Nu såhär på morgonkvisten då man ännu är lite smålullig och kanske inte riktigt tänker efter så har jag laddat upp några videoklipp och tänkte att jag skulle vara snäll och bjussa på en av fredagskvällens galnaste låtar (efter Outkasts Hey Ya då förstås). Denhär gamla bluesdängan har sjungits av så många bluesartister genom åren att det egentligen är helt fritt hur man sjunger den. Jag gjorde den såhär... Märk min viftande hand och de tillfälliga hoppen ur tempot.
Och ja, säg gärna vad ni tycker, bu eller bä alltså.
Om små vardagliga lyckorus och att falla platt som en pannkaka. Det jag är duktig på, det jag är urusel på och det jag helt enkelt vill förbättra. Bilda din egen uppfattning along the way. Jag är här.
7 kommentarer:
Synd att det hörs så dåligt. För ett otränat öra är det väldigt svårt att ens känna igen låten. Tyvärr..
Det är rätt sorligt i bakgrunden, det håller jag med om, men nog tycker jag det hörs något alltid. Låten däremot är nog svår att känna igen för de flesta, den är rätt gammal och för mig en låt som fastnat sen jag studerade i Musikhuset.
Är det din gitarrist? :)
Måste nog säga att den här videon gör inte rätt för sig :)Det var så bra live, synd att det är lite för sorligt på videon. Gitarren hörs nästa inte alls :P Men sången hörs ju i alla fall :D
Min gitarrist kan man inte säga, Erik är min vän som alltsomoftast ställer upp när jag behöver honom vid min sida. Han är helt grym på det han gör och vi klickar otroligt bra i vårt musicerande! :)
jag måste nog tyvärr säga BU...
"BU" på vilka grunder? Alltid bra med lite förebyggande kritik. :)
Skicka en kommentar