Nyttigt nr 2:

Känsligt ämne. Men ända sen den sista Oktober har jag inte så mycket så sett mot gatan vi bodde på, inte gått på den och inte klarat av att se huset. Idag tog jag den exakta vägen jag vanligtvis brukade ta hemhemifrån till vårt hem. Jag gick in i huset, där var våra namn fortfarande på dörren. Det konstiga var att jag var svimfärdig ända tills jag verkligen såg namnen där.

Det var overkligt. Det var bra också, nu slipper jag vara rädd för något här i staden längre. Jag raderade några hjärnspöken.