Ibland funderar jag lite på det här med vänner. Hur definierar man egentligen en äkta vän, en sån som aldrig skulle svika? En äkta vän är en sådan som står hos dig, när hon hellre skulle vara anywhere else. En riktig vän kan ta emot ett förlåt, och komma tillbaka till en fast de känt sig svikna, och vara exakt likadan mot en fast man inte träffats på flera år. En riktig vän kan säga förlåt, och verkligen mena det från djupet av sitt hjärta. En riktig vän känner inte sig hotad, och sårar en inte därefter för att känna sig mer tillräcklig och överlägsen. En riktig vän vill en bara väl. En äkta vän skulle aldrig göra det bättre för sig på någon av sina närmastes bekostnad.
Ni vet vem ni är. Ni finaste, underbaraste.
En annan tanke. En otroligt genomträngande, oroväckande, svidande tanke som gror och gror och växer för varje natt som går. Jag saknar dig. Ibland vill jag bara ropa ut det. Ropa "Kom tillbaka till mig! Snälla, kom tillbaka." Oftast vill jag bara glömma det, gömma det, saknaden är inget riktigt något jag vill erkänna för någon. Du kommer inte tillbaka, ditt liv är annorlunda nu, liksom mitt. Jag vill glömma dig. Trots försöken har jag oftast gått in i väggen. Nu kommer de förbannade tårarna om nätterna och sömnlösheten igen. Det är inget vidare. Kom inte tillbaka. Kom tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar