Så var man här igen, på en av de onödigaste jobbdagarna i världshistorien. Men jag antar att det är många som känner så, på ett sätt eller annat. Jag känner så just nu eftersom inte en levande pinne kommer hit idag. Golfbanan är nästintill öde med undantag för några dårar som släntrar in här en gång i timmen och ska betala Green Fee eller ta en kaffe och ett ciggpaket. Men jag tycker om mitt jobb. Inte på två månader har jag varit sur för att jag ska jobba. För vissa mindre lyckligt lottade så är det ju en pina att stiga upp på morgonen i vetskap om att jobb väntar. Och för dem är det ju en onödig dag just för att man hellre, speciellt en dag som denna vill ta det lugnt, festfixa sig, dricka.. you know the rest.
Vi hinner nog.
Idag slutar jag klockan 14, jag cyklar hem, träffar Kristians syster och hans kompisar som bor hos oss i helg. Dricker några, tar oss till stadion, ser match, dricker lite till. Mitt mål är inte att stupa, eller ens att bli särskilt full. Jag njuter av gemenskapen, hur tråkigt det än låter. Detdär med att supa, vingla, spy och däcka. Det lämnar jag åt de andra i gänget. För dem är detta självskrivet, inget att fundera på.
Ta det lugnt och ha en skön Jakobsdagar Lördag, trots regnet!
Om små vardagliga lyckorus och att falla platt som en pannkaka. Det jag är duktig på, det jag är urusel på och det jag helt enkelt vill förbättra. Bilda din egen uppfattning along the way. Jag är här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar