Planen var att överraska Kristian med pizza. Om inte min pojkvän vore idrottsman och allt som oftast tänker på mat skulle han blivit riktigt glad om 4 stora pizzor stått färdigt på bordet när han kom hem och han skulle prisa mig för allt jag är osv.
Verkligheten:
K: Vad ska vi äta ikväll?
S: Hmm... jaa.. jag hade lite planer på pizza...
K: ÅÅH! Det skulle vara perfekt! Hade tänkt fråga dig men jag visste inte om jag vågade... Det tar ju sådan tid..
Inte lika spännande alltså längre, vilket gör att det finns utrymme för den redan förberedda pojkvän att sätta in små pikar ifall inte pizzan är perfekt. Näe, idag är jag bossen, han får tomatsås i fejset om han säger ett dumt ord om mina pizzor.
Nu står alltså fyra degbullar på jäsning, jag har en katt som jag inte får tyst på pga av valet av pizzafyllning: lax, räkor, tonfisk m.m. Nu står hon på balkongräcket och ylar åt grannskapet vilken hemsk matte hon har som inte vill ge henne "bara EN till räka".
Så har jag dessutom en hund på besök som i sin tur är smått sugen på skinka och salami, som även det tillhör valet av pizzafyllning. Men hon ligger snällt bredvid och deppar, jag vet inte vad som är värre. Hälften Springer Spaniel som hon är har gjort hennes ögon oemoståndliga! Peppi borde ta efter henne tycker jag.
Suck.. Fortfarande en halvtimmes jäsning kvar. Tror jag ska gå och koka tomatsås..
Om små vardagliga lyckorus och att falla platt som en pannkaka. Det jag är duktig på, det jag är urusel på och det jag helt enkelt vill förbättra. Bilda din egen uppfattning along the way. Jag är här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar