Jag har aldrig tillräckligt med tårar för detta klipp. Jag bölar rent ut sagt varendaste gång till dethär, oberoende hur mångte gången det är jag ser det..
Om små vardagliga lyckorus och att falla platt som en pannkaka. Det jag är duktig på, det jag är urusel på och det jag helt enkelt vill förbättra. Bilda din egen uppfattning along the way. Jag är här.
1 kommentar:
Så jäkla sorgligt kan det ju inte vara, tänkte jag. Tji fick jag. Jobbet var kanske inte den bästa platsen att kolla det på :)
Skicka en kommentar