Jag kan le igen! Men när jag äter känns det fel, eller biter mig i läppen, eller känner med tungan mot framtanden. Dessutom har jag en spricka upp till tandköttet märkte jag i bilen påvägen till Vasa. Tror nog att jag aldrig kommer att kunna vara helt oberörd av det och det tar nog länge innan jag vänjer mig vid tanken på att jag har någon fejkad klimp i munnen som nu ersätter en bit av mina älskade tänder.
Men, vet ni vad, jag bloggar hemifrån! FANTASTISKT!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar