Paniken.
Ångesten.
Dendär plötsliga loopen.
Jag är skiträdd. Skräckslagen.
Jag vet inte om jag klarar det här?
Du har grävt sönder mig på djupet.
Du din idiot. Jag vill bara gå vidare och ibland,
ibland känns det som att jag ska klara det.
Och så gör du dig påmind.
Och gör mig så förvirrad.
Vad fasen?
Jag står fastfrusen. Väntar på nästa steg.
Rätt oförberedd för plötsligt så kommer en isplätt,
som är för svag.
Och jag faller igenom, känner allt detdär kalla igen.
Det där som fick mig att tappa andan.
Som fick mig att skrika så högt att ingen hörde.
Inuti.
Det som nästan gjorde slut på mig.
Jag skriker ännu ibland, inombords.
Gör mig osynlig. För är man synlig är man sårbar.
Ska jag klara av det igen?
Hur sjutton ska jag klara det igen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar