Idag är en dag då jag vill vara svag. Men det är så svårt att tillåta sig själv vara svag när dagen är full av måsten. Då man egentligen skulle vilja rasa ihop till en obefintligt liten hög på golvet och ligga där resten av dagen, så finns det saker som tvingar en att stå på benen, jobbet, hunden, ansvaret. På andra sidan står ovisshet, kroppskomplex och ångesten och väntar på att få ta emot en med öppna armar. Och jag vet, att så fort jag ger efter lite, sätter dom klorna i mig, i ett järngrepp.
Jag önskar att jag skulle få göra något som fick mig att må bra. Något som gjorde att jag skulle älska att stiga upp varje morgon. Eller att jag hade någon att sitta och gråta ut med, eller åt. Någon som höll om en och förklarade för mig varför det är okej att vara svag. För just nu är jag så trött. För mig är det bara dag ut och dag in. Det är ständig ovisshet och en ständig längtan efter något som skulle ändra mitt sätt att se på dagen.
Jag vet att jag inte är den enda som mår så här. Men jag vet att de flesta av oss lider i tystnad. Trots att man ler så är insidan på bristningsgränsen. Jag må skriva söta, soliga inlägg var och varannan dag, men här inne finns så många mörka moln, jag vill bara inte släppa fram dem i texten, det är så orättvist mot alla som läser. Men nu går man från dag till dag utan att veta vad man söker efter, eller vart man riktigt är på väg..
Jag vet att många nu tänker att "För sjutton kvinna, gör något åt saken då! Sluta klaga här!".
Jag är inte ute efter att provocera någon. Och tro mig, om jag skulle känna att jag kunde göra något åt saken, så skulle jag göra det, men allt är ett stort svart hål nu, och orken sugs dit fortare än jag hinner blinka. Jag vill inte klaga. Men jag vet att vi är fler. Och ni får gärna kommentera anonymt härunder och säga er syn på det hela, eller om ni vill "klaga" av er lite.
Om små vardagliga lyckorus och att falla platt som en pannkaka. Det jag är duktig på, det jag är urusel på och det jag helt enkelt vill förbättra. Bilda din egen uppfattning along the way. Jag är här.
4 kommentarer:
Det är okej att vara svag och det är okej att gråta. Jag tycker du är alldeles underbart vacker, har en fantastisk sångröst och du är så duktig på att skriva och formulera dig. och jag lovar dig att du inte är ensam om att känna så som du gör.
Håller med Fredrika!
När jag hade en period som jag kände mig lite nere så läste jag boken the secret av Rhonda Byrne och den fick mig att tänka mer positivt. Så den rekommenderar jag om du inte redan har läst den.
Oj så ledsamt att höra att du är så nere. Du vet säkert på något plan att du är vacker och begåvad och har mycket att lyfta hakan för! Alla har nu som då mörka moln och jag hoppas du hittar ett bra sätt att skingra dem på. Mitt tips är att du försöker fokusera på de små sakerna i vardagen som får dig uppåt och när du orkar, fundera då på långsiktiga mål för vad som skulle göra dig nöjdare.
Kramar, jag tittar in hos dig flera gånger i veckan. För att du känns viktig:)
Skapa planer att se framemot. Stora livsplaner/drömmar som får hjärtat att rusa av förväntningar,
Små vardagliga ting som att bjuda på kafferep en sketen tisdag och planer vad som händer nästa månad. Jobba hela tiden för att förverkliga de saker du vill och ser framemot. Inse att du aldrig kommer att slippa kroppsångesten hur vältränad/smal/vacker du än blir, försök iställer uppskatta det du har, både inre o yttre. Detta har hjälpt mig :)
Skicka en kommentar