Stolthet och fördom (om min pojkvän)

Idag har varit en bättre dag. Många frågade vem som tagit kexen med sig och tackade sedan för goda kex när de hörde att det var jag. 

När de sedan frågade varifrån jag köpt dem och jag svarade att de var hemmagjorda blev de mållösa och jag blev stolt. 

Visst har man gröna fingrar om man är blomsterexpert, 

men jag har minsann mjöl på mina fingrar.

I morgon kommer min krapulantiske, hårt festande, oduschad i tre dagar pojkvän hem.

Låter inte det som något att se fram emot så säg?