Kristian

Jag träffade en grek igår, han såg ut som 35 men när han fick veta att jag bara var 19 försökte han övertyga mig om att han var 23. Jag var tvungen att säga "So is my boyfriend..." för annars skulle han väl aldrig ha slutat berätta om Grekland, hans lilla heavyband papillon och de 13 språk han kunde prata. Måste nog medge att jag kände mig lite blåst då jag berättade att jag bara kunde 3, (jag har varit rätt nöjd med det hittills). 

Önskade tyst därefter att jag klämt dit några till bara för att...

Hursomhelst, greken följde mig från Rewell Center till Hesburger där "min pojkvän" väntade på mig. Det var alltså Kristian, jag tackade för sällskapet men när han insisterade på att följa med i bilen kastade jag snabbt som attan in min väska och beordrade Kristian att köra iväg, och det fort.

Vi åkte till din tillfälliga boning och kollade Salkkarit och Americas Funniest Homevideos, som om vi alltid gjort det.. Sen var det dags för film, även den kändes konstig, det var första gången vi gått på bio som vi inte hållit hand. Och eftersom vi såg på New Moon skar det i mig då Edward lämnade Bella. Jag kände igen hjälplösheten, tomheten, att vakna skrikande på nätterna. 

Du är ingen vampyr, men bättre upp, du är äkta.

I morse när vi vaknade vägrade jag släppa dig för ett tag.

Jag höll nästan krampaktigt tag om de sista doftnoterna jag skulle få känna från din morgonvarma kropp, om din varma hud och dina muskler.

Förde fingarna genom nackhåret och kysste dig på kinden.

Sen steg du upp.

Du räckte mig en yoghurt och jag tvingades småle när jag såg vilken sort det var, motsvarigheten till "Fruktbomb" (din favorit) - "Fruktmix" som jag en gång hittade i kyldisken efter att flera gånger konstaterat att vi äter så mycket yoghurt att vi borde hitta något med mindre fettprocent, just denna har 0,1%.

Fick även ett rågbröd med ost, kalkon och gurka och ett glas äppeljuice.

Allt var exakt likadant med undantag att det var du som gjorde smörgåsarna, inte jag. Det var precis som vilken morgon som helst.

Förutom det faktum, att du inte är min längre,

och du lät mig hålla om dig endast för att du tyckte synd om mig,

du åker idag.

Och vi ses inte mer.

Nu rinner tårarna här i Thomas trappuppgång.

Jag sitter och väntar på att han ska vakna så jag får komma in.

Du släppte av mig här, kram, puss, hejdå och lycka till.

Aldrig mer. Aldrig mer.