Idag är det Uppvärmningssitz som gäller. Eller sportsitzen, som det mera vanligen kallas. Jag har varit på en sitz i hela mitt liv, förra året före julen. Det var verkligen ingen höjdare. Nu har jag alltså hört folk lovprisa denna sitz och jag känner att jag kan ju åtminstone ge det en chans.
Så idag klär jag mig, gammal basketspelare som jag är, i pappas gamla baskettank. Nummer 20 (min nummer) på ryggen och vårt vackra släktnamn ovanför. Jag är en stolt dotter.
Men först blir det kalas!
Om små vardagliga lyckorus och att falla platt som en pannkaka. Det jag är duktig på, det jag är urusel på och det jag helt enkelt vill förbättra. Bilda din egen uppfattning along the way. Jag är här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar