Men det är inte det viktigaste just nu, i detta inlägg vill jag betona att jag, om 2 timmar tar jullov. Idag är det dan före dan före doppare dan, och jag tar jullov. Är så himla lycklig och lättad över detta. Det känns så skönt att få komma hem till mamma och pappa och njuta i en vecka. Det kommer gå alltför fort, men jag ska njuta varje sekund!
Det jag älskat med denna December och denna väntan på julen är det att folk verkligen stannat upp och tänkt lite, så känns det iallafall. På min gamla arbetskompis Åsas facebooksida hittade jag en bild som sade en hel del om hur vi människor egentligen funkar. Den jämförde två bilder, på den första, söndersvultna barn med svullna magar som sträcker ut händerna för att eventuellt lyckas få lite mat, den andra bilden, två kvinnor i ett köpcenter, omringade av färgglada lådor med leksaker, vagnarna och händerna fulla med dito, under bilderna en text: "Define necessity". I min vän Sabinas familj har dom skippat julklapparna i år, och Sabina har skänkt pengar till behövande och köpt julklappar till fattiga familjer i nejden. Själv har jag jobbat, men sett hur människor med största omsorg valt ut julklappar till sina nära och kära. Man har inte bunkrat upp och förstört den där glädjen med att få ge, genom att köpa allt och ingenting, bara för att man är planlös.
Jag älskar jul, och jag älskar julklappar, jag tänker inte sticka under stol med det, jag tycker presenter hör till. Det är ett fint sätt att få visa sina kära hur mycket man tycker om dem, att man bryr sig om dem och uppskattar dem. Julklappar är för gammal som ung. Men det är underbart fin sak att göra, att skänka till mer behövande. Jag tycker bara, att man inte ska glömma alla underbara människor runt sig heller. För det är ju de vi lever med, dag till dag.
Något jag också älskar med december, alla är trevliga, alla ler, (okej inte alla), alla är på något sätt mer sympatiska och mera medmänskliga än vanligtvis, detta märks så himla bra i Finland. För resten av året går vi omkring i varsitt grått moln och det är väldigt sällan vi ler åt någon okänd.
Så med allt detta flum sagt, så kan jag meddela att det nu är en timme kvar till jullov. Och om två timmar och femton minuter tar jag väska, julklappar och hundvalp under armen, och hoppar på bussen hem till hemstaden. Jag kommer hem mamma och pappa!
