Var nog någon som såg mig däruppe i morse.. Eller så var lapplisorna sjuka. Hade ställt parkeringsbrickan på 9:00 och när jag väl klockan 12:34 gick nerför trapporna till min lägenhet insåg jag att jag förmodligen skulle ha ännu en fet parkeringsböter att se fram emot. Ingenting. Snabbt som Hassel smög jag in i bilen och ändrade brickan och nu sitter jag här på caféet nerför gatan igen och äter en sallad. Kan inte säga att jag har en så värst varierande kost nuförtiden. Men det enda jag får ner är antingen gröt, sallar eller möjligtvis en omelett. Dåligt mönster, visst, men kan man inte så kan man inte.
Hissen i vårt hus byts förresten ut, kan inte säga att jag njuter av det. Visst, hissen behövde bytas, den är byggd 1953 och ser ut därefter med först en dörrgrind att dra ut och sen en grind att dra åt sidan. Men när jag i morse, nyvaken och morgonrufsig steg ut och skulle hämta tvätten från vindsvåningen fick mina öron en chock och ville flyga ut genom fönstret! Vilket sjuttons oväsen!
Hur länge kan ett hissbyte respektive hissbygge pågå? Idag är dag två.
Om små vardagliga lyckorus och att falla platt som en pannkaka. Det jag är duktig på, det jag är urusel på och det jag helt enkelt vill förbättra. Bilda din egen uppfattning along the way. Jag är här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar