Pojkarna tittar skräckfilm. Jag tittar på deras ansikten. Tycker det är mer intressant och det gör på sitt sätt en skräckfilm ganska komisk. Se själva!
Om små vardagliga lyckorus och att falla platt som en pannkaka. Det jag är duktig på, det jag är urusel på och det jag helt enkelt vill förbättra. Bilda din egen uppfattning along the way. Jag är här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar