Då och nu

Snubblade över gamla inlägg igen från mitten av oktober 2009 och framåt... Förundrades, samtidigt som jag förtvivlades över sorgen och smärtan som fanns i vart och varannat inlägg. Det var så konstigt att människan som skrev förföll sig så främmande, men ändå träffade vartenda skrivet ord mig i hjärtat, och gav mig en klump i halsen, som om de var skrivna igår. Jag fick svårt att andas och någon tår fuktade ofrivlligt ögonvrån...

Jag tänker tillbaka, känner med den människan jag var för två år sedan.
Tittar ut över Rewell Center, sr min fästman och min hund närma sig i rulltrappan, och tackar vem det nu är som gjort mitt liv så rikt igen.