, det måste jag ju tipsa om, syrran skulle få spel! Och mer blir det i november... Tur att man inte är någon vidare nagellacksfreak..


Däremot har jag gått och kärat ner mig i årets version av Canna Cardigan, den finns ju i massor av fina färger, men vi tog bara in den i multi, och den är ju som en färgglad karamell, man kan omöjligt låta bli att le med den på!
Ponchon på sista bilden är också den löövely, men det håller ju förstås inte T med om så skulle det till att bli julklappar i också så håller jag nog på Cannan ändå.

Å andra sidan har jag haft en fundering angående julen i år som resten av den Hultska klanen inte är särskilt förtjust i - att inte köpa julklappar, förutom om man gjort dem själv. Jag träffade världens bästa storasyster (även kallad min yngsta moster Madde) häromdagen och vi började direkt brainstorma om alla möjliga delikatesser man kan svänga ihop och göra till julgåvor i år. Mer om det lär det ju bli om våra funderingar blir verklighet.

Men ja, vad tycker ni om själv grejen, att inte köpa julklappar till varandra, utan i stället fundera på det viktiga med julen; budskapet, familjen, att varva ner och bara ta det lugnt i några dagar...?

Snartsnart

Tänkte kika in för att meddela att jag nu har ca 45 minuter kvar av arbetsdagen, sen åker jag hem! Då får jag pussa&krama på typen(typerna) på bilden nedan och bara ta det lugnt.. Eller kanske inte helt och håller, jag jobbar i och för sig både i morgon och på söndag. Men det gör inte så mycket.. Det ska bli skönt.. Och nu är det bara 41 minuter kvar!

Torsdag

Hade tänkt skriva något riktigt roligt, smart. Men lekte för länge med kameran och nu är jag utan tid och lilljycken står och petar mig på armen för att säga att det är dags att bege sig på morgonpromenad.

Det får bli något smart nån annan gång, men hey - det är torsdag!

Mitt hjärta,

Den uppmärksamme har märkt att jag bloggat mindre, varit gladare, och upptagnare än på länge. Och jag har länge funderat på hur jag ska plita ner varför utan att trampa någon på tårna eller såra någon, men ändå få folk att förstå hur övernaturligt kär och lycklig jag är:

Det blir en hel del ensamma kvällar här i Vasa där jag egentligen bara sitter och gör ingenting. Helt ensam är jag ju förstås inte, jag har ju Rosa. Men jag har ändå alltid känt mig totalt uppslukad av mörker och tomhet varje gång jag varit ensam, jag har blivit självdestruktiv och orolig, och jag har varit så sprucken att varje gång något ljus försökt tränga in har jag insupit det utan att riktigt tänka på om det ljuset är bra eller dåligt för mig.  Många gånger har det resulterat i ännu fler sprickor och det fanns en tid då det saknades så många bitar att jag aldrig trodde att jag kunde bli ihoplimmad igen. Även när jag trott att allt varit bra, har det visat sig stjälpa mig ännu mer i slutändan, och jag har gjort så många misstag, och sårat så många jag älskar och mig själv på vägen.

När jag och Tony träffades för första gången, det var några år sedan, var vi båda rätt spruckna och söndertrasade, och fast vi ville hjälpa varandra läka, så fanns det helt enkelt inte tillräckligt med kraft och energi att ge för att vi skulle få det att hålla ihop, även om det skulle ha funnits kärlek.

Jag har många gånger bollat med tanken om vi skulle ha försökt hålla ihop redan från första gången, och undrat varför vi varit tvungna att utsättas för så många prövningar innan det blev som det är idag. Men så konstaterade jag, att det är ju just det! Vi var tvungna att se allt dåligt och åka på alla hinder, för nu ser vi ju plötsligt klarare än nånsin, och vi är säkrare än aldrig förr, och starkare. Ingen av oss behöver känna att vi måste bära den andra, men båda har ändå kraften att stötta varandra om det är jobbigt.
Och det kommer det bli, så funkar livet.

Livet har otroliga överraskningar i jackärmen, och jag är så sjungande överlycklig över att jag fick bli just Hans trumfkort. För ett tag sedan fick jag en ingivelse, något som sa att jag måste få ut det jag går omkring och bär på. Så en natt tog jag nattbussen till hans hemstad, och berättade precis hur det var, att jag ville vara med honom, hela tiden, alltid. Att det var menat så från första början, men att jag blundat, att jag tänkt att jag inte varit bra nog. Och jag kommer aldrig sluta tacka livet, Gud, eller vad det nu var som fick mig att ta det beslutet. Ett beslut jag aldrig kommer ångra. Det är så starka ord, men jag ser så bra nu, såhär ska det vara, precis så här, alltid.

För denna underbara människa har inte bara tagit alla mina skärvor och limmat ihop mig och gjort mig hel, han har fyllt mig med liv igen, livsglädje, en tro på att det finns bra, fina saker, att allt inte behöver vara mörkt och bittert. Att jag inte behöver vara mörk och bitter för att någon ska se mig. Tanken på att jag aldrig mer behöver vara tom och rädd igen är obegripligt överväldigande. Jag har mina sår, men han läker dem bit för bit för varje liten gång jag ens tänker på honom och hans värme.

Så nu vet ni, allihop. Jag är hel. Och kommer aldrig mer vara något annat än. Inte så länge jag får vara med honom, och om det får gå enligt mina planer, så är det mycket, mycket länge.

Life