Gång på gång får jag konstatera något häftigt: jag har verkligen ett fjärilsbo i magen. Jag skämtar inte. De flyger omkring så det kittlar ändå ut till fingertopparna.
Ibland har jag svårt att fatta det, och när jag sen äntligen fattar det, fattar jag inte att jag fattar det. Det är så häftigt!
Tack du, som gör allt så underbart ofattbart!
Om små vardagliga lyckorus och att falla platt som en pannkaka. Det jag är duktig på, det jag är urusel på och det jag helt enkelt vill förbättra. Bilda din egen uppfattning along the way. Jag är här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar