Jag kan lugnt säga att jag var den som var mest nervös idag av Kristian och mig. Han skötte ju sig finfint på anfallarplatsen och har nu debuterat med sitt första ligamål för er som inte visste. En snygg nick! Killen var ett enda leende efter matchen. Vem kan vara sur när man ser något sådant.
Snart borde han vara hemma och jag myser åt tanken att jag börjar klockan 13 i morgon, att jag kommer ha en glad och nöjd pojkvän bredvid mig inatt. Det blir bra.
På Fredag ska jag baka två tårtor å Kristian och Petskus vägnar. De har båda två debuterat med ligamål nyligen så det är inte mer än rätt. Jani berättade nämligen att det är en tradition. Oberoende om han skojade eller ej så tänker jag isåfall inviga det. På Fredag alltså.
Nu tror jag han kommer. Hipp hipp hurra!
Om små vardagliga lyckorus och att falla platt som en pannkaka. Det jag är duktig på, det jag är urusel på och det jag helt enkelt vill förbättra. Bilda din egen uppfattning along the way. Jag är här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar