Klagan

Nu är det inte alls skoj. Nu känner jag mig verkligen riktigt sjuk. Febertermometern visar helt enkelt fel temperatur för en jobbdag och jag har svårt att fokusera. Men nu är jag bara tvungen. Känns som om allting är emot mig just nu. Många motgångar och många tunga dagar har det varit.. Jag får klä på mig ordentligt, ta några TREO, och veta att hunden åtminstone får sällskap senare idag, det är en tröst och en trygghet. Jag ska inte klaga, det finns folk som har det mycket värre, så jag får bita ihop, även om huvudvärken verkligen pratar klarspråk.

Hoppas ni andra får en bättre dag.

Balans

Hej! Dagen har bestått av arbete i fem timmar. Milja tog på sig den ädla uppgiften att besöka Rosa idag så jag har varit extra lugn på arbetet, och ni anar inte hur skönt det var att gå hem lååååångsamt för en gångs skull. När jag kom hem kurrade magen så jag kilade och handlade lite smarriga salladsingredienser och åt upp min sista bit grillad kalkon. Ikväll har jag egentligen bara en sak att göra och det är att träna rygg, mage och armar. Sen måste jag ta ett beslut angående eventuellt gymbyte.. men det sparar jag till en annan dag..

När man är ensam

Problem som aldrig varit problem:
- Kvällsmackor, de practically brer sig själva!
- Handla mat.

Problem som varit lättare att övervinna än jag trodde:
- Gå ut med hunden
- Sköta disken
- Byta tomma toapappersrullar
- Roskispåsarna, ta ut dem i tid

Problem som varit något svårare att överkomma:
- Tvätta tvätt.
- Äta upp all mat innan den blivit gammal.
- Städa upp innan det är "för sent".
- Lägga sig i tid.
- Lämna Rosa vid dörren varje morgon.

Problem som jag fortfarande inte överkommit:
- HÄNGA tvätt.
- Att sova.

The sounds of...

Videon ovan: Rosa som liten tjej, höll man i henne för länge hade rätt skojiga ljud.
Vidoen nedan: Frukostbordet i morse, Rosa sitter i min famn och får plötsligt syn på sin spegelbild i garderoben. Det blev livat!

Hey! That's MY lollipop!

Ab ripper

Sköna söndag gjorde mig frisk och kry och jag och Rosa har hunnit med två promenader, lite städning och nyss avslutade jag ett träningspass för armar och mage. Magprogrammet heter Ab Ripper och det uppfyller verkligen allt vad namnet säger. Puh! Men det finns inget skönare än muskelvärk i magen!

Iskallt

Idag mår jag något bättre. Har ätit min morgongröt och tagit ut lilla hunden på en iskall, men vackert solig morgonpromenad, fått följa hennes konstiga kramper i benen, som jag häromdagen diagnostiserade som köldkramper, men som jag ändå oroar över.

Jag vet att jag lite i smyg flyttat över Rosa hit på bloggen också, men Papperbloggen bråkar, så detta är min tillfälliga lösning. Om en stund kommer ni få några videos på min kalkonhund, lovar, det är inte tråkigt.

Back on track

Jaha, då var man tillbaka i Vasa då. Har hämtat krafterna lite hemma i Jakobstad och nu är jag back on my feet (nåja, åtminstone står jag på en fot). Idag ska jag och Rosa trycka ner oss under varsitt täcke och bara mysa och dricka varma drycker, (believe it or not, that goes for the dog too..). Det känns mer som en söndag än en lördag, men kylskåpet är fullt med smaskigheter och blir jag snål på något ligger ju affären rätt nära. Vi har det bra, så att säga.

Skriver mer ikväll när huvudet förhoppningsvis mår lite bättre.

Bittert inlägg

Har börjat tänka på en sak. Jag har himla svårt att förlåta. Men kanske ännu svårare att glömma ifall något orätt gjorts mot mig. Om någon behandlat mig fel i det förflutna så kan jag än idag plocka upp det minnet och bli så fruktansvärt arg och bitter över det, och fortfarande kan jag ställa mig frågan: "Varför blev det sådär!?". Jag vet, det är bara jag som lider av det i slutändan. Men jag kan bara inte glömma och förlåta sådär bara! Ett förlåt är ett förlåt, men jag hör om det inte kommer från hjärtat, och jag anser att om personen i fråga verkligen menar det, så gör den människan en tydlig ansträngning för att vinna förtroendet tillbaka - Inte bara slänger ur sig ett tomt förlåt.


Hur är det med er? Går ni omkring och bär på bitterhet av något slag?

Heart of the day

Dagens hjärta vill jag ge till Marika som kom och besökte mig på jobbet idag. SÅ kul när någon kommer hit och pratar, ni skulle bara veta! För övrigt kan jag säga er att det lönar sig att läsa Marikas blogg om ni vill dra på smilgroparna lite. Roligare och lättsammare blogg får man leta efter! Definitivt en av mina favoriter!

Proteiner!

Aaah, sovmorgon idag igen. Måste säga att även fast jag jobbar 6 dagar i veckan, så är det otroligt skönt då mina dagar ändå är nästintill halverade. Jag vet, det påverkar såklart ekonomin väldigt mycket, men det är ju endast för en kort period detta gäller. Så jag kan nog hålla ut.

Morgonen började med en promenad i den bitande kylan tillsammans med min köld- och vattentäta hund som tydligen ÄLSKAR det därute. När vi kom in gjorde jag gröt för andra dagen i rad, men proteinpulver, hallon, linfrön, honung och banan - supergott! Det roliga var ju att sen nu någon timme senare klicka sig in på både Saras och Sabinas bloggar och se att de båda ätit samma sak - proteingröt. Minsann en ny boom! Men det är ju ett perfekt sätt att få i sig proteinerna på!

Ouuummm

Är mycket lugnare nu trots att Rosa ännu inte har lortat. Bestämde mig för att ta det med ro så jag körde lite P90X Yoga och Ab Ripper på det.
Nu befinner sig kropp och sinne sig i ett tillstånd mellan harmonisk och utmattad..
I like.

Arg idag

Idag är jag lite arg på min hund. Jag vet att man inte ska vara det men nu är jag det iallafall. Grejen är den att hon alltid kak*ar på morgonen när hon stiger upp och i morse stressade hon upp mig med att inte göra det, vilket gjorde att jag blev tvungen att lämna henne okak*ad när jag for till jobbet. Detta resulterade i att jag hela dagen varit lite smårädd att jag ska hitta någon lort i sängen när jag kommer hem 6 timmar senare. Men när jag kom hem fans inte en lort i sikte, så jag tänkte att hon har säkert rätt bråttom ut. Så vi gick ut, jag pyltade på mig lager på lager så jag inte skulle frysa. Och visst, tjejen skulle kissa, men absolut icke kak*a. Hon är för distraherad av snön, och framför allt, vad som gömmer sig i den. Så här passar jag på att slänga en elak tanke åt alla er som kastar McDonalspapper, godisrester, limsaburkar, servetter och annat skit i naturen, för bland annat så ledde detta till att jag frös tår, ansikte och händer av mig idag i väntan på att hunden skulle kak*a, vilket hon ändå inte gjorde. Så usch på er och usch på Rosa.

Over and out.

Några mål

Joel har redan lyckats göra en lista över vad han ska åstadkomma innan han är tillbaka i den finska värmen.
Så jag tänkte ju att jag måste göra ett försök också:

- Klippa håret.
- Införa godisdag igen.
- Träna ca 3-4 gånger i veckan.
- Gå två timmar, give or take, med Rosa varje dag.
- Gå ner till min normalvikt, (ca 5 kg), eller byta ut nuvarande fettkilon mot muskler.
- Hitta en hobby.
- Fånga dagen och njuta mer.
- Äta långsammare.
- Shoppingförbud på allt som är onödigt - spara pengar.
- Träffa vänner mer.
- Börja öva på att säga nej.
- ... och samtidigt bli snällare mot dem jag har närmast mig.

Det var det. Säkert plussas något på, men detta är iallafall en början.

Thänk yöu

Måste passa på att tacka för de fina tipsen jag fick igår om olika inpackningar för håret.
Håret är redan lite ljusare och otroooooligt mjukt.

Bring on the oil!

Sisådär! Hunden är promenerad, kycklinglåren i ugnen, och nu banne mig ska burret få sig en omgång olivolja! Bort med det bruna, I want my red hair back!
(Får jag tillbaka det lovar jag att inte tona/färga det mer på månader!)

Pliiiiiiis!

Kielimuuri

Igår skröt jag på mig själv för pappa och berättade hur stolt jag var som lärt mig så bra finska trots att jag varit så anti-finsk förr.

Idag har jag gått tillbaka till anti-finsk åttondeklassist med 5 i varje kursvitsord.
Jag satt i stilla ro på kaffe och läste Vasabladets stora artiklar om gårdagens valresultat. Det borde jag inte gjort, för vips hade jag en journalist, med fotograf hack i häl upp i näsan på mig.
På finska började hon direkt fråga ut mig om vad jag tyckte om gårdagens val, gick det som det skulle?

Överrumplad stammar jag fram "om de pratar svenska, och om inte, får jag svara på svenska". Nej, inget av dessa gick för sig (man kan ju gissa vem dessa röstade på.) Så jag började på ytterst dålig finska förklara vad jag tyckt och tänkt och hoppats. Och som om inte detta skulle räcka, hon skulle visst ha reda på VARFÖR jag tyckte just så. Det enda jag fick ur mig vid dethär laget var: "Jag kan inte svara på det. Jag tycker bara så..!" Hah! Men jag hade verkligen inga finska ord i huvudet som motsvarade det jag ville säga egentligen.

Med en stor suck tog hon upp mitt namn - Saara Huld hette jag först. Det fixade jag småförläget.. Men nu är min hemska hårfärg och mina IQ-lösa svar dokumenterade i Pohjalainens arkiv för all framtid.. Otursdag. Jamenvisst!

Vardagspladder

Ibland drömmer man riktigt konstiga drömmar, och när man vaknar, så finns det inget bättre än att dyka ner igen, och ändra om slutet till sin egen fördel. Det gjorde jag inatt. Det var en skön hämnd.

Hursomhelst, eftersom min sambo anser att jag bloggar för lite kan jag ju ta och köra ett inlägg lite i hans stil.
Bildlöst och långt (men utan stavfel).

Dagen spenderas på jobbet, som vilken annan dag som helst (förutom söndagar). Ikväll, efter att jag kommit hem och har rastat min lilla hund, ska jag försöka pallra mig iväg till gymmet eller åtminstone göra lite yoga, men infrabastu skulle nog sitta fruktansvärt fint på dessa sjuka leder. Har nog inte varit så styv och öm i kroppen på länge som jag är just nu. Och Rosa duger ju inte riktigt till såna tjänster, kanske borde vi försöka träna akupunkterns konst med henne..

Måste säga att det blir rätt ensamt efter ett tag, att bara vara hemma, dag ut och dag in. Jag håller inte riktigt koll på dagarna heller. Vet inte riktigt vad som händer eller vad som är på programmet. Jag bara flyter. Jag lovar att inte börja flyta alltför mycket, då har jag snart ingen kvalitet kvar på mina dagar. Men jag måste väl vänja mig först antar jag, innan jag kan börja simma igen, eller åtminstone hittar någon ström att följa eller gå emot..

Vardagspladder... det är skönt ska ni veta, att bara låta fingrarna rymma på tangentbordet.
Försök ni med!

Little one

Jag älskar dig.

De sket sig!

Godmorgon på er! Började dagen med ett besök på Sandvikens hälsostation där jag skulle förnya ett recept. För er som inte vet så är Sandviken och Vörågatan ungefär som USA och Finland - låångt ifrån varandra. Saknar man cykel är man tvungen att gå - eller göra som mig och ta taxi! Det var tänkt att jag skulle gå, men så var det kallt, och okej, jag tog kanske en lite för lång sovmorgon, men inte hänger jag läpp för det, jag hann hem till hunden i tid för en kort promenix, och senare idag får hon besök av Jenna och Nico. Det är skönt att gå till jobbet med den vetskapen.

Nu till ett större problem, jo, jag skulle nämligen tona håret i en rödare nyans, inte mycket mörkare, men intensivare ville jag att det skulle bli. Titta vart det tog mig! :( Jag är så besviken för jag VILL ju vara rödhårig! Jag har varit brunett så det räcker och blir över nu! Som tur är detta toning men jag kan säga att jag skrubbade det fem gånger med schampoo igår, och inget hände. Har ni tips på hur man tvättar bort toning snabbare?

...och nej, jag är inte så glad som på bilden.

Goder morgon

Nåjaaa... nu har håret hunnit lägga sig lite och jag vaknade upp med värsta morgonfrillan! Fine by me! Jag går väl såhär till jobbet då. Konstaterade igår att jag ser ut som Sara 5 år igen. Det finns en bild hemma hos farmor där jag sitter med nävarna knutna under hakan, samma längd på håret, något annorlunda färg, och nästan lika stora kinder - förutom att då hängde kinderna över mina knutna händer. Hamster it is!

Hursomhelst, nu måste jag kila till jobbet så jag har inte mycket mer att säga än:
Läs Joels blogg - mun täytyy myöntää.. den är faktiskt helt underhållande.

Rastlöshet!

Som ni såg så fick jag ju mitt korta hår sist och slutligen. Är lite ovan men det är spännande nu att kolla vilka kläder som passar till min nya hjälm. Japp, det ser lite ut som en hjälm. Men det känns så otroligt friskt nu.

Det var dock nära att jag skulle lämnat långhårig idag, min dumma idiottelefon hade tydligen bestämt att stänga av sig själv under natten trots att betteriet var fullt! Hade tid till klockan 9, och tror ni inte jag vaknar 9:05. Så jag fick snällt sitta och vänta på telefonen att vakna till liv, innan jag, sömndrucket kunde ringa frisörsalongen, ursäkta mig och få en ny tid till 10. Den hann jag till, men Rosa fick en rätt snopen promenad.
Nåja, slutet gott, allting gott!

Nu återstår en timme jobb, sen har jag tänkt gå till butiken och köpa lite gott, rom, smetana, små runda knäckebröd och vin. Fredagslyx it is! Men mer planer än det har jag dock inte ännu.
Kan inte någon komma och pigga upp mig? Idag, i morgon?
Fest, inte fest? Nånting!

Sneak peak

Hur hände detta riktigt?

Nej, jag strippade inte

För er som var observanta råkade jag skriva lite fel i förra texten.
Jag slet alltså av mig mössan hos frissan, inte tröjan...

Nyt hiukset lähtee!

Wiho! Hittade en snygg bild på internet idag och konstaterade att "sådär vill jag också se ut!". Visst, tjejen var brunhårig, 175cm lång och smal som en pinne... men frisyren kan jag åtminstone härma! Så jag stack mig in på en bra hårsalong, visade min utprintade bild, slet av mig tröjan och frågade "Hej! Kan ni göra dethär till dethär?". Frissan tyckte att ja, med tanke på tjockleken på håret och utifrån ansiktsformen är det bara att köra. Allt detta tog en minut. Så i morgon försvinner håret! Sorry alla långhårsälskare! Spontanitet is the shit!

Nu sticker jag och Rosa till hundparken med Sini och hennes två röda shibor.

Spännande! Vi har mycket att lära, jag och Rosa.

What's in your window?

Last day

"Godmorgon"!

