Har börjat tänka på en sak. Jag har himla svårt att förlåta. Men kanske ännu svårare att glömma ifall något orätt gjorts mot mig. Om någon behandlat mig fel i det förflutna så kan jag än idag plocka upp det minnet och bli så fruktansvärt arg och bitter över det, och fortfarande kan jag ställa mig frågan: "Varför blev det sådär!?". Jag vet, det är bara jag som lider av det i slutändan. Men jag kan bara inte glömma och förlåta sådär bara! Ett förlåt är ett förlåt, men jag hör om det inte kommer från hjärtat, och jag anser att om personen i fråga verkligen menar det, så gör den människan en tydlig ansträngning för att vinna förtroendet tillbaka - Inte bara slänger ur sig ett tomt förlåt.
Hur är det med er? Går ni omkring och bär på bitterhet av något slag?
Om små vardagliga lyckorus och att falla platt som en pannkaka. Det jag är duktig på, det jag är urusel på och det jag helt enkelt vill förbättra. Bilda din egen uppfattning along the way. Jag är här.
2 kommentarer:
Oh yes, en hel del. Att "förlåta" någon tror jag personligen endast innebär att glömma, eller att taggarna och smärtan bleknat bort. Eller så tog man inte "tillräckligt" illa upp. Förlåt är ju ett påhittat begrepp, och jag vet inte om jag egentligen förlåtit någon nånsin, inte i ordets rätta bemärkelse..?! Jag tror också att ju nöjdare man är med sitt eget liv, desto lättare har man att gå vidare och glömma. Och förlåta, om man vill använda sig av det uttrycket.
Kanske är det också lättare om man märker att personen som jävlades verkligen ångrar sig. Vet ej.
Jag tror att det kan vara rätt så viktigt att förlåta, gör man inte det så bär man bara omkring på en bitterhet som kan vara rätt så tung.. Men sen såklart så går ju inte allt att förlåta :)
Skicka en kommentar