Har fått prata om dittan och dattan med fina farmor över en kopp kaffe och hjärtat kändes för en stund lite lättare. Men precis som denna kloka människa säger borde jag hitta någon att prata med som kan spräcka hål på bubblan jag har inombords som bara vägrar brista. Hur gör man sånt? Hur vågar man öppna sig åt en relativt okänd människa och bara låta alla tankar och känslor flöda ut över denna? De är väl också människor? Tänk vad jobbigt för dem att sitta och lyssna på ens klagosånger dagarna i ända. Den dagen jag gör det har jag tagit ett stort steg, vartåt vet jag inte.
Om små vardagliga lyckorus och att falla platt som en pannkaka. Det jag är duktig på, det jag är urusel på och det jag helt enkelt vill förbättra. Bilda din egen uppfattning along the way. Jag är här.
1 kommentar:
Om du väljer att gå till en psykolog är de ju deras val att lyssna och hjälpa :) Själv skulle jag vilja bli psykolog, men vet inte om jag orkar me studierna och tror att jag skulle ta med mig jobbet hem, vilket ju inte är så bra för ens eget psykiska välmående. MEN, sök dej till en psykolog, eller hitta nån på nätet (nätkompis då alltså) som du skulle kunna tala med..det brukar hjälpa mig..då behöver man inte ens se människan, utan man får skriva av sig..o skriva, de gillar ju du verkar de som :)
Skicka en kommentar