onsdag 30 mars 2011

Sumua

Vasa var väldigt dimmigt i morse. Inbäddad i grått, grått töcken. Man ser inte så långt framför sig när det är så pass dimmigt.
Jag ser inte så mycket heller just nu. Framför mig ligger framtiden dold i dimman. Bara om en vecka förändras mitt liv än en gång en hel del. Och dendär sjuttons dimman hindrar mig från att se vad som väntar där på andra sidan! Sol eller regn? Jordbävning eller gröna, blommiga ängar. Jag hatar att inte se, jag har varit blind så länge nu. Och jag har inte haft något emot det, för jag har fått använda andra vackra sinnen i stället, och jag har fått känna något underbart dansa omkring i mitt hjärta varje dag. Vad händer om mitt hjärta slutar dansa?

Vi får se.


Inga kommentarer: