Hej igen!

Efter midsommarn såg jag min chans att ta en liten bloggpaus och smet i stället iväg till villan mina två sista lediga dagar av "minilovet". Stockholmhelgen var fantastisk och allt vad vi hade tänkt oss och mer! Jag är mycket nöjd! Bildbevis på detta får ni så klart inom kort!

Lyckades med det ena och det andra under min villavistelse, bland annat har jag metat, men det var nog snarare till fiskarnas egen fördel. Små var dom, och kvicka som sjutton. Så fort jag slängde i masken nappade det och när jag drog upp flötet såg jag hur tiotalet småabborrar följde efter upp till ytan, samtidigt som de nappade med sig små munsbitar av den försvarslösa masken. Efter att ha dragit upp tre, nästintill obefintliga småfirrar, varav en hade varit så glupsk att den svalt betet såpass att mamma fått knäcka nacken på den, och bända loss kroken från gälarna, så gick jag över till att i princip mata fiskarna med masken som återstod.

Igår brände jag ansiktet också. Jag somnade i solen. Ser ut som en rödbeta. Inte minsta charmigt, men det är första gången på länge jag bränner mig överhuvudtaget, och ska bara vara glad över att solallergin inte slog till...

Nu sitter jag och Joel och inväntar kökskillarna som ska komma och sätta upp köket, förhoppningsvis största delen av det för jag är nog inte enda som börjar bli gaaaanska trött på att sicksacka mellan alla lådor för att ta mig till kök, respektive säng och klädskåp.

Men för att byggarna ska få arbetsro tar J med mig på hotellfrukost och picknick i parken. Ska bli skönt att bara ligga där och läsa en bok hela dagen innan jobbet börjar, men idag ligger jag i skuggan...

Partypeople

Hej guys! Nu har vi landat på hotellet lite och så småningom ska vi börja dra oss iväg mot barndomsvännens lya för lite midsommarfirande. Måste bara göra ett klädval och fixa håret så att det ser någorlunda ut... Verkligen lyxigt att vara man i såna här fall, på med kläder, rufsa till håret lite, och klart. Vill man lyxa till det lite borstar man tänderna också. ;)
Men jag tänker inte starta på kvinnornas lista, ni kan den redan, och jag antar att många av oss har våra egna ritualer också innan utgång eller fest.

Hursomhelst! Jag hoppas än en gång att ni har en otroligt fin midsommar, och drick med måtta!
Det var lite skrämmande att se hur alkoholkonsumtionen ökade med 60% i Finland just över denna helg. Usch!

Ha de gött, så hörs vi!


kram

Arlanda

Hej allihop!
Tänkte bara skriva ett snabbt inlägg från Arlanda, vi har precis kommit hit och sitter, efter tre timmars sömn inatt mer som zombies och planerar the next move.
Vi ska iallafall försöka ta oss till hotellet vi bokat på Södermalm, så vi får fräscha upp oss och lämna ifrån oss väskorna, vid närmare eftertanke skulle det nog sitta rätt fint med en powernap också...

Nåja, vi hörs senare. Hoppas ni får en riktigt fin midsommar! Vi ska se vad vi hittar på härborta, planerna är ännu vääääldigt öppna.

hejdå!

Tidigt

Jahapp, här sitter jag och känner mig ovanligt morgonpigg, hade tänkt ta en minst lika morgonpigg morgonlenkki men det regnade. Och säga vad man vill om "det finns bara dåliga kläder". Men jag tänker då inte ta den första morgonrundan på mycket länge i regn och rusk.
Inte för att jag har något emot regn, men då måste det vara varmt, nu är det ju inget vidare.
Dessutom är jag lite osäker på om kroppen klarar av jogging, eller om jag bara borde powerwalka.. Svåra frågor...

Idag blir det lunch på Strampen, sen jobbar jag på kvällen.
I morgon tar jag förmodligen över ett skift och sen blir det långledigt minsann.
Kan knappt vänta!

Goodnight sweetheart

Hemkommen, dagen var inte särskilt lång, men vi satt och räknade tippin efteråt, så det tog längre än väntat. Men nu har jag ytterligare lite cash inför midsommarens Sverigeresa...

Det ska verkligen bli otroligt skönt att komma bort, bara vi två. Få andas lite, och bara ta tid för varandra, sitta i parken, äta gott, strosa omkring på stan utan något särskilt mål i sikte... Det behöver vi. Och så får jag ju dessutom träffa barndomsvännen min, som jag saknar alltsomoftast.

Som vanligt är jag inte det minsta trött efter mitt skift, då jag borde sova. Marta och jag ska ta lunch i morgon och före det har jag tänkt hinna med en powerwalk, så jag borde ju lägga mig nu. Men jag får ingen sömn förrän lägenheten är sval nog, så jag får sitta och vänta på att det nyöppnade fönstret ska göra sitt...

Hjärtat ligger och sover, säkert sen många timmar tillbaka, det är lite trist ibland att man inte ses så mycket. Samtidigt lär man sig att uppskatta den tid man får så mycket mer. Jag tröttnar aldrig på den fina människa jag fått lyckan att lära känna,
och sist och slutligen blir det nog himla skönt att krypa ner under täcket med honom. So I think that's what I'll do... soon.

Förlåt

och tack

Plättdags!

Slicear årets första finska jordgubbar (dom smakar gudomligt), och tänkte slänga in ett litet inlägg nu när blogginspisen är igång igen. Jag hoppas att hjärtat inte hinner se detta på jobbet förrän han kommer hem, men okej, J, du får plättar bara du kommer hem! (med jordgubbar, glass och grädde) puss

Soon to be finished...

Nu tänker jag sätta mig vid pianot och försöka få något gjort.. Motivationen är ej på topp just nu.
Men någonstans måste man ju börja. Nedan får ni ju även en liten sneak-peek på hur det börjar se ut härborta. Men ny soffa bör inskaffas, pianot ska få en ny plats, hyllor ska sättas upp och inskaffas, och köket, jag det ser ut som en katastrof för tillfället, men snart, snart börjar allt vara på sin plats! Ska bli så himla spännande att se slutresultatet!

Älskade hund

Det är jobbigt med kortvisiter hemma. Man träffar Roxie i dörren och sen måste man gå igen. Man ser riktigt hur hon lider av det också, åtminstone för stunden, och valpögonen hon fortfarande lyckas pull off som tioåring gör det inte mycket lättare. Jag saknar henne varje dag...
Det är tungt att se sin hund åldras...





Dessa bilder är från någon gång förra året, jag fick riktig hundfeber minsann. Visst skulle det vara skönt att ha skaffat en ny innan det är dags för Roxie, men som det ser ut nu har hon ju många fina, spralliga år kvar, så det är ju ingen panik på den fronten. Men liite roligt skulle det nog ändå vara med en egen liten...

Mielisairas rakkaus

Det är inget vi bestämmer. Det stämmer verkligen det folk säger att "det bara blev".
Jag rår inte för vad mitt hjärta och hela min kropp talat om för mig de senaste månaderna, de har haft målet inställt från början, det bara klickade och efter det var jag fast. Vi är båda fast.

Men mitt hjärta har aldrig känt något liknande. Visst har det känt kärlek. Men där har många andra känslor som beroende, ångest, rädsla och oro dominerat över de faktorer som egentligen med gemensam nämnare borde kallas villkorslös kärlek - värme, skratt, ömhet, omtanke och ett hjärta som älskar med hela sin kraft. Om kärleken inte får vara galen, då är den inte kärlek.

Jag har sårat många till att komma dit jag är. Det vet jag och det känns lite ledsamt.
Men hur sjutton ska jag säga åt mitt hjärta, att det måste sluta slå, när det precis börjat igen?
Människan är självisk. Och i grund och botten är det viktigast att tänka på hur man själv mår innan människor runt en kan må bra. Man tillåter människor att gå andra vägar, ta andra utmaningar och utforska andra känslor, om man bara är ärlig från första början.



Och där, bland allt är du, Joel. Jag lever igen. Och jag kan inte tacka någon annan. Jag har hittat tillbaka till dendär lilla barnungen som sprang omkring och trodde på evig kärlek och älskade som om det inte fanns någon morgondag. Det är stort, att väcka sådana känslor i någon annan, och det är ännu större att veta, att för en gångs skull är detta ömsesidigt. Det finns inga villkor, ingen som får döma oss. Det är bara du, jag, och alla de fantastiska dagar på gott och ont, som väntar framför oss.


Så ja, kärlek är totalt mentalsjuk.

Lite spontanitet mår alla bra av

Hade en rätt suverän dag idag. Inte av någon större anledning men bara för att den var så ruskigt bra, i allmänhet. Någon hade ringt mig och tur som det var tog jag kontakt och kollade what was up. Och vips fick jag en bra betald keikka inbokad till söndagkvällen. Jahapp, vad gör man utan något komp då? Jovisst, tänkte jag, och snabbt som attan ringde jag lillebror.
Vi har aldrig spelat tillsammans tidigare men någon gång måste ju bli den första, så nu ska jag skicka lite låtar och tonarter och se hur duktigt han kan öva tills jag infinner mig i Jeppis-town i morgon nångång. Nu bara ett problem, vill någon låna ut en bil för morgondagen?

Det är så himla roligt då det börjar trilla in keikkor, motivationen till att satsa på det här åker upp i trädtopparna igen. Måste säga att jag var nära att sätta sången på hyllan där ett tag, men de senaste månaderna har gjort mig säkrare än någonsin, men ändå inte tillräckligt säker.

Somebody give me a sign!

Det blir en bra helg

Har städat hela dagen, nu är det dags att bege sig till jobbet igen, det lär vara fullbokat men i morgon är det bröllop så denna kväll är bara uppvärmning. I helg ska jag njuta av det fina timmarna jag får tillsammans med J, och i morgon firas jobbkompisen N med fest!

Ikväll kommer delar av köket hit, jag är otroligt förväntansfull!

Dagens "fynd"

plus en sällsynt muminkopp som inte finns på bild. LYCKA!

Men hur lyckas man spendera 60€ på loppis??

Plink plonk

Försöker få något gjort framför pianot idag. Det går inget vidare.. Började spela in något men sen sket det sig och motivation försvann med ett poff! Nu ska jag hänga upp tvätt och sen måste jag söka mig mot jobbet. Så det blev inte mycket mer av mitt musicerande för idag. Jag får försöka på onsdag igen, i morgon jobbar jag nämligen hela dagen så det blir inte så mycket av något annat än arbete i morgon.

Vi ses senare!

Natten på villan

Såhär såg helgen ut då.

Här, utanför bastun vid vattnet sov vi, innan vi hamnade att dra in madrassen och sova i den skönt uppvärmda bastukammaren med öppen dörr och myggnät framför dörren, det var helt underbart att vakna till morgonbrisen...

Roxie var med hela tiden såklart, det var så himla underbart att se henne igen!

.. vi passade såklart på att mysa vid bryggan lite innan det var dags för bastu, och jisses var varmt vattnet var sen!

Nästa morgon drog en iskall dimma in över vattnet, det var blåsigt och det kalla vädret hade återigen återvänt... No surprise there...

Regn och rusk har återvänt... äntligen

Precis som lovat, vädret återgick till typiskt Juniväder - ruggigt, kallt och regnigt. Jag klagar dock inte, höll på att smälta bort i solen förra veckan och arbetsdagarna var verkligen en pärs!

Idag och igår har jag haft ledigt, vi åkte från villan rätt tidigt men vi hade världens mysigaste natt, efter att vi väl bestämt oss var vi skulle sova.. Vi började nämligen på utsidan med myggnätet, och jag, som under hela våren/sommaren inte påverkats av en endaste mygga, såg dem för första gången! De vill verkligen inte ha mig, särskilt inte när en munsbit som hjärtat ligger bredvid, så mitt i natten väcktes jag av ett "Kan vi gå in och sova?". Jag som sovit så gott förstod ju inte varför, men jag följde snällt med, vi sov minst lika bra i bastukammaren vill jag lova. Bilder från helgen kommer upp senare...

Ikväll har vi bara tagit det lugnt... har gjort äppelsmulpaj och inrett lite smått härochdär i lägenheten, för att inte glömma myst lite extra med J. För en gångs skull är vi båda lediga en kväll, och då får man njuta.

För att ni inte ska dö av sorg över det trista vädret muntrar jag upp er med en somrig bild från kusinens studentfest förra veckan.

PS. Inom en snar framtid kan utlovas ett gästinlägg av självaste hjärtat. Det ni!

Sweaty!

Hej på er! Efter en 12,5h lång arbetsdag sitter jag äntligen i pappas Alfa Romeo tillsammans med J och är på väg hemhem. Fick ett deprimerande meddelande under mitt skift igår där hjärtat skrivit att "bilen är sönder". Jag dog lite. Bilen hade börjat ha konstiga ljud och plötsligt hade bakre ringen exploderat och det visade sig ha något att göra med något annat som gått sönder vid höger bakhjul.. Jag var och är helt förkrossad. Min bil är sönder och det värsta är att det är oklart om det lönar sig att fixa den ännu en gång. Bilen är varit i familjen i snart sexton år, är ett år äldre än mig och börjar närma sig veteranbilsåldern, men den är bra, och den har en själ. Jag vet inte om ni förstår. Men jag vill inte ha någon annan bil än den...

Nu väntar iallafall två dagars ledighet. Halva morgondagen kommer spenderas på villan och andra halvan i Vasa. Ikväll ska vi sitta på bryggan och se på solnedgången, och jag ska slänga mig i vattnet för jag stinker verkligen efter ett långt och svettigt arbetspass. Och det ryktas att mamma har fixat med madrasser och myggnät på bryggan, so that's where we'll be sleeping tonight!

Paradise!

Jag kan inte beskriva vädret på ett bättre sätt än just med det ordet. Vi lever i ett litet, tillfälligt paradis just nu, det tar slut snart för på måndag blir vädret kallt igen, det gamla vanliga då. Men därför måste man ju njuta extra mycket. Idag står jobb, FPA och stranden på schemat. Men i omvänd ordning då.. Borde verkligen inskaffa en cykel, det är ändå en bra bit mellan de tre ställena...

Ha en skön dag!

Klumpigt...

Förresten, här kommer ett smakprov på min klumpighet. Satt och gungade i måndags och läste en tidning då jag plötsligt föll baklänges. Fötterna upp, rumpan ner, och jag tog emot mig med armarna mot de hårda kedjorna. Nu ser båda armarna ut såhär. Lite pinit ändå att medge att man skadat sig på en gunga...

Tjenare!

Puh. Nyss hemkommen från beachen med några från Strampengänget. Har varit en underbart skön dag och man har verkligen fått färg. Men det är nästan lite för varmt. Usch, hemskt av mig att klaga men så är det. Man borde ju verkligen inte klaga på dessa dagar med tanke på att de förmodligen är några av de enda få varma dagar vi får i sommar... Men ni kan inte ana vilket svettarbete det blir på jobbet i den här hettan. Yikes!

Nu blir det jobbet iallafall. Men först är en dusch otroligt nödvändig!

HETT!

Almost 2 a.m. och här sitter jag i vardagsrummet, supertorr i halsen och supertrött, men jag har även supervarmt så det är helt omöjligt att sova. Vädret har ju varit helt perfekt idag om jag ska vara ärlig, helt toppen. Men för mig är detta toppenväder nästan för varmt. Man svettas konstans och jag får så himla svårt att sova på nätterna.

Jobbet idag var nästintill tortyr. Jag var nog inte enda som kände likandant. Vi hade fullt upp de timmar vi jobbade och det blev sjuttons stressigt och sjuttons svettigt och hett och vi var totalt klubbade efter dagens slut.

Hjärtat joinade mig precis, sömnen funkade inte för honom heller i denhär värmen. Vi får komma på något. Annars flyttar jag ut på gatan och sover där. En fläkt kanske...

På bättringsvägen, lagom till det fina vädret

Det har varit lite dåligt på inläggsfronten de senaste dagarna, största anledningen har nog varit att jag varit sjuk och inte riktigt orkat lyfta huvudet från kudden förutom i extrema nödfall.

Men detaljer om exakt hur sjuk jag varit och hur mycket slem jag haft(har) i huvudet tänker jag bespara er.

I stället fokuserar vi på den fina vecka vi har framför oss. Det är sommar ju! Jag har tänkt ta mitt pick och pack (handduk, tidning, vattenflaska, solglasögon) och gå ut till stranden. Har bara gått förbi där med hjärtat en gång men då låg det ännu is en bit ut från stranden, och sanden var inte särskilt mjuk och varm. Nu hoppas jag den överträffar mina förväntningar. Ska försöka dra med mig några "Strampisar" också, de som är lediga eller börjar sent iallafall. Ikväll blir det jobb igen, men jag hinner njuta några timmar före det. :)

Sick

Det blev ett elvatimmarsskift igår. Tungt var det, men effektivt gick det framåt. Det blir oftast så då man har mycket att göra, vilket vi verkligen hade från sju framåt. Vackra, glada studenter, inklusive min fina kusin kom till Strampen för att äta och dricka. Ratti var på plats vi DJ-båset och kvällen fick en väldigt lyckad start. Det var början det då.

Efter att vi kickat igång blev ju törsten förstås enorm för våra kära studenter. Och jag har aldrig sett på maken till folk och liv. Inte för att jag nån gång tidigare stått bakom baren, särskilt inte på sånahär fester så hur sjutton skulle jag kunna veta. Men jag och Marta, inklusive Jemppa, Jenna, Cecci och Markus kämpade bakom disken. Några av oss åkte hem, men studenter och andra glada (fulla) människor stannade förstås kvar och skaran förökade sig i oroande takt. Men vi klarade kvällen, så när som på spyor, stockade toaletter och mindre skadegörelse. Det kan väl inte sluta på annat sätt?

När jag och Marta sen satte oss ner efter passet för att invänta min skjuts hem kände jag hur pulsen var högre än vanligt och halsen sträv och irriterad. "Skulle bara fattas att jag skulle bli sjuk nu då.." sa jag.

Och tror ni inte jag vaknade mitt i natten med en puls på 120 och en t-skjorta dyblöt av svett. Två gånger var jag upp och duschade med växelvarmt, växelkallt vatten, böt t-skjorta, hostade sönder hals och lungor och inget hjälpte. Hjärtat såg minsann som en stock och hade, till min stora förvåning inte hört nånting alls. Stackarn har verkligen haft en tuff jobbvecka.

Febern hindrade dock inte mig från att åka till Sundby på kusin Sandras studentfest, jag ångrar inte en sekund att vi åkte, trots att jag var lite seg. Sov båda vägarna och stackars hjärtat fick köra.

Nu ska jag vila lite.

I heart U

bara för att pigga upp dig på jobbet

Pain

Dags för jobb igen då! Hade världens mysigaste väckning med fina ord som ömsom viskades ömsom mumlades in i mitt öra. Kan knappt vänta tills jag får hålla om hjärtat igen. Vi kommer hem ungefär samtidigt inatt. Väldigt sent blir det nog. Hoppas på många bokningar och mycket att göra. Är bara så orolig över armen och axeln, det är som om de inte riktigt skulle klara av tyngden från faten ännu. Det gör mig lite orolig.

Dessutom ser jag på en fantastisk film, vill inte sluta titta, fast jag måste börja gå mot jobbet. Lämnade ju bilen utanför Strampen igår då jag och Nina gav oss av ut i nattlivet direkt efter jobbet.

I had a great time!

Nu MÅSTE jag gå. Ciao!

Mitt hjärta

Noterade fiskmåsar när jag steg ut genom Fontanas portar. Eller var det skrattmåsar. Hursomhelst, det var sommar i luften. Det var ljust, jag vet inte när det senast skulle varit ljust så tidigt på morgonen, måste ju vara ett tecken på att jag är ute väldigt sällan. Med fötter räddade av mina lemonadefärgade Converse började jag beslutsamt trampa hemåt. Hem till mitt hjärta.

Nu sitter jag här i soffan, sömnlös, fast jag så gärna vill krypa ner i famnen på mitt varma hjärta. Jag överväger en dusch, för mitt nytvättade hår är en potpurri av Fontanaterassens alla cigaretter. Jag borde inte gått ut dit, för nu känns det som att jag måste duscha, för jag vet hur mycket hjärtat hatar lukten. Jag hatar också lukten. Men jag orkar inte duscha. Det blev en fläta i stället. En fläta får duga, sen vill jag ge madrassen en ny chans.

Jag glömmer ofta hur himla lyckligt lottad jag är. På något sätt har jag fortfarande svårigheter att acceptera kärlek för vad den är: ömhet, respekt, kramar och mjuka, varma ord.

Allt detta stöter jag ifrån mig. Och jag skäms. Och det blir en ond cirkel, för plötsligt så är jag ju inte värd allt det fina jag får. Och cirkeln börjar om.

Jag är ledsen mitt hjärta. För att du måste stå ut med allt detta.

Jag vet ju vad jag känner. Men är det inte märkligt hur rädd man kan bli för sina egna känslor ibland?

Dagdriver

Jag måste säga att jag var påväg ut och springa i det härliga regnvädret. Men jag ångrade mig i sista stund och kurade upp mig i soffan iklädd hjärtats kläder i stället.. Blev inkallad i jobb en timme tidigare, men det är bara bra. Jag behöver mer timmar (läs: mer pengar) om min sparplan ska gå som jag tänkt den. Jag skulle ha sån lust att färga håret också, det riktigt svider då jag tänker på kostnaden, men samtidigt är resultatet så lockande...

Nu ska jag fortsätta lata mig. Vi hörs senare!