Not yet,

Ibland, när jag är rädd, låser jag in mig i ett tjockt skal av tvivel och ånger. Det är hemskt svårt att nå mig när jag väl nått så långt. Jag flyr, kan man kanske säga. En våg av tvivel sköljde över mig och jag låstes in i vattenmassorna. Jag får för mig att jag inte förtjänar detta. Dumma, idiotiska drömmar jag drömt, som känts mer som en brännande verklighet. En verklighet jag ibland saknar, men aldrig skulle återvända till.
Känner jag så ännu, då förtjänar jag heller inget som är vackert.
Inte än, inte än.




jag vet vad som måste göras,
ändå sitter jag kvar här
i ett sista kapitel
som jag har förälskat mig i.
jag försöker att strida mot känslan,
men den är rädd och den spelar ett spel nu,
jag får för mig att jag kan va' kvar
men vet inte hur.

Men jag vet att jag döljer en sanning,
att väntan inte leder nånstans
jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans.