Ikväll var det egentligen tänkt att jag och Kristian skulle gå och se på Flickan som lekte med elden, men nu visar det sig att Kristians försvarsmur slutligen brustit och han har stegring/feber (vet inte hur mycket han vill medge i rädslan för att stoltheten ska få en törn) efter fem feberfria år. Det tycker jag är ganska anmärkningsvärt med tanke på att jag är jämt och ständigt.
Så nu får jag äntligen ta hand om honom! Wihoo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar