Retired Drama Queen

När det kommer till att hålla en låg profil har jag blivit något av en expert. Det finns inte mycket jag är mer rädd för och som jag hatar mer än drama. Hellre drar jag mig ur i stället för att folk börjar väcka uppståndelse. Förr var jag en riktig mästare på att skapa all sorts kaos. Jag levde på det, tog mig igenom dag efter dag av skvaller och skitsnack och "vem, var, hur, när?".
Jag kan inte säga att jag saknar det. Oftast går det in genom ena örat och ut genom det andra, jag skulle inte orka annars.

Jobbet har gjort att jag, i den stressiga vardag jag lever i, vill ha det lugnt, tryggt och bekvämt när jag väl är hemma för dagen. Jag vill veta att dedär vännerna finns där i vått och torrt, inte behöva oroa mig för hur de kommer uppträda sig mot mig från dag till dag. Visst varierar humöret på vilken människa som helst, men det ska ändå kännas som att man innerst inne vet var man har en människa.

Jag vill bara pusta ut. Det tänker jag göra ikväll när jag väl är hemma,
sist och slutligen så kan jag ju inte göra mig själv besviken.