Så kom den till slut, ändå. Smygandes, lite försiktigt, som om den inte visste om den var välkommen ännu, satte sig som ett tunt lager på stillastående biltak längs vår gata, påminde mig om att det verkligen var dags att putsa bort damskikten på tevebordet, nu när det snart är Jul och allt. Fästmannens barnsliga, mjuka röst i trappuppgången med valpen under armen, förklarandes att "nu Rosa, nu ska du få se din första snöö...". Och jag som med värkande snåltand, och i tyst frustration köpte en falska glögg från alko idag, och en Paradisask från Citymarket, trots att jag lovat mig själv att inte göra detta förrän första snöflingan landat, ett sånt inflytande på himlen jag har...
För snön är här. Den kanske inte stannar denna gång, men den är här nu. Och skulle idag vara en månad framåt så skulle jag kunna säga att det var precis ett åt sedan jag och Joel träffades, i Kokkolas Blossombutik, där jag jobbade praktiskt taget dygnet runt.
Och att det idag är dan före dan före dan före dan före dan före doppare dan. Det ni!
Om små vardagliga lyckorus och att falla platt som en pannkaka. Det jag är duktig på, det jag är urusel på och det jag helt enkelt vill förbättra. Bilda din egen uppfattning along the way. Jag är här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar