Min fars dömande ord

Igår när jag satt hemma och snörvlade och missbrukade Strepsils och näsdukar ringde min far. Jag blev så glad över att någon ringde och brydde sig om mig. Pappa hade däremot andra saker på hjärta. Han sa nämligen att han vanligtvis inte brukar läsa min blogg, men av nyfikenhet hade han orienterat sig till min sida och konstaterat att min svenska är från röve (dock sa han de på finska). Men det han ville få fram var iallafall att min svenska grammatik suger och att det i de flesta inlägg låter som att jag skulle ha en halv promilles fylla när jag skriver. 

Älskar dig också pappa!

Såhär uschlig och ynklig såg jag ut igår.

Och detta är jag idag, lycklig över att jag kunde ta en lång joggingrunda i morse.