Jag står här ensam idag. Väntar på att de återstående tre timmarna här ska ta slut så jag kan gå gratta mina vänner på ett eller annat sätt. Det blir väl utgång med andra ord.
Jag har haft lite ångest idag. Inga glada tankar har fumlat omkring i huvudet precis. Pappa ställde mig frågor om året som gått i bilen på vägen till jobbet. På vad jag gjort och allt jag inte gjort och allt jag borde gjort och inte borde gjort.
Jag fasar för hösten och året därpå trots att nya budskap plötsligt gjort saker ännu enklare för mig. Det förflutna och framtiden ligger i trassliga trådar som borde redas ut innan det blir omöjligt. Kanske borde jag bara klippa av dem, men jag vågar inte i rädslan för att förlora något viktigt om jag inte är försiktig.
Tecken på att något inte gått rätt till är min skolgång, jag är lika gammal som de som tar studenten idag. Jag har skrivit ett av de fyra prov jag skulle skriva. Däremot kommer nästa vår ge mig möjlighet att skriva de sex ämnen jag egentligen ville skriva från början. Frågan är bara om jag orkar ända dit. Idag är en trasslig dag.
I morse efter att vi borstat tänderna på varandra, (ja, det är något nytt för oss men det stärker banden fruktansvärt bra) och efter att vi synat blåmärkena vi fått på våra kroppar från kvällens krig (inte så farligt som det låter), åkte Kristian iväg på träningar. Jag stirrade i väggen ett tag innan jag insåg att något måste göras. Så jag satt mig ner och skrev brev. Det blev tre stycken.
De breven ligger nu i postlådan hos de tre personerna som format mig mest under vår skolgång tillsammans. Både på gott och ont, så älskar jag dem ännu idag.
Om små vardagliga lyckorus och att falla platt som en pannkaka. Det jag är duktig på, det jag är urusel på och det jag helt enkelt vill förbättra. Bilda din egen uppfattning along the way. Jag är här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar