Ensamheten är inget som är farligt. Kärlek och människor finns att hitta i världens alla hörn. Men ensamhet är något som blir allt mer sällsynt. Frivillig ensamhet, alltså.
Lugnet att få gå ensam i skogen eller längs en strand och bara tänkt på sig själv.
Och för varje andetag man tar försöka hitta på något man kan göra för sig själv för att må så bra som möjligt.
Förr var jag så rädd för att vara ensam. Men jag trivs.
Jag har äntligen börjat hitta min egen lilla fristad, med mig som centrum.
Det är viktigt att få hitta det läget innan man börjar söka sig utåt mot nya utmaningar och människor. Jag blir åtminstone otroligt lätt förvirrad om det är många som försöker dra i de olika snörena jag sitter fast i.
Då klipper jag hellre av dem.
När mår ni som allra bäst?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar