Status

Vaggar omkring som en anka idag, tog en lååång löprunda på springmattan igår och tog mig kanske lite vatten över huvudet när jag valde springa så hårt jag kunde i fem minuter. Trodde jag skulle kola vippen där på bandet men det gick, nu idag är det däremot inte så enkelt. Träningsvärken gör sig påmind och det är otroligt skönt men samtidigt lite irriterande, tror jag ska gå på gym ikväll också för att fräscha upp musklerna lite.

Idag är jag på golfbanan, min stackars chef är riktigt sjuk, även om han vägrar inse det själv, så jag jobbar här 10-14 och sedan på Blossom 14-17. Sist och slutligen är det en rätt kort dag..

Ikväll känner jag för att gå på studerandekvällen till O'Leary's. Ska bara se om jag får medsläpat Lina och Mimmi som finsällskap. Inte så kul att göra sånt själv...

I morgon, Fredag och Lördag jobbar jag, sen tar jag helg och eventuellt en trip till Vasa med tjejerna innan den stundande Jaro-TPS matchen på Söndag. Kan nog hända att man måste lugna sina nerver lite inför det...

Kolumnist

Oj, jag hade visst glömt att berätta att jag jobbar som kolumnist på den nya veckotidningen Dagens Tidning här i stan. Den 10 Oktober borde det vara min tur igen, men jag har redan haft en kolumn publicerad för ca 6 veckor sedan.. Då skrev jag om arbete och om hur arbetet ibland styr oss i stället för tvärtom. Så håll utkik, tidningen kommer hem till er dörr här i Jeppis och omnejd om ni inte har en "ingen reklam"-skylten på dörren. Här nedan har ni min bild.. hihi

Twist

Det var tänkt att jag skulle varit här på golfbanan en dag denna vecka. Fredag. Nu är jag här idag, torsdag och fredag i stället. På Blossom jobbar jag i morgon och på Lördag innan en spännande vecka i Kokkola börjar nästa vecka. Sex dagar i rad kommer jag vara i Chydeniacentret, så kom och hälsa vettja!

Det är riktigt dött idag, inväntar stängning så jag får åka hem, ta min dator och sätta mig på Fredrika med en kopp te och ett tomt Word-dokument framför mig till min nya kolumn som har deadline på lördag. Har ingen aning vad jag ska skriva om denna gång. Har ni idéer?

Tears of joy

Jag gråter nästan lyckotårar då jag kikar in i mitt ena frysfack och ser alla färgglada Tupperware-lådor fyllda med allt från aroniasylt, aronia/äppelsylt, plommonsylt, plommon/jordgubbssyllt, jordgubbssylt och äppelsylt, och så blåbär då förstås. Mitt guld.

Nu i höst hade jag tänkt vara flitig och plocka äpplen, blåbär, lingon och plommon och sylta och safta för president och fosterland, men det blir ju inte riktigt alltid som man tänkt sig och jag har jobbat i stället. Då är det bra tur att man har en farmor som är en hejare på sylt, och en mor som får för sig att experimentera med plommonträdet dingnande av frukt hemma på gården. Så, tack för den ni! Ni och sylten är guld värda!

Nu är det bara äppeljuicen som fattas, men jag har skaffat en saftcentrifug som jag tänker testa ikväll efter jobbet. Det får bli med Granny Smith-äpplen denna gång.

Fick för mig att blanda aronia- och plommonsylt i morse. Det blev kanske lite vääääl mycket av det goda, speciellt med tanke på att jag hade blåbär i botten... Det blev lite mer som sylt och bär med gröt.

Lunch med fammo

God morgon! Kilar iväg på lunch med farmor och sen vidare till jobbet klockan 15. Dagens katastrof: Jag är utan tandrkräm så kom inte nära förrän jag har varit och handlat! ;)

Today I look like this...

Vandalism! 420??

Folk har verkligen lite att göra i Jeppis! Gick runt en stund i stan ikväll och på åtminstone fyra olika ställen har människor klottrat med spray på väggar och fönster runt om i stan med siffrorna 420 som återkommande ämne. Konstnärligt eller hur? Idioterna hade sprejat mitt på gågatan, synd för dem att allt snappas upp på kameran som är utplacerad på gågatan. Voivoi..

Fest

Är på G, typ. Man måste ju passa på då man ännu är oviss om framtiden, (med framtiden menar jag ca 30 minuter). Iallafall, de som tycker att Sabina ska lyfta glaset till munnen ikväll skriver "JAAAAA!!"

Raindrops are falling on my head

Det har regnar i över ett dygn nu. Vanligtvis gillar jag regnet men just idag bäddar det för en låååång dag på jobbet så jag är inte så förtjust. Golfare är dock i ett kapitel för sig och det förvånar mig faktiskt inte så värst mycket om de drar på sig regnavstötande golfjackor och gore-tex golfskor och som pricken på i-et stoppar ett paraply på bagen och går ut och golfar. Vi har nämligen narukisa idag, Höstrepet kallar vi det på svenska. En rätt rolig tävling som jag faktiskt annulerade min plats från i sista stund, och tur var nu det.


Här ser ni att vi har många timmar av regn kvar ännu.
http://ilmatieteenlaitos.fi/saa/sadejapi.html

Det trista med detta regn är att det är för kallt för att fortfarande hoppas på dendär kyssen jag pratade om i somras, även om själva regnet skulle varit optimalt.

Kokkelby ->

Godmorgon på er! Sitter med tidning och en tallrik gröt med blåbär och mammas äppel/plommonsylt och läser tidningen. Ska strax hoppa in i bilen och köra iväg mot Kokkola. Ska bli skoj! Hoppas bara jag hittar en parkeringsplats, det lär vara problem med det där...

Ikväll blir det Jaromatch så dit åker jag direkt efter jobbet i princip. Ska bli spännande, bara det slutar regna..

At least it's not green

Har färgat utväxten, valde att dra ut färgen i hela håret, no skillnad whatsoever. Knappt att färgen tog något över huvudtaget ens i rötterna. Jag ger er iallafall min grundfrilla som jag så fint fixar varenda morgon för att den inte ska se ut, ja... just såhär.


Hursomhelst, i morgon har jag jobb i Kokkelby för första gången. Det blir awesome och spännande. Jag gillar mitt jobb och jag gillar mina arbetskompisar och efter ett kort samtal med arbetskompisen i Kokkola verkar det som att jag får en riktigt rolig dag i morgon! Nu ska jag lägga mig, så jag orkar utmana Kokkolas enkelriktade smågator i morgon bitti.

Almost over

Tack för all feedback hörni, vi verkar vara av rätt samma åsikt hela bunten. Så nu lämnar vi det, om ni vill fortsätta följa med tidigare samtalsämne får ni följa med kommentarsfältet i "Svar på tal"-inlägget. Orkar inte tjafsa mer här.



Natten spenderades i Vasa. Låg och pratade till sent på natten om viktiga oviktiga saker med en mycket värdefull människa. Såg dessutom äntligen Shawshank Redemption till slutet utan somna, men det var nog på håret. Inte på grund av filmen utan för att jag på två nätter sovit mindre än 7 timmar sammanlagt, vilket kanske inte var så smart med tanke på att jag körde hem från Vasa klockan 8 i morse, vilket först gick bra, men som sedan resulterade i vägvinglande återigen. Obehagligt. När jag väl stannade för att tanka och ta en cappuccino-to-go piggnade jag till genom att bränna tungan på kaffet. Ni vet känslan va, resten av dagen smakar inget gott.

Jag var tio minuter sen till jobbet. Det stod en bil på parkeringen som jag senare fick veta var två greenfeespelare. Alltså, ingen nöd hade gått på dem. Nu står kaffet på pannan och vanligtvis hade jag redan hällt i mig två koppar redan, men min tunga säger emot. Här sitter jag ännu i två timmar innan jag ska vidare och jobba till Blossom i stället. Jag älskar att ha två, så olika jobb, det är givande och samtidigt får jag andas lite.. Men nästa vecka är min sista vecka här på golfbanan, sen är det säsongsavslutning för min del. Kommer att bli en luuuugn Oktober med varannan vecka 6 dagar i veckan i Kokkola-Blossom och sen varannan vecka 2-3 dagar i veckan i Jakobstads-Blossom. Det blir en välförtjänt paus innan juletider.
Närmare något som kan jämföras med semester har jag aldrig varit. ;)

Svar på tal: Självömkan

Hej på er! Måste bara säga tack,
har gått ett dygn och lite till sen jag kikade in på bloggen och responsen jag fick på ett av mina inlägg var ett sant uppvaknande. Kommentarer kan vara hårda, speciellt när de kommer från människor som står en nära, men i såna fall är det även något man tar åt sig. Det många av er skrev är sant, ja, men däremot vet jag inte hur många av er som känner mig och känner till hur mycket jag jobbat med mig själv sedan jag och K gått skilda vägar. Jag skriver hemskt mycket om mina tankar och känslor här vilket tydligen för många är ett problem. De som följt med mig länge vet att jag tyckt mycket "synd om mig själv", men det är också ett sätt för mig att i framtiden förstå hur dåligt jag mådde. Inte för att hämta sympatier för jag vet själv att det värsta som finns är personer som dränker sig i självömkan. Men varför läser ni då? För att hitta alla fel? Då är det i så fall ni som får ge upp. Jag skiter blankt i vad jag ger ut av mig på min sida, det är ju ert val att läsa men jag ser inte hur någon ska kunna "take advantage" av mina ord.

Sen igen ser jag hur lätt vissa tycks tro det är att "bara gå vidare". Vet ni, det har jag försökt varje dag det senaste året, och ja, jag har försökt träffa någon annan, men det har alltid slutat olyckligt eftersom jag obviously inte är hel och först måste limmas och tejpas ihop lite. Det tar tid, förstår ni, precis som många av er försökt förklara för mig tidigare. Det tar helt enkelt bara länge.
Och det första jag sa till killen när jag fick veta att han hittat nån annan var hur glad jag var, för det är ju bra för honom, och inte mer än rätt. Sen November har jag aldrig gråtit framför den människan, jag har inte gett honom det, och inte heller när jag fick veta detta, han är inte värd det. Men är det inte rätt givet att man, om man i första hand blivit lämnad, känner sig ännu sämre när någon ny kommer in i bilden?

Tänker inte försvara mig så mycket mer, jag är egentligen glad att ni skrivit. Ni sa det åt mig, det jag själv så länge försökt intala mig själv, att "komma igen och gå vidare nu!".
Jag ska göra det, nu är det dags att ta tag i livet, och vad det kommer till självömkan, jag är säker på att ni alla känner det någon dag, jag skriver bara ner det. Men jag ska försöka att inte göra det i framtiden och om mitt läsarantal minskar efter det så vet jag ju vad ni var här för från början.

Till er läsare som faktiskt varit med om samma, de som förstår, och de som vill förstå.
Tack för att ni varit med mig hela året som gått. Ni var där från början och utan era ord skulle dagarna ibland varit ogenomträngligt mörka. Tack.

Jag fick veta

Du har någon annan. Du har hittat en ny. I mitt huvud betyder det bara en sak - Jag duger inte. Jag är utbytt mot något bättre. Jag är fulare, tråkigare och värdelösare på alla sätt. Jag duger inte.


Hjälp mig le igen.
Hjälp mig stå.
Hjälp mig andas.
Hjälp mitt hjärta.

Övertid

Min blogg bråkar med mig och det gör mig hemskt ledsen. Närapå så ledsen att jag snart byter portal om ingen förändring sker. Idag kände jag för att träna, men det blir det inget av, åtminstone inte på gymmet eftersom jag fortfarande sitter på jobbet och lyssnar på damernas livliga diskussioner om framtiden. Men jag gillar våra damer, majoriteten är ett helt vanligt schack med fina, snälla, duktiga kvinnor som jobbar för att vår verksamhet ska fungera bättre. Just ikväll har dom avslutning, därav sitter jag här på hittills två timmar av övertid.

Det är himla mörkt därute också. Skulle jag vara modig skulle jag köra till Vasa, bara för att. Jag känner för ombyte igen och jag känner för att träffa fina människor, eller tja, människor över huvudtaget, det blir rätt ensamt på 80m2. Fortfarande står mitt erbjudande fast, om någon söker tillfälligt boende eller boende för månader framåt så finns det ett rum med fönster mot gatan ledigt hos mig. Hyr ut det ifall åt någon jag tror jag kan trivas med och som jag litar på.

Ikväll blir det åtminstone en lång, välförtjänt kvällspromenad i mörkret. Ska promenadinviga min nyinköpta iPod som ersätter min gamla stulna och bara njuta.

Oh me ears!

Var nog någon som såg mig däruppe i morse.. Eller så var lapplisorna sjuka. Hade ställt parkeringsbrickan på 9:00 och när jag väl klockan 12:34 gick nerför trapporna till min lägenhet insåg jag att jag förmodligen skulle ha ännu en fet parkeringsböter att se fram emot. Ingenting. Snabbt som Hassel smög jag in i bilen och ändrade brickan och nu sitter jag här på caféet nerför gatan igen och äter en sallad. Kan inte säga att jag har en så värst varierande kost nuförtiden. Men det enda jag får ner är antingen gröt, sallar eller möjligtvis en omelett. Dåligt mönster, visst, men kan man inte så kan man inte.

Hissen i vårt hus byts förresten ut, kan inte säga att jag njuter av det. Visst, hissen behövde bytas, den är byggd 1953 och ser ut därefter med först en dörrgrind att dra ut och sen en grind att dra åt sidan. Men när jag i morse, nyvaken och morgonrufsig steg ut och skulle hämta tvätten från vindsvåningen fick mina öron en chock och ville flyga ut genom fönstret! Vilket sjuttons oväsen!
Hur länge kan ett hissbyte respektive hissbygge pågå? Idag är dag två.

Måndagsflum

Ett café kan vara en riktigt intressant plats. När man själv sitter där med en massa twisted thoughts och sitt kamomillte som enda sällskap händer det lätt att tankarna vandrar till det ena och det andra. Det finns säkert en hel drös människor i samma rum som sitter med liknande tankar som mig och bara önskar få dela dem med någon. Tänk att det finns människor med lika djupa hemligheter som jag, eller samma sorts oro och prestationsångest. Och att inte bara i cafét, utan sex miljarder andra människor delar samma sorters hemligheter, tankar och känslor, som bara ligger och ruvar där i huvudet nånstans, allt på grund av något vi valt att kalla hjärna. It's a twisted, twisted world.

!

Godmorgon! Ber återigen om ursäkt för uselt bloggande i helg. Gårdagen spenderades på golfbanan med Kaptenstävling och jag i misslyckade försök till att kocka åt 70 personer. Det gick inget vidare men alla kom ut med antingen fyllda magar eller fina pris, sist och slutligen.

Idag vaknade jag upp med håret på ända och för ovanlighetens skull, sminket utkletat i hela ansiktet. Att somna med sminket på är något jag väldigt sällan tillåter mig göra. Hade ungefär världens mest absurda dröm inatt som jag inte ens vågar avslöja eftersom folk säkerligen ser mig som ett sjuk framöver. Ska försöka skaka av mig den drömmen med lite fysisk träning i stället så jag ger gymmet en chans, igen. Den kommande veckan blir jobbig, och Lördagen är så nervkittlande att jag nästan går under. Men det går. Hoppas jag.

Utmattande

Idag är jag knockad. Har sovit extremt litet, eget fel, jag vet, men jag har iallafall inte varit ute och härjat. Körde till och från Vasa inom loppet av cirkagurka 7 timmar. På vägen hem höll jag på att köra i diket två gånger, det är obehagligt att dåsa till i förarsätet, man tror inte på det förrän man är där själv. Det är annorlunda att somna vid en sittklippare och vakna i en rosenbuske...

Trevligt hade jag igår iallafall, Alina och Olli bjöd på härlig myskväll med übergod pizza som båda hade kockat ihop. Kvällen bjöd på många goda skratt och oss tjejer emellan blev det en hel del "girltalk" som inte bara en gång fick killarna att höja lite på ögonbrynen.

Himla kul att träffa dem igen var det iallafall. Det har varit lite tomt.

På vägen hem stannade jag i Nykarleby för att följa A:s anvisningar om att gå ut och ta lite frisk luft när tröttheten blir som värst. Det hjälpte verkligen, resten av hemresan var enkel.

Somnade helt slut klockan 03:32 (gick och la mig 03:30 och är säker på att jag somnade på ögonblicket, nästan, så därav den exakta tiden.) Vaknade återigen av att två vänner ringer mig klockan 05:01 och vill in och umgås, fick vänligt men bestämt avvisa dem, minns i övrigt inte så jättemycket av själva samtalet men minnet dök upp igen när jag tittade på samtalslistan denna morgon.

Nu ska jag alltså iväg till jobbet och laga mat åt lite över 70(!) personer. Igår var ett betydligt mindre antal människor en ren pers. Ska se om jag lever ikväll, OM jag så gör så blir det nog en kaffe någonstans och sedan somna framför en dålig film på helgens gratiskanaler.

Abstinens!

Är så sugen på att dansa att jag snart slänger på den äckligaste discodänga jag hittar (läs: I'm in Miami B*tch, We no Speak Americano, Hipno Electronica etc.) och skakar loss hemma på vardagsrumsgolvet! Ni hittar mig ensam mitt på dansgolvet i morgon och ni kommer att behöva ruska om mig för att väcka mig ur transen som uppstått av dansabstinensen. Anyone in? Eller ska jag måst fa till Vasa?

Friday

Fredag. Folk här på caféet sitter och drar lättnadens suckar över att veckan äntligen är över. Min börjar i princip nu. Sitter och försöker få något gjort i studiernas tecken. Noll. Jag är totalt nollställd. Hur orkar man?

Har fått prata om dittan och dattan med fina farmor över en kopp kaffe och hjärtat kändes för en stund lite lättare. Men precis som denna kloka människa säger borde jag hitta någon att prata med som kan spräcka hål på bubblan jag har inombords som bara vägrar brista. Hur gör man sånt? Hur vågar man öppna sig åt en relativt okänd människa och bara låta alla tankar och känslor flöda ut över denna? De är väl också människor? Tänk vad jobbigt för dem att sitta och lyssna på ens klagosånger dagarna i ända. Den dagen jag gör det har jag tagit ett stort steg, vartåt vet jag inte. 

Here's the thing

Har länge levat i drömmen om att få åka till regniga Skottland. Eller varför inte Irland, jag älskar kulturen, och det konstiga är att jag älskar människorna utan att ens varit där. Har hört så mycket fint om Irland och jag tror jag skulle passa in där. Här funkar jag ju iallafall inte.

Vet någon något om detta? Skolor, utbildningar, utbytesprogram, jobbmöjligheter osv? Jag blir helt överlycklig om någon gör min hjärna klokare med info om detta... 

Still going strong

Har bosatt mig hos mina föräldrar för tillfället. Spenderade natten på en knölig soffa och nu är min rygg om möjligt ännu mer uppskruvad. Men jag mår bättre idag, that's a good sign. Febern nere men fortfarande något svag i kroppen. Skulle ha lust att studera och jobba. Jag får bita ihop och kolla dom sista avsnitten av sista säsongen med Grey's Anatomy. Tragiskt.

So sick

Har legat i soffan hela dagen, vaknade on-off mellan 8 och halv 3. Halv 3 steg jag sen upp och var tvungen att springa direkt mot badrummet. Feber, illamående, huvudvärk. Inget skoj för mig idag med andra ord. Hade så gärna gått till O'Learys's och kollat in deras nya "Studerandekväll", blev dock inget av det idag. Hatade att vara sjuk ensam så mycket att mamma och pappa fick komma och hämta mig efter att ha köpt blåbärssoppa och Jaffa. Hoppas iallafall att jag mår bättre i morgon, så jag orkar blogga, studera och eventuellt jobba ifall jag behövs för det också. 

Lyckligt lottad

Måste nog bara tillägga, innan jag lägger huvudet mot kudden, hur otroligt lyckligt lottad jag är. Har hittills bara haft jobb jag trivts på och det här nya toppar nästan allt annat. Jag får stiga in i en liten del av himlen på jorden varje gång jag går till jobbet. När man tänker på hur många människor som mår dåligt därute för att de vantrivs så på sitt jobb, eller på de som varje morgon när de vaknar har samma tanke om att "jaha, ännu en dag på detdär stället, jag orkar inte längre!" i huvudet. Jag får vara glad, hemskt glad. Och faktumet att de jag jobbar med är helt underbara hela bunten gör ju inte saker och ting sämre precis. 

Har ni kunnat gissa var jag jobbar ännu? Ni som inte sett mig på jobbet vill säga..

Andra tankar som börjat uppstå på senare tiden är juletankar. Jag är en riktig traditionsmänniska och älskar påsk, nyår, advent och framför allt då Julafton. Det är något särskilt med tiden före jul. Folk är stressade fast de borde ta det lugnt men strålar ändå med en härlig glöd av energi. Man tar sig tid för att vara med familjen, baka, pyssla och pynta. Jag ser verkligen fram emot denna jul, förlåt för att jag tog upp det redan i September. Men det går snabbt vettni... Snart har vi högsommar igen. 

Nu ska jag sluta svamla och gå och lägga mig, första dagen ensam på jobbet i morgon, pirr! Skönt pirr!

Bildspel

Undrar om tankarna i Roxies huvud är i likhet med Grey's Anatomy George's repliker.

Tyckte det var så roligt när jag väl såg närmare på de fyra bilderna jag tagit på jycken min häromdagen..

Iväg mot jobbet igen, har ingen piké på mig idag. ;)

Hmpf

Var jag förresten lika hemskt som min efterträdare till broder när jag var 18?

Jag undrar detta när jag efter många om och men lyckas få mig en sovplats för natten i mitt eget hem. Tydligen är jag, som äger en trea och tjänar pengar och flyttade hemifrån för två år sedan, inte längre en giltig kandidat för övernattande i mitt barndomshem. I stället tänkte jag förvisas till gästhuset. Ouch. Kan ju bero mycket på tidigare nämndas nattsällskap, skorna nere i tamburen var iallafall snygga. Men jag ser inte detta som en anledning att skicka hem sin syster klockan halv 2 på natten då stackaren ska upp klockan 7. Suck. Det är inte alltid lätt att vara tonåring, I'm getting old.

Sing for the laughter, sing for the tears

Så var det över. Det känns som en tung sten från mina axlar. Jag är inte nöjd, det kändes inte bra. Men det är över. Vid närmare eftertanke är det ju inte så mycket som känns bra i min tillvaro just nu.

Bjussar på två bilder från dagen. 

Gettin' ready

Ikväll är det spelning, jag och Sebastian övar för fullt, därav uteblivna logginlägg. :)

The men of Grey's

Okej, jag riskerar nog att låta som en fixerad, trettonåring med hormoner i överflöd, men jag kan inte låta att bli att medge att många av killarna i Grey's Anatomy ger mitt hjärta ett litet extra skutt.. Vet inte om det beror på det rufsiga håret eller skäggstubbet eller ögonen eller något annat. Obereonde har jag fått mig tre nya favoriter när det kommer till skådespelare med en blick som kunde smälta isblock.

Olja

Minns ni då jag släpade hem oljefärger och dukar? Detta blev min testmålning som jag målade på en liten platta täckt med duk. Tycker om skiftningarna på hjärtat, det är så himla roligt att leka med färger och blanda lite hur man vill. Dessutom var hela arbetet otroligt avslappnande, definitivt värt att testas!

Åbo-Sthlm-Åbo

Här är några bilder från vattnet. Det roliga med hela Stockholmsresan är att de enda bilderna jag tog var vid vattnet eller från båten.

b1. Stockholms hamn

b2. aldrig enkelt att fota ut genom en regnig ruta

b3. stockholms skärgård

b4. Amorella

b5. gillade vyerna minsann, en båt vid horisonten och en massa flygplan gjorde en snygg bild

Veckans mysfaktor:

Tänkte tipsa om de nya tesorterna som kommit in till Blossom. Just den nedan nosade jag upp och föll pladask. Teet smakar precis som det doftar och ni kan ju då dra slutsatsen att jag tycker det doftar helt ljuvligt! Just denna kommer från The Spice Tree och ni behöver bara dofta er till den (enligt mig) mest aromatiska och god-doftande hyllan i shopen så står dom där och väntar på er. Kommer nog inte kunna hålla mig från att pröva de andra också...

Jag kanske inte har så mycket Kärlek på lager. Men denna är, utan tvekan, kärlek.

New job

Nu ska jag på min första dag till nya jobbet. Känner det där sköna pirret i magen. Det roligaste med det hela är att jag får ha mina egna kläder på mig, ingen piké, inget sånt. Idag ska jag öva, Måndag ska jag öva, Tisdag får jag kanske vara ensam på jobbet. Nu ska jag kila iväg.

Vem hittar mig först?

Okay, so, this is just sad..

Vilka IQ-befriade människor tror att de kan leka med legendariska filmer hur som helst. Eller med historien för den delen! Trailern till Titanic 2 har släppts och jag vill fortfarande tro att det är ett skämt. Hur vågar dom? Och hur kunde någon släppa igenom detta skript till filmproduktion?!?! Snälla, snälla, någon, säg att detta bara är ett skämt? Annars vet jag inte vart världen är på väg? Obviously, it's all about the money..

Kantarellpajen jag gjorde (två varianter)

Några har varit intresserade av kantarellpajen jag gjorde för några dagar sedan så jag tänkte jag skulle sätta upp receptet, jag improviserar som sagt en hel del men jag ska försöka sätta upp så exakta mått som möjligt.



Till pajdegen/botten behöver ni följande:

Förberedelse: sätt ugnen på 200 grader

- En pajform, smörj in den med smör (allt blir bättre med smör)

- 150 gram kallt smör

- 3 dl vetemjöl

- 2-3 msk kallt vatten.

- lite salt



Skär smöret i tärningar och sätt dem i en bunke, arbeta sedan in mjöl, salt och vatten med smöret till degen blir en jämn och fin klump. Tryck därefter ut pajdegen i formen och förgrädda i tio minuter när ugnen blivit varm.



Under tiden kan ni förbereda fyllningen,

till den behövs:



- 400-500 gram kantareller (jag blandade champinjoner och kantareller eftersom kantarellerna är så dyra, 250g får ni för 4,72 vid Prisma och för 5,48 vid Halpa Halli om jag minns rätt...)



Nedan följer två olika varianter, den första är snabbare och mindre prålig och den andra lite mer avancerad men båda är suuuupergoda!



Pajfyllning 1 (förutom svampen):

- 200g naturell philadelphiaost

- 1 gul lök

- riven mozzarellaost

- 1 dl grädde

- eventuellt ett litet ägg

- salt och peppar



Gör såhär: Hacka löken och skär svampen enligt önskad storlek, stek dem i en panna tills de får fin färg och salta lite. Häll därefter i Philadelphiaosten och grädden och rör om tills det blir en krämig konsistens, salta och peppra efter smak. (Redan här är den god nog att äta som sådan så om du inte vill ha paj kan du äta detta med färskpasta, kan jag garantera, men lägg då i liite mer grädde.) Strax innan du ska hälla över den i pajskalet, sätt i ett ägg, om du vill och rör om. Sen häller du i allt i pajskalet och täcker det med riven mozzarella.

Grädda därefter pajen i 15-25 minuter i 200-225 grader.

Variant 2 (förutom svampen):


- 1½ msk smör
- 1-2 vitlöksklyftor
- 2 dl grovriven ost, efter egen smak, men det blir bäst om osten är lite mörkare i smaken.
- 3 ägg
- 2½ dl mjölk
- salt och peppar

Sätt ugnen på 200 grader.

Stek kantareller och vitlök på samma sätt som tidigare i smör tills kantarellerna fått en fin gyllene färg och all vätska försvunnit ur svampen.


I stället för att strö osten över allt strör du ut den på botten. Häll svamp- och lökblandningen över osten. Vispa sen ihop ägg, mjölk, salt och peppar. Häll allt i pajskalet och grädde i 40-50 minuter.


Kan rekommendera dessa två pajer till alla ost- och svampälskare. Smaken på båda pajerna är mycket fyllig och funkar bra att äta både kall som varm, lätt att värma i en bit i mikron till mellanmål och vill man ha pajerna lite matigare är det bara att sätta i några skivor viltkött eller något annat rött kött. Hoppas ni tycker om dem lika mycket som jag, och var inte rädda för att misslyckas. Dessa är mycket enkla dessutom, speciellt variant 1 så det går säkert bra, även för er som aldrig gjort quiche.

Phobia

Har några dagar nu följt med hur stackars Caroline blir hemsökt av vidriga, röda spindlar. De tycks bli fler och fler hela tiden.
Skulle det vara jag skulle jag ringt NASA för länge sedan och tvingat dem komma och kolla på detta unidentified creature som fortsätter föröka sig i mitt hem. Skulle alltid gå omkring med känslan av att "ingen går säker" om jag skulle ha sånadär regelbundna gäster i mitt hus.

Har funderat på hypnos för att bota min extrema spindelfobi. När jag ser en blir jag nämligen antingen helt paralyserad, får panik, skriker eller springer iväg. Mitt liv kanske skulle underlättas om jag fick bukt på problemet men spindlarna är ju för vidriga, jag vill och tänker inte acceptera deras existens.


Har ni någon fobi?

The fear of closing doors

Under hela mitt liv har min familj retat mig för hur dålig jag är på att stänga dörrar, skåpdörrar, lådor etc. efter mig. Det är ingen nyhet, jag är värdelös på att stänga efter mig. 

Men när jag stiger in i köket och både kyl- och frysdörr står och gapar öppet mot mig, då har det nog gått till lite av en överdrift. 

Pie and cake

I feel FANTASTIC idag! Egentligen mest för att jag i stället för att åka till Vasa bestämde mig för att åka hem till mor och far, ge familjen lite "Hej, jag är hemma"-kramar och småpresenter, samt bakade två alldeles förträffliga pajer, en äppelkaka och en kantarellpaj. Dom blev helt otroligt überlyckade! Särskilt kantarellpajen var otroligt lättlagad och smakade himmmmmelskt. Den var för god för att jag skulle hunnit ta bild på den. Äppelkakan är saftig och perfekt, precis som den ska vara! Jag är nöjd, med tanke på att jag aldrig gjort någon av dessa förut heller...

Vill någon ha recept?

Bordom = luck?

Vaknade obekvämt strax innan vi nått Mariehamn, kände detdär välbekanta grävandet i magen som om frukosten inte riktigt räckt till. Kände dock inte för att lägga ut 99kr till för lite köttbullar så jag vandrade omkring i hopp om att hitta något bättre att göra.

Med endast sedlar i min nyinköpta magväska och en ynka liten tiokrona kände jag heller inget behov av att pröva lyckan på någon spelautomat. Men jag gick förbi en nice looking sak med roliga bilder och bildspel. Stoppade in min lilla tiokrona och tryckte igång.

Ungefär en kvart senare stod jag på knä och skopade 20centare och 1euros mynt i magväskan.

Slutsumman? 157€ och 16 cent.

Maskinen måste ha känt på sig hur tråkigt jag hade, folk tittade snett och vissa log med en överraskad avundsjuka i blicken. Något sådant. Jag kände mig som kung på båten och gick därefter och plockade ihop en liten måltid som dessutom bara kostade mig 93 kronor (9,30€).

Därefter gick jag och växlade min fångst till sedlar.

Något av det mest korkade jag hört

Får höra av Miia att det, natten mellan Fredag och Lördag varit inbrott på golfbanan.

Datorer, digitalkameror, en vespa, golfbaggar och allt möjligt låg framme. Och idioterna till tjuvar tar enbart kassamaskinen med bottenkassan i. Hur pantad får man vara?! Det är nästan skrattretande! Vid Wilo-golfshopen inträffade samma scenario, kassamaskinen fylld med enbart kvitton var stulen, men golfset, kläder och bollar för tusentals euro - orörda.

Äntligen

Jag klarade båten med en 2 minuters marginal. Drog min 25 ton tunga väska med ett söndrigt hjul längs med hamnen i något som kändes som timmar från Slussen, hade dessutom en axelväska med diverse tunga saker som bland annat dator och annan elektronik hängandes över ena axeln vilket höll på att ta livet ur min nacke och mitt huvud. Allt fram till Slussen hade gått så bra, och när den finländska receptionisten vid incheckningen förkunnade att det verkligen var på minuten höll jag på att segna ihop innan jag fortsatte springa.

Väl inne på båten märkte jag hur svettig jag var. Satte mig direkt i flygsätena och har nu landat här för att kolla teveserier resten av resan, hann dock slänga i mig en frukost på 99kr, dom vägde den, den bestod mest av scrambled eggs men jag tog med mig ett ägg, en kalkonsmörgås och en cappuccino till flygstolen, så jag inte skulle gå miste om en plats, vilket jag gjorde på resan hit. 

Nu kommer jag hem.

It's a small world

Hej på er! Ni undrar kanske hur det gick med min resa, tjaa, jag blir tvungen att säga såhär - jag missade båten eftersom jag försov mig på tåget och nu är jag alltså återigen hemma i Jakobstad.

Nääää! Klart att jag fixade det! Emma hade skrivit på ett A4:ns storlek en enormt låååångt vägbeskrivning som förklarade hur jag, efter att jag klivit i hamn, skulle hoppa på en buss, stiga av vid T-Centralen, hoppa på ett visst tåg i tunnelbanan, hoppa av och gå till Pendeltåget, hoppa på vid rätt perrong, hoppa av vid rätt hållplats, hoppa på en buss och vips vara framme hos Emma. Själva resan från hamnen till Emma tog ca 1h och 15minuter. Jag känner mig helt fantastisk! Det roliga var ju att när jag väl nått den sista busshållplatsen stod plötsligt tre av Emmas vänner där som jag kände igen från några bilder. Vi skulle till samma ställe så det var ju en trevlig överraskning att vi dök alla fyra på en gång. Festen hos Emma var riktigt trevlig, förutom det faktum att jag rest i nästan ett dygn satt som gjutet i hela kroppen, jag var dödstrött! 

Idag har vi shoppat, sov till klockan halv 1, svensk tid och sen åkte vi in till city. Allt stängde rätt tidigt men jag hann bland annat håva med mig ett par skor och en tepåse från NK, det fick bli med chai-smak. Och ja, jag vet att chai betyder just te, men det är ju också en smak, en blandning av olika kryddor som nejlika, kardemumma och kanel bland annat. Efter denna resa lär jag behöva denna påse med te så jag kan göra mitt eget, kommer inte ha tillräckligt med pengar för att köpa chai-latte på café varje dag vilket ju annars är min drog.

Något annat roligt inträffade idag på väg tillbaka mot Sollentuna. Vi gick på tunnelbanan längs med perrongen och rätt som det var fick jag se en av mina kolumnist-kollegor på Dagens Tidnings. Vi sågs på gym häromdagen också och plötsligt stod hon bara där, med en ryggsäck på ryggen och såg otroligt världsvan ut. Jag fick en otroligt stark känsla av hur liten världen egentligen är just i det ögonblicket. Det enda jag fick ur mig var ett glatt: "Hej! Det här var ju... häftigt!"

Ikväll hade vi tänkt gå ut, men både Emma och jag konstaterade att vi var allt för trötta för det, så det fick bli en hemmakväll med film, god mat (jag gjorde en sallad på kyckling, smörstekta kantareller, tomat, fetaost, rucola och avocado) och nu efteråt, en kopp chai-latte som vi gjorde själva av mitt te.

I morgon ska vi till Kista Centrum och se på bio, Toy Story 3 närmare bestämt, hemma i Jakobstad är den dubbad och det är ju inte särskilt roligt, och jag ska även köpa hem två par skor som jag kollat länge på..

Nu ska jag fortsätta kolla på Grey's Anatomy och njuta av att få ha ledigt tillsammans med min äldsta vän.

Step one

Godmorgon alla! Sitter som bäst i min sovkupé här i tåget på väg ner mot Åbo med håret spretande åt alla håll. Hur sjutton jag ska få ordning på det har jag fortfarande ingen aning om, det enda jag hoppas på är att tåget hinner fram i tid.


Och många av er kan tycka att sovkupé, visst låter det lite häftigt, but believe me, it's really not. Tanten i biljettluckan fixade en golvplats åt mig i sovkupén vilket först gjorde mig lite förbryllad, hon klargjorde sig med att "tro mig, det är här du vill sova". Nu förstår jag vad hon menar, trots att jag hade "lyxen" att sova ensam i min kupé hela vägen kan jag bara tänka på de stackare som skulle hamna högre upp. För ni ska veta, i sovkupéer finns det inte bara två, utan tre bäddar ovanpå varandra. Till det tredje bädden, som ligger ca 2-2,5m upp mot taket, krävs en löstagbar stege som sedan hängs på väggen, om ingen ger en denna stege, så slipper man varken upp, eller ner. Så njae, sovkupéer, ingen lyx, men mycket praktiskt och dynvaren var riktigt mjuka faktiskt.

Nu ska jag se om jag kan leta upp en toalett nånstans. Har en patrullerande konduktör utanför dörren som ser till att alla sover nämligen. Klockan är nu 6:29, tåget kommer till Åbo 7:50, och innan det ska jag ha traskat iväg från vagn 74 till vagn 4, så att jag kan hänga på vidare till Åbo Hamn kl: 7:55. Steg ett av min Stockholmsresa almost done. Det här är mycket spännande!

Work

I förrgår fick jag ett jobb. Idag fick jag ett till. Hösten ser otroligt bra ut med andra ord. Jag klarar mig ända fram till nästa höst om jag är riktigt duktig. Vilket jag ju är, förstås.

Spit it out!

Okej, fram med det! Varför finns feministisktaktiv.se inpräntad på min internethistorik och vem är den skyldiga!?

My closet, my clothes, my hell

Igår såg mitt vardagsrum ut såhär, jag beslöt mig för att dra ut alla kläder och vika in dem i skåpet igen, detta är bara en del av dem, resten är redan i min walk-in-closet:

Idag ser det ut såhär:

och såhär:

men....

Denna stol är proppad med skjortor, klänningar, jackor, koftor och tunikor som läääääängtar efter en klädstång. IKEA börjar bli rätt akut..

Nyss intaget

Tror jag är beroende för detta är seriöst det enda jag kan tänka på (och äta).

(det röda i gröten är gojibär, honung och mjölk tillkommer också)

Två ord

Stockholm baby!

Piss piss piss!

Igår fick jag bevittna ett frieri, åtminstone såg det ut som det, killen var nere på knä, höll henne i handen och hon höll sig för munnen. Jag undrar hur många gånger det sker, att folk får bevittna en sån viktig stund. Allt är ju inte som på film men denna kille hade tydligen bestämt sig för att ta det ett steg längre.

På gymmet sprang jag återigen till lungor, höfter och knän inte orkade längre, det gick fint i 40 minuter, sen började jag krampa. Men under tiden jag sprang såg jag ut genom fönstret, och där, i gräset var en brun kanin/har-aktig sak. Jag tror det var en vildkanin, den var rätt stor, tog sig fram som en kanin, hade inte uppåtstående öron utom långa som gick bakåt längs med kroppen. Den var skogsbrun till färgen med mandelögon. Har någon en idé utifrån det signalementet?

Igår skaffade jag mig även ett jobb, kvällstid och helger på O'Leary's. Idag sökte jag ett till, dagtid, det ser positivt ut.

Har för övrigt haft en fruktansvärt dålig dag idag, som det ser ut nu slipper jag inte till Stockholm trots att resan är bokad, även inför nästa veckas spelning strulade det till sig. Allt strular till sig. Önskar att jag fick lägga mig under täcket och bara försvinna några veckor framåt. 

Jag tröstar mig med lite Grey's Anatomy.