Vaknade med styvaste nacken ever, och inte blev det mycket bättre av att titta ut och kolla in vädret, äckelvädret är tillbaka! Hur är det tänkt att man ska få någon lust att gå ut med hunden när vädret är sånthär!? Hursomhelst, har ledig dag idag eftersom detta är Joels sista dag hemma på 4,5 månader. Vi ska luncha, handla det sista, knåpa ihop en reseblogg och även frisera hans hår så det ser någorlunda ut.

Svårt att greppa att man kommer bo ensam en tid framöver, och svårt att hinna med allt man tänkt man sparar till sista dagen. Rosa är lyckligt ovetande om vi säger så, i stället har hon precis huggit in på årskalendern som kom med posten idag. Har aldrig sett maken till papperstokig hund!

Nu ska jag göra mig klar, sen vänta in J som är hos tandläkaren..

Tjolahej tjolahopp!

Morgonstund har guld i i mun

Jag överdriver inte. Hon är det finaste jag har och man skulle få ta allt från mig innan jag skulle lämna henne. Hur är det möjligt att bli kär i något som inte kan varken prata eller har bordsetikett?

Krogen och jag

Så kom min första Ollistisdag på över ett halvår. Skämdes när jag erkände för mig själv och andra att jag inte varit där en enda gång denna sommar, trots alla de gånger jag funderade på att hänga med hela Strampengänget dit. Man får skylla sig själv.

Men gårdagen då? Nja. Jag älskar Ollis eftersom de verkligen vet hur man skapar "feelis" och så är jag så glad över att de väljer att behålla originalversionerna på de flesta låtarna. Jag träffade en massa gamla och nya vänner jag inte sett på länge och fick mig några goda skratt.

Men jag vet inte vad det är med mig och "fest". Kroppen är med i leken men psyket flyr åt motsatt håll. Antingen är det så att självförtroendet sviktar och jag i min tur blir rädd att folk inte har lust att ha mig runt dem, eller så beror det på något annat, men jag kan inte festa! Är totalt urusel och folk stirrade på mig som om jag var knäpp när jag stod och hängde en bra bit från bändet och bara lyssnade, trummade och sjöng med. Jag vet inte, jag tappar väl lusten för snabbt eller så är det väl bara att jag är otroligt trögstartad. En bra kväll på krogen med mig är som en lottovinst. I övrigt är jag tråkig.

Så trots att jag inte varit det minsta onykter eller jobbig igår säger jag - tack och förlåt, vi ses om ett halvår igen. (Eller på Pampas som jag idag är otroligt taggad inför, men som säkerligen slutar upp i att jag väljer en promenad med hunden i stället när det väl gäller.. suck.)

Från klädvägrare till klädfreak

När jag kom till jobbet idag hamnade jag och Sabina in i en liten diskussion om utseende och framförallt klädstil och hur man ändrats genom åren, blivit modigare, hittat sig själv mer. Sabina pratade om hur hon ville pröva mer romantiskt och jag helt tvärtom. Sist och slutligen konstaterade Sabina att "Jaaa, men du ha nog verkligen ändra om man tänker på hur du klädd dig förr, du hadd ju typ bara jeans och va mer som en pojkflicka."

Och visst, det är helt sant, då var jag helt ärligt mer pojke än flicka, mamma fick dra mig till klädaffären, vilket hon lyckades med väldigt sällan, i stället passade hon på då vi var vid Citymarket och handlade mat, plötsligt fanns det bara ett par jeans eller en tröja i vagnen som jag skulle pröva. När jag väl fått ett par nya jeans hade de hål på knäna nästa dag. Ack så rik jag skulle vara idag om detta hade hållit i sig! Eller, då igen skulle pengarna säkert lagts på tevespel och diverse andra prylar (vilket de nog ändå gjort).

Hursomhelst blev jag lite nyfiken, och jag var tvungen att gå bak i bildgallerien och kolla lite på förvandlingen...

13 år, i mina favoritjeans som jag använde i 6(!) år innan jag sydde på peacelappar och satte glitter på dem, bar dem en stund till för att sedan tröttna, och sedan klippa dem till shorts, vilket gjorde dem oanvändbara, och sen var det bara att slänga. Obsevera mitt röda hår och smilfinken på mina axlar är faktiskt min nuförtiden onaturligt vackra lillasyster.

14 år, hemma från språkläger i Österrike där jag totalt hade bytt stil (men behöll dock vitastrumpor-i-sandaler-stilen i mitt ointresse för skor). Min dåvarande pojkvän gjorde slut för att jag "såg så konstig ut".

15 år, skolavslutning, under sommaren blev jag sedan blond, men kläderna hade lugnat ner sig lite, mest beroende på att jag denna sommar började umgås med Sabina och modeoffret Anne-Lie 24/7. 2006, 16 år, som sagt blev blond här och kläderna, muchos bättre, och väldigt vanliga.

Vintern 2006, 16 år, kläderna säger ju inte så mycket, men jag är rödhårig igen! :)

2007-2008 började jag experimentera... kan inte alltid säga att dessa experiment var särskilt lyckade dock. Detta är under festliga Valborgsmässoafton, out in public. Någon lås in mig?!?

hösten 2009-våren 2010 var övergångsperiod alltigenom. Under denna tid var jag Rock'n'Roll, allt skulle vara svart och tight och nitar och höga klackar och röda läppar och stort hår. There. Det tror är enda gången i mitt liv jag kan säga att min stil var helt definierad. (Förutom som 12-åring då jag var hiphoppare, gick omkring i fake-micmacs, keps bakochfram, låste in mig i rummet och rappade till Eminem framför spegeln.)
Blev lite mjukare mot våren 2010. Testade dock mycket nytt och började intressera mig för kjolar, klänningar, blommor och rosetter, detta höll hela sommaren. Kjolen är fortfarande mitt favoritplagg.

Jag vintern 2010, med inte en, utan 4 kjolar...

Sen blev jag tokig i lila och kanske lite Odd Molly-knäpp också. Men det funkar på mig iallafall. :) Här är jag ungefär kvar idag, men med rött hår igen! Vem vet hur jag ser ut i sommar? Punkare?







Och förresten, när man tänker efter Sabina, så har vi nog alla ändrats en del under årens gång....
Eller hur?

All but a sleepy sunday

Puh! Vilken paus det har varit här! Skönt! Det är nästan roligt att sätta sig bakom tangenterna och skriva nånting igen, det ska ju inte vara ett tvång att skriva blogg.
Sitter just nu och tittar på Idols från Vasa med Joel och trots att man är lite butter över att man inte valde att delta, så är det samtidigt skönt att bara titta på. Domarna gör det bästa de kan av den lilla svenskan de kan, och då och då blir det såna missförstånd mellan domare och deltagare att teve plötsligt blivit riktigt underhållande.

I julas fick Joel och jag en glassmaskin som ikväll ska invigas genom att vi gör varsin glassort som vi sedan betygssätter. Vi har inget pris, förutom att vi lär få rejält sjuka magar. Men vi har varit så hurtiga hela dagen att glassen vi trycker i oss inte känns någonstans.

I morse vaknade vi när vi ville, eller snarare när Rosa hade fått nog av att vara vaken ensam. Då drog vi på oss långkalsongerna, tog hunden i kopplet och gick iväg på långpromenad som slutade upp i hundparken bland småhundarna, det tog en liten stund innan Rosa släppte loss bland de andra men efter en stund kom hon till sin rätt och hittade en massa lekkompisar.

När vi kom hem spelade vi lite Wii och efter det blev det P90X Yoga! PUH! Vad tungt det var! Gjorde det med syrran för några dagar sen så jag var förberedd, men Joel fick sig en rejäl dos, och en rejäl stolthetstörn när det blev som svårast. Men UNDERBART hur man känner sig efteråt, verkligen! Några fina bilder på Rosas snölekar hittas här.

Nu har vi handlar glassingredienser och ska fortsätta njuta av kvällen! Hoppas ni får en bra en, ni också!



Bilderna kommer från vår Londonresa i November.