Lillebror sitter och spelar Black OPS på Playstation med headsetet på. Ibland släpper han ur sig korta skratt eller stön och pappa och jag betraktar honom från vardagsrummet med förbryllade miner. Pappa lägger pekfingret mot pannan, snurrar runt det och visslar med ett ljud som säger "dum i huvu". Efter det vänder han sig mot lillebror och säger "Robin, det finns mot medicin mot dedär!"
Jag skrattar och nickar medhållande och lutar mig sedan tillbaka i fåtöljen för att avnjuta episod 661 av Pokémon på internet. Hehe.... och vem är det riktigt som behöver medicin?
Om små vardagliga lyckorus och att falla platt som en pannkaka. Det jag är duktig på, det jag är urusel på och det jag helt enkelt vill förbättra. Bilda din egen uppfattning along the way. Jag är här.
2 kommentarer:
Haha! Det verkar som om ni har det på klart :D Nice me BlackOps å pokemon :P
Japp, I know! Här i huset går vi bara neråt i utvecklingen. Eller jaa.. broshan spelar ju ett spel rekommenderat för hans åldersgrupp.. men, vilken ålderklass ligger Pokémon i måntro? :D
Skicka en kommentar