Kristian och jag har en gemensam smyghobby, glas för glas går de (för mig) hatade coca-colaglasen sönder här hos oss. Han förstörde först två stycken på två dagar. Och idag har jag förstört två (inte med flit!!), på mindre än två timmar. Vi är inte ens frustrerade över dessa mishaps, vi har lugnt accepterat och tagit oss an rollen som stadens klumpigaste par.
Inte för att jag lider av denna bisarra utrotning av de fula, färgade, svårdiskade glasen heller..
Månne nya glas är på kommande till Kojola-Hult residensen så småningom?
Om små vardagliga lyckorus och att falla platt som en pannkaka. Det jag är duktig på, det jag är urusel på och det jag helt enkelt vill förbättra. Bilda din egen uppfattning along the way. Jag är här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar