I Lördags hängde jag med dessa mysiga killar. Vi går minsann långt tillbaka.. Martin och G har funnits med sen lågstadietiden, likaså Kristoffer och Linus, bortsett faktumet att vi gick i olika skolor. Det var först i högstadiet man lärde känna dem ordentligt och i slutet av högstadiet och början av gymnasiet kom jag dem ytterligare ett steg närmare efter att ha varit ifrån dem ett tag. David kom på åttan, efter skriftskolan, han kom till min klass och ett år framöver var jag såld på hans då gyllene lockar. Nu har han också blivit en klippa i mitt liv. Det är fint att veta att man har sådana vänner, fast man inte ser dem varje dag, eller ens varje vecka. De finns där, som stjärnor. Och då det ser riktigt, riktigt mörkt ut, då lyser de lite extra.
Jag är tacksam över att ha sådana vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar