Hur ironiskt är då inte detta då? Jag vaknar och allt jag vill göra är att sova, går till jobbet en timme i tid och konstaterar sedan en timme senare när kollegan stiger in genom dörren att oj, jag börjar visst klockan 15 idag. Nu har jag kraftig beslutsångest om vad jag borde göra, går jag hem somnar jag inte, för jag vet att jag borde jobba med lägenheten. Jag kan dessutom inte göra så mycket då jag inte har några lampor i hemmet...
På Onsdag lånar jag pappas Jeep och åker till IKEA i Tammerfors och köper lampor och en klädstång och lite annat smått har jag tänkt. Så vad är poängen med att jobba med en lägenhet då största delen vilar i mörker?
Jag tar en golfrunda i stället, det kan jag behöva, sen ser vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar