Glädjetårar och framtidsplaner

För några veckor sedan hade vi en mäklare som värderade vår lägenhet. Hon hade varit väldigt skeptiskt och tillochmed lite arrogant inställd till den då vi berättade att vi renoverat den själva. När hon steg in blev det en annan visa.
Hon lovordade allt arbete vi gjort och satte ett fint prisvärde på lägenhet. Men det viktigaste för mig med hennes besök var när hon frågade vem som planerat allt och Joel gång på gång fick hänvisa till mig. Hon beskrev vår lägenhet som en riktig pärla, ursäktade för sina fördomar och förundrade sig över hur någon så ung kunde ha sånt öga för inredning och färgsättning. Jag blev slagen till marken av allt fint.

Så igår satt jag med Fanny på kaffe en stund och vi pratade om just detta, och på något sätt fick hon mig övertygad om att söka studieplats. Så, studentbetyg eller ej, nu tänker jag ta lite bilder på vår lägenhet och skicka in en ansökan! Det skadar ju aldrig, som Fanny sa.


Förresten vill jag bara skicka ut lite hat på kylan vi har här! -25 grader hade jag i morse! VARFÖR säger jag bara!
Nu måste jag starta 5 minuter tidigare till jobbet bara för att fixa mina frostiga ögonfransarna som smälter bort min mascara och lämnar fina fläckar när jag kommer in i värmen. Damn!


Sen ännu en sak, det är sällan man gråter av glädje, och gårdagen var en sån dag där jag, inte en, utan TVÅ gånger öppnade glädjetårkanalerna och tjöt som tjejerna i Sweet Sixteen när Bruno Mars kommer och gästar deras fest.
Lyckliga, lyckliga besked fick jag, och jag är lättat och underbart glad!