Hej på er, har varit rätt tomt här de senaste dagarna men jag anser att det inte är någon vits att skriva om hur deppig jag är. Idag är dock en lite bättre dag, jag slutar redan tolv tack vare att finaNina kunde hoppa in då min barndomdskompis Emma kommer på besök till Vasa. Det kom som en TOTALöverraskning och det var precis det jag behövde! Ska bli så kul att se henne, om så bara för en liten, liten stund. Så inom en halvtimme borde dom poppa in här på jobbet.
Ikväll åker vi dessutom hem till Jakobstad, så det kunde inte vara mycket bättre just nu. Rosa får träffa Roxie, men vi får alla se till att det inte blir några stora kamper dem emellan. Roxie var nämligen äntligen till en riktig djurläkare och undersöktes. Nej, det var inte artros som var förklaringen till henne förminskade lårmuskel och hennes ständiga haltande på ena bakbenet, inte heller hade höften hoppat lite ur led. Hundstackaren har haft av korsbandet i flera månader. Gissa hur hemsk man känner sig som ägare då!? Nu ska iallafall detta opereras och en tremånaders rehabilitering väntar älskade gamlingen vår.
Kan knappt vänta tills jag får hålla om min lilla tant. Jag saknar henne så mycket.
Nu ska jag dra en slutkläm här! Sen blir det helg, för en gångs skull!
Om små vardagliga lyckorus och att falla platt som en pannkaka. Det jag är duktig på, det jag är urusel på och det jag helt enkelt vill förbättra. Bilda din egen uppfattning along the way. Jag är här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